E-post: littlekeith_02@yahoo.se
Av en händelse läste jag i tidningen att Lundell
skulle spela på Sofiero samma vecka som jag befann mig
nere i Skåne. Trots att jag sett honom fem gånger
innan tvekade jag inte en sekund att göra det
ytterligare än gång.
Och det är jag väldigt glad för att jag valde. För
bättre än så här har han aldrig varit.
Redan i inledande "Kär och Galen" kändes det tydligt
att detta skulle bli en kväll att minnas. Och
naturligtvis visade det sig att jag hade rätt.
Vissa surmulna bakåtsträvare gnäller om att Ulf
Lundell "aldrig ger sig". Men varför skulle han göra
det?
En sådan enorm spelglädje och vilja att ge publiken
valuta för sina pengar har jag aldrig sett hos någon
svensk artist tidigare. Faktiskt inte heller hos
Lundell själv innan denna konsert. Spelglädjen har
alltid varit enorm, men just denna kväll, i den enormt
vackra slottsparken utanför den skånska kuststaden,
står den på sin abslouta höjdpunkt.
Vi får gamla klassiker blandade med material från
kommande "Club Zebra". "S:t Monica" hade vi redan hört
innan denna kväll, men vi får också bevis på att det
finnas gott om juveler på dubbelalbumet som släpps den
7 oktober.
Vi får en version av "Chans" som svänger så att det
svartnar. Den föregås av en promenad i publikhavet.
"Folket bygger landet" brukar vara ett säkert
allsångskort och den framstår allt mer som en av de
absolut starkaste sånger Lundell har skrivit över
huvud taget.
"Rått och romantiskt" från 1993 års "Xavante" får
tiden att stanna, så otroligt vacker. Efter ett två
timmar ordinare set får vi en timme med extranummer.
Att Lundell spelar "Twist and shout" brukar numer vara
ett tecken på att han är nöjd med konserten. Med tanke
på den extatiska version som han serverar denna kväll
är han förmodligen lika nöjd som oss i publiken.
Tre timmar har aldrig gått så fort som det gjorde
denna kväll. När sista låten går över i refrängen från
"Kär och galen" sprider sig en enorm känsla av
välbehag i kroppen. Denna har visserligen funnits med
hela vägen, men den växer sig allt starkare.
Alldeles för fort tar denna konsert slut. Men jag går
från Sofiero Slottspark med ett enda stort leende på
läpparna.
/Jonas Solberger, Lundellfrälst sedan 1995
E-post: ?
Vad ska man säga? En konsert med Uffe
är alltid lika eggande! Jag älskar
honom och hans musik! Han gör mej
galen! Jag får ståpäls och blir yr av
glädje när jag hör/ser honom!
E-post: el_macke@hotmail.com
Förra våren (2001) snackade jag med några kompisar om att det kanske vore
kul att gå och se Lundell på Skansen, bara för att det vore kul
att se.
Musiken hans hade jag inte hört speciellt mycket, ja eller
"Öppna landskap" och "( Oh la la) Jag vill ha dig" är väl omöjliga
att INTE ha hört någon gång, men samma vecka som konserten hörde
jag delar av samlingen "Öppna landskap" och det gick upp för mig
att det lät riktigt bra.
Och efter den magiska kvällen på Skansen vart jag FAST! Efter det
började ett hysteriskt inköpnade av skivor och jag vart bara ett
större och större fan.
Längtade till "sommar 2002" för att äntligen få se honom när jag
kände igen låtarna. Och när det närmade sig och började dra ihop
sig, vart det dock en hel del strul. Jag skulle egentligen varit
bortrest när Uffe kom "hem" till Skansen men det ordnade sig.
Men det viktiga för mig var att se han minst två gånger, svor bl.a.
mycket över att Nynäshamn-konserten skulle vara samtidigt som en
Tysklands-resa. Men lyckligt nog lyckades jag tillsammans med min
mamma hitta ett datum, Finspång, då vi kunde åka båda två.
Finspång 5/7
Så blev det ÄNTLIGEN 5:e juli. Hade läst en del om smygpremiären
i Kiruna, bl.a. att det skulle ha varit ganska rockigt.
