Läsarnas skivrecensioner - Män utan kvinnor på alltomuffe.nu - sajten om Ulf Lundell 
alltomuffe.nu

Läsarnas skivrecensioner Män utan kvinnor

1. Män utan kvinnor
2. Cadaques
3. Fel igen
4. Babywriter
5. Fullt ut
6. Warburton mission
7. Serengeti
8. Party
9. Nadja
10. Underbart
11. Barcelona

Till övriga Läsarnas skivrecensioner.


Medverkande
Ulf Lundell - akustisk gitarr, munspel
Peter Korhonen - trummor, kastanjetter, slagverk, tamburin
Peter Fors - bas
Lars Halapi - akustisk gitarr, pedal-steel, tubular-bells, vibrafon, akustisk slide-gitarr, elgitarrer, bas, koklocka, Lesliegitarr, spansk gitarr, orgel, kör
Kristina Jansson - kör
Fredrik Lanerfeldt - kör
Heinz Liljedahl - kör
Per Kvint - kör
Sara Isaksson - kör
Samantha Smith - kör
Jordan Bailey - kör
Sven Berggren - trombon
Håkan Nykvist - valthorn
Anders Garstedt - flygelhorn
Stråkar och blåsarrangemang - Joakim Milder (7) S.N.Y.K.O - stråkar


Ginza och CDON har skivan "Män utan kvinnor" i sin butik. Titta på deras erbjudande!


 Mer Uffe
CDON säljer Ulf Lundells CD och singlar.
Traderas webbplats kan man hittade begagnade Uffealbum.
Jämför pris hos Kelkoo och Prisjakt.
Bor du utomlands? Webbutiker utanför Sverige.
Information om Ulf Lundells singlar hittar du under Singlarna.
Läs mer om Ulf Lundells skivor, samlingsskivor eller kassetter.
Mer information om Ulf Lundells låtar hittar du under Låtarna.
Lyssna på Ulf Lundell on-line.

Män utan kvinnor
Skivomslaget till Män utan kvinnor.

Skivfakta
Utgivningsdatum: 7 november 1997
Beteckning CD: Rockhead 7243 82349228

Övrigt
Producent - Lars Halapi
Inspelning - Pontus Olsson (Polar Studio, Cosmos Studio, Atlantis Studio, Stockholm), Fred De Fey (Körer på 8, Roundhouse Studio, London), 9 - Hotel Bristol, Oslo
Mixning - Pontus Olsson (Cosmos Studio)
Mastering - Peter Dahl (Cutting Room)
Foto - Anton Corbijn, Ulf Lundell
Design - Karl-Magnus Boske
Män utan kvinnor har sålt Guld



CDON hittar du de
flesta av Uffes skivor.


Spännande spel online


Spännande spel online

Recensioner

Av: Jon Olsson
Män utan kvinnor... Föregående inlägg [Det goda livet] gav en bra vägledning till denna platta, en sammanfattning av den musikaliska intentionen, avsikten att skapa en ljudbild bortom den melodiösa mallen för att ge tanken och motivet spelrum, den lyriska kluvenhet som är plattans poäng.

Jag ska bara kort kommentera innehållet eftersom Lundellforskningen nu under många år debatterat verket och ingenstans har man riktigt kunna känna igen det.

Män utan kvinnor är ingen svart skiva, Xavante är historia vid det här laget och allt det meningslösa har fått en mening i den filosofiska ledans historia, i tålamodet inför döden och lyckans likgiltighet (verket tillkom efter några års umgänge med Schopenhauer och Nietzsche, bröderna och motpolerna, och deras tankar ställs mot varandra som fond för kluvenheten.

Män utan kvinnor blir Lundells uppgörelse med begäret (kvinnan) och skapandet, och det handlar, i båda fallen, om vägen dit in och vägen dit ut.)

Mayas slöja, Schopenhauers bild för skenvärlden, river Lundell redan i första låten, Viljan (driftlivet) som Nietzsche alltid vill bejaka dionysiskt, ser Lundell ett ögonblick, i likhet med Schopenhauer, bakom och förbi.

I Nadja, som inte är ett dugg pinsam, tar han emellertid Nietzsches parti mot allt statiskt rationellt tänkande, mot intellektualismen ("det är hjärnornas kamp mot köttet och lusten").

Det finns inga vykort på Män utan kvinnor, det finns ingen självmordshot. Allt är kluvet itu, och så får det vara. "Jag tror inte på kvinnan längre, måste hitta en kvinna att leva med".