Efter en snabb bilfärd med Uffe strömmandes ur stereon kom vi till
Finspång. Solen sken, folk var glada, det spelades Lundells låtar
vid krogen vi satte oss på.
När klockan blev halv sju och insläppet började gick vi in. Såg
till min glädje att hela konsertplatsen var fantastisk fin. Stooor
gräsmatta framför scenen, som var placerad precis framför slottet,
fan, så här skulle det vara oftare.
Skansen är ju fint, men det är så mycket asfalt och grejor. Men så
tickade klockan långsamt på och när den hade hunnit bli åtta så var
det dags!
Uffe med band gick upp på scenen och gjorde en magnifik start med
"fyrtalet i ess": "Kär och galen", "Folket bygger landet", "Ut
ikväll" och "Förlorad värld". Man var helt lyrisk.
Men sen tog det tyvärr lite stopp. Resten av konserten var bra, men
jag tyckte att låtvalet var lite udda. Det märktes att man fortfarande
är lite "nybörjare" när man under "Hav utan hamnar" inte hade en
aning om vad det var för låt.
Konsertens höjdpunkt var ändå "Chans" där publiken verkligen var med
och "ooo-oooh-ade" innan låten kommit igång. Andra höjdare var "Jag
saknar dig" (som jag heller knappt hade hört), "Tillsammans vi två",
de härliga versionerna av "Rom i regnet" och "Hon gör mig galen",
och riktiga energikicken "Lycklig lycklig".
Så efter konserten när jag satte mig i bilen och lämnade Finspång
var intrycket "bra, men det kunde varit bättre, om andra låtar hade
varit med istället". Så inför Skansen så hoppades jag på vissa
förändringar i set-list:en.
Under veckan innan Skansen köpte jag både "Ripp Rapp" och "I ett vinterland" och insåg hur fantastiska främst "Hav utan hamnar" och "Jag saknar dig" är..
Men så gick dagarna och det blev dags igen:
Skansen 11/7
EXTAS, EXTAS, EXTAS! Samma fantastiska inledning med "fyrtalet"
(som för övrigt öppnade alla konserter i sommar, väl??). Det som var
bra med den hät konserten, som gjorde att den blev mycket bättre
än Finspång, var att nu VISSTE jag vad som komma skulle, och kunde
koncentrera mig på det istället för att hoppas på massa andra låtar.
Låtar som "Glad igen", "Gott att leva", till viss del "I kvinnors ögon"
och framförallt "Jag saknar dig" var nu istället väldigt bra, istället
för besvikelser som veckan innan.
Konserten hade främst TVÅ höjdpunkter: "Hon gör mig galen".. Makalöst.
HELA Skansen tror jag sjöng. Publiken fick sjunga själva, Uffe kompade
oss och det ryste i hela kroppen. Bland det häftigaste jag varit med om
på en konsert.
Och sedan "Öppna landskap".. Bara den gjorde det nästan värt att att man
såg Uffe två gånger den här sommaren, tänkte jag då. Han sa att han bara
skulle spela den just den DÄR kvällen på Skansen, nu vet jag inte om
det blev så men jag tror faktiskt det.
När man åkte hem från Skansen var humöret på topp och den lilla besvikelse
från Finspång var nu helt bortblåst!
Nu började man längta efter nya skivsläppet och ny turné, men några veckor
senare blev det klart att Uffe än en gång skulle återvända till Stockholm
för konsert i Orminge som skulle avsluta hela "Sommar 2002"-turnén.
Efter viss fundering om det inte skulle bli trist med "samma" konsert igen,
trots allt hade inte det vart speciellt stora förändringar mellan Finspång
och Skansen, bestämde jag mig dock för att, jovisst fan ska jag gå. Och
nu i efterhand känns det som att, "egentligen var det så självklart".
Orminge 12/8
För den här kvällen i Orminge blev för mig, och nog för alla andra, såsom
många har beskrivit här på sidan om tidigare Orminge-spelningar, väldigt
speciell.
Hela konserten kändes personligare, mycket p.g.a. att Uffe berättade mycket
historier från bl.a. sin ungdom. Vissa var riktigt roliga och man log och
skrattade mycket.
Hoppades självklart även inför den här gången att vissa låtar i set-list:en
skulle bytas ut, och så rätt jag fick. "Desperado" var helt fantastisk och
fick mig att inse hur bra den är, "Den vassa eggen", boggie-låtarna "Jag går
på promenaden" och "Hela huset skakar", men kanske främst "Stackars Jack".
Det ryste i hela kroppen när introt spelades. Flertalet gånger under
konserterna gick det upp för mig att när man fick höra vissa låtar live,
insåg man verkligen låtarnas storhet!
I slutet av konserten var Uffe inte sen att tacka alla sina medhjälpare
(bandmedlemmar, crew och allt vad det var) och hoppades att de alla ville
vara med på turnén som följer i höst på nya skivan.
Konserten blev den längsta jag bevittnade den här sommaren. Efter 3,5 timme
var man helt slut och hade svårt att stå upp under det fantastiska fyrverkeri
som avslutade hela konserten, och detta års sommarturné.
Intrycken efter tre konserter på 5 veckor är många men att bandet och Uffe
tillsammans var otroligt tight, var en sak jag la på minnet. Allt framförs
väldigt proffsigt, och förutom en miss mellan Norpan och David under
"Tillsammans vi två" i Orminge märkte jag knappt ett spelfel på nästan
tio timmars sammanlagd speltid.
Dessutom under mina tre bevittnade konserter så märker jag att alla på
scen verkar väldigt glada, kanske främst Uffe, som både på Skansen och
i Orminge pussade Janne Bark ordentligt på munnen!
En sak jag funderat på är om det utöver Uffe och Barken verkligen behövs
en tredje gitarrspelare. Många har sagt att årets kille, Fredrik, gjort ett
dåligt jobb. Det kan jag inte hålla med om, han gör ju det han ska, men
undrar om han verkligen behövs där!?
Sommaren 2002 kommer jag minnas som sommaren då Uffe definitivt blev
kung för mig. Jag längtar redan efter nya skivan och turnén. Då kanske
det blir tre konserter till...
E-post: quake322@hotmail.com
Uffe var på toppen humör denna vackra och varma kväll, likaså
folket från Jönköping med omnejd. Han stolpade in på scenen
med ett brett leende och det där var verkligen ett leende som
höll i sig resten av kvällen.
Alla var på plats, de traditionella kvinnorna längst fram med
sina trånande blickar och huvuden på sne', pojkarna längst fram
som inte kunde hålla tyst och skrek "Uuuuffeeeeeee" högt och
ljudligt under de lugna låtarna, kärleksparen
som hånglade till "Isabella" och "Hon gör mig galen" och
barnfamiljerna vars kottar så småningom lade sig i gräset med
händerna för öronen, trötta och slumrandes.
Att Uffe var så glad funderade vi på en hel del, rykten har ju
cirkulerat om att han inte gillar Jönköping som konsertstad,
inte efter det dåliga uppslutandet, men ryktesvis har vi också
fått höra att hans "flickvän" visst ska bo i Jönköping (säkert är
det bara ett rykte, men Uffe skvaller gillar många).
Fast det var något med mannen/kungen denna afton i augusti och man
kan ju aldrig säkert veta, det kanske var hon med de slitna och håliga
jeansen, det svarta linnet, det långa blonda håret som stod vid sidan
om staketen vars väska jag snubblade på och som sedan gav mig en varm och
vänlig blick, Förlåt, slog du dig? Eller det kanske var hon som slogs om
handduken som blev utkastad?
Konserten då? Ulf Lundell var inte sammanbiten eller nervös när han
drev ut med sin flock på scenen, det breda leendet avväpnade folket
FÖR han visste med sig att det här kommer bli en bra kväll.
Inledningen var klockren, och man tänkte för sig själv "Just det,
äntligen har mannen begripit konceptet" - "Vi inleder med de gamla
slagdängorna först, för att elda upp publiken".
Kär och galen - första numret, "Folket bygger landet" - andra låten.
Men nej, jag tror inte han har begripit eller har självförtroende
för att kunna ge oss kräsna fans det vi vill ha, hitsen radas upp
men just denna kväll tappar många av dem udden.