Självmordet diskuteras och här det återigen Schopenhauer som talar. "Gå i grav, eller duka upp ett bord i solen?" I Caraques, låten som med utgångspunkt i kometen Hale-bop och sekten i USA, handlar om självmordet som utväg, är slutsatsen odisskutabel "Om dom så landade på stranden här skulle jag inte blåsa ut mitt ljus".

Män utan kvinnor är ingen svart skiva. Lundell väljer livet, livet som fladdrar förbi i minnen och tillstånd, Serengeti, Warburton Mission, livet, fullt ut, livet, som mer och mer liknar ett party, party, det är meningslöst och underbart.

Allt är kluvet itu. Varken Babywriter, hyllandet av skapandet, och dess pendang Barcelona, Lundells farväl till konsten, kan tolkas som annat än personliga debattinlägg, frågorna kastas ut i luften, han ger inga lösningar, han efterlyser inga lösningar, "ge mig sagorna, sångerna, dammet, vägen, ge mig frågorna, jag vill inte ha några svar".


Av: Jeremy Pilgrim
När "Män utan kvinnor" kom ut hösten 1997 var jag, ärligt talat, lite trött på Lundell. Jag hade hört honom på teve och radio i mitten på åttiotalet och jag hade själv ha upptäckt honom under min gymnasietid i slutet på åttiotalet, sett honom live första gången -91 och följt honom sedan dess under den otroligt produktiva tid som tiden 1993 och framåt innebar.

Nu var året alltså ´97 och jag ansåg att han borde ligga lite lågt ett tag och odla sin mystik en aning, som Springsteen.

Så jag gick alltså inte direkt och längtade efter en nu Lundellplatta. Men den kom ändå. Jag minns ännu min reaktion när jag stod i min favoritskivaffär och lyssnade igenom den: "Vad är det här?"

Denna reaktion delade jag tydligen med många av dåtidens recensenter. Den blev inte direkt sågad, men många verkade lika förvirrade som jag. När jag lyssnar igenom den idag, nu inatt, förstår jag inte min reaktion.

Musikaliskt sett, åtminstone soundmässigt - men kanske inte låtmässigt alla gånger - anser jag att den tillhör en av Lundells främsta. Jag vet inte hur mycket det är producenten Lars Halapis förtjänst, men äras den som äras bör!

Jag anser att Lundells röst kommer allra bäst till sin rätt när den är i sällskap med en eller ett par akustiska gitarrer, i en mer lågmäld ljudbild.

Han är inte Springsteen eller Bono och har således inte en röst som kan tränga igenom mattor av slamrande elgitarrer på samma sätt som nämnda sångare kan. (Även om han nog gärna skulle vilja det själv!)

Somliga av sångerna på "Män utan kvinnor" domineras alltså av Lundells röst och en akustisk gitarr, eller som på "Fullt ut": en odistad elgitarr med mycket eko. Andra sånger som "Cadaques", "Babywriter", "Party", "Warburton Mission" och "Nadja" har begåvats med ett lågmält, tillbakalutat sväng.

I "Serengeti" ger Lundell utlopp för sin kärlek till storslagna stråkarrangemang. "Underbart" är Neil Young-inspirerad rock, dock av en mer slipad typ än den som kom att dominera "Slugger". Det märkliga är att plattan inte låter det minsta splittrad, snarare behagligt varierad.

Lundells munspelande brukar jag normalt inte ge mycket för, men i en sång som "Babywriter" funkar det verkligen.

Texterna... Här blir det desto mer svårbedömt. Här finns än idag anledning att fråga "Vad är det här?" Det är en mycket svart platta. "Xvante" var också dyster, en dödsmässa över det döende folkhemmet, men på "Män utan kvinnor" är tillvaron ännu svartare.

"Varför dog denna värld just nu?" frågar sig personen i "Cadaques". "Den gode, allt förlåtande fadern har aldrig funnits..." utbrister han i "Fel igen".

"Dom skjuter barn i Rio de Janerio, finns inte en Gud i himlen som ser det /.../ Finns ingen mening här hur du än söker" suckar han i "Serengeti". "Jag tror inte på kvinnan längre. Jag måste hitta en kvinna att leva med!" utropar personen i "Fullt ut".

Listan kan göras längre. Det är långt från livsglädjen "Kär och Galen" och tron "Evangeline".

Problemet med svärtan - jag har egentligen inga problem med att Lundell gör en svart platta - är att den stundom blir alldeles för självupptagen och... ja, lite gnällig.

"Jag lever i en värld av soul-musik nu och medelmåttorna programmerar denna värld". Citatet är också från "Serengeti". Det är, i mitt tycke, ingen genialiskt rad, inte om vi jämför med ovanstående från samma sång.

I "Nadja" ger han uttryck för en antiintellektuell hållning som är i det närmaste pinsam: "...det är hjärnornas kamp mot köttet lusten och livet". "Warburton Mission" inleds med "Vi är ensamma i världen älskling. Vi ägde verkligheten en gång. Det är nån annan som gör det nu... /.../ Vi är som souixer i ett reservat snart, kuriosa bland banditmaskiner".

Vilka vi? undrar jag. Sextiosjugenarationen? Fyrtiotalisterna? Lundells generation? Varför, i så fall, skulle deras verklighetsuppfattning, vara bättre och vackrare än andra, senarekommande generationers?

Naturligtvis är den samtids och samhällskritik framhåller i, både i denna och andra sånger på plattan, många fall berättigad. Men det fanns säkert mycket skit även på sextiotalet. (Vad vet jag, jag var inte född.) Men, jag kan dock ha missuppfattat Lundell i just denna sång.

Så långt innehållet. Men en text är mer än sitt innehåll, den är också dess form. Här måste jag säga att det stundom är stor rockpoesi som läsaren/lyssnaren får ta del av.

Särskilt "Cadaques" är mystisk och vacker, den samma gäller "Babywriter". "Serengeti" har, trots sina brister, också en stark och poetisk text.

"Män utan kvinnor" är alltså en platta som det kan vara svårt att vara oberörd inför. (Detta gäller även det lite gubbsjuka omslaget och CD-häftet.) Men det är en platta som är väl värd att upptäcka, förbryllas och fascineras över.





Erbjudanden från CDON
Danielas hus - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Lazarus - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Ripp Rapp - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Preskriberade romanser - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Maria kom tillbaka - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Slugger - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon!
Danielas
hus
Lazarus
Ripp Rapp
Preskriberade
romanser
Maria kom
tillbaka
Slugger
Club Zebra - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! När jag kysser havet - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Utanför murarna - Digipak - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Den vassa eggen - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Omaha - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon! Evangeline - Klicka på bilden för att gå vidare till cdon!
Club
Zebra
När jag
kysser havet
Utanför
murarna
Den vassa
eggen
Omaha
Evangeline


Uffes skivor på CDON. Klicka på länkarna för att läsa mer!




Ulf Lundells låtar i bokstavsordning
Hr finns Ulf Lundells låtar i bokstavsordning. För att hitta en speciell låt räcker det med att kunna första ordet i låten.

A-C  D-F  G-I  J-L  M-O  P-R  S-U  V-Y  Z-




 Tillbaka till förstasidan: www.alltomuffe.se
Kommentarer, synpunkter? Kontaktsida




Alltomuffe.nu på Google+ 

Roller
Författaren | Konstnären | Poeten | Rockartisten
Läsarnas
Autografer | Biljetter | Bokrecensioner | Då träffade jag Uffe | Favoritlåtar | Konsertrecensioner | Lundellprylar | Om alltomuffe.nu | Lassie-historier | Singelrecensioner | Skivrecensioner | Uffebilder | Uffecitat | Upptäckter
Verken
Antologierna | Böckerna | Covers av Lundell | Covers på Lundell | Diktböckerna | DVD | Filmerna | Kassetterna | Konstverken | Ljudböckerna | Lyssna on-line | Mest sålda | Låtarna | Notböckerna | Promotionskivorna | Samlingsskivorna | Singlarna | Skivorna | Talböckerna | Texterna | Turné | Turnéprylarna | Videos
Övrigt
Ackorden | Artiklarna | Bokrecensionerna | Bröllop | Böcker om Lundell | Frimärkena | Frågesport | Kalendern | Konsertrecensionerna | Kvinnorna | Köp/byt/sälj | Lundellfakta | Lundell Hangman | Lundell utomlands | Länkarna | Mobiltelefonlåtarna | Månadens fråga | Den vassa pennan | Möblera om | Nyheterna | Presenttips | Singelrecensionerna | Skivrecensionerna | Sommarpratare | Sök om Uffe | Uffememory
Sajtrelaterat
Nyhetsbrev | I media | Klotterplanket | Kontakt | Länka hit! | OFF/FAQ | Sajtens historia | Skapa bokmärke | Skapa startsida | Tack till