Men man fixar det och allt blir förlåtet trots en del tråkiga
upprepningar från de senaste årens konserter, för nu är han där på
scenen och det är Lundell, kungen av sommaren och visst fan ska det
vara folkfest och visst fan ska man ge publiken vad de vill ha och
visst fan syns det hur mycket han njuter av sin spelning.
Den sprudlande glädjen, hur han tar sin publik med storm, han showar,
riktar strålkastarna mot publiken, springer ut i folkhavet, flörtar
med damerna. Dock var det inte mycket flört denna afton.
Två handdukar kastades ut och ett munspel. Så ryktet kanske
stämmer. Var hon med i publiken? Och vem var hon?
Sällan har vi sett Uffe på ett sådant glatt humör och framträdandet så
innerligt. Hej här är jag! Får jag flytta hit? Inte ett ont ord om
kameror, drängfulla pojkar eller mobiltelefoner.
De nya låtarna var alla klockrent satta,"Röd klänning", "Gå ut och
var glad din jävel" och "Härligt, härligt, farligt, farligt" sätter
sig gjutna i skallen och man vaknar av ekot efter
dem dagen därpå.
De nya tillskotten i bandet var som en blodtransfusion, en
härlig frisk fläkt! Men för fan, Jerka, du måste släppa loss lite.
Ta av dig brillorna för solen den gick ner för länge sen!
Summeringen blir, allt var som det skulle vara och mycket mer när
man ser Lundell en ljum kväll i augusti, långt från mörker och höst,
en vacker kväll i augusti då inget mänskligt hjärta kan, se två
skuggor på väggen dansa fram längst den vassa eggen.
Mellansnacket då? Under låten Lycklig, lycklig, pratades det om
lyckan och även hans funderingar på att konvertera till buddismen.
Får man vara buddist i Jönköping? Publiken gav honom ett rungande ja!
Han förklarade även att alla söker efter lyckan men det är ett
meningslöst sökande, han själv har inte funnit den än och blickarna
sökte sig till den där tjejen.
Han tillkännagav även att han kommer snart tillbaka i höst. Vi syns
då och sista numret blev dock inte Sextisju, sextisju som en ivrig
kvinna skrek. -Nej kära du, det blir inte sextisjuuuuuu. Vi tar den
en annan gång, inte nuuuu.
Ok, Uffe vi syns i höst!
E-post: larssonson@hotmail.com
Jag vill bara berätta om min hittills bästa upplevelse med Lundell
och hans band, under den tid jag sett honom.
Jag var i min hemstad Jönköping den 9 augusti och såg spelningen i Rådhusparken.
Jag har sett Lundell sen -82, första gången i Varberg. Men den här konserten var
förmodligen den bästa jag sett fram till nu.
Det var en fröjd att se spelglädjen i bandet och framför
allt hos Uffe. Han var på ett strålande humör och var ute bland publiken och
lirade och bjöd på alla möjliga roliga kommentarer under spelningen.
Jag såg bandet i Halmstad också, men där kom inte publiken igång riktigt som i
Jönköping. Det var en fantastisk stämning sista timmen och alla hängde på i
allsång och handklapp mm.
Jag har aldrig varit med om ett sånt ös tidigare
under mina 20 år med Lundell & co. Man gick från konserten med ett stort
leende på läpparna. TACK Lundell med band för de känslor ni förmedlar och
skapar när ni är turnerar landet runt!
E-post: larssonson@hotmail.com
Tack Uffe ännu en gång för att du sätter guldkant på sommaren med en turné!
Trots lite taskigt väder och en inte helt engagerad publik framförde du dina
låtar med bravur.
En sak som jag anser drog ner hela upplevelsen var gitarristen
Fredrik Fagerlund. Vad var anledningen till att han var med?
Han stod och drömde och drog något slött och oengagerat ackord
då och då, gick runt lite på scen och tittade på de andra i
bandet som inte verkade bry sig om honom.
Han gjorde faktiskt ett skitdåligt jobb. Låt honom stämma
gitarrer backstage eller nåt för i Göteborg vill jag inte
se honom.
E-post: gorankarlsson@mbox302.swipnet.se
Far & son Karlsson åkte med glatt
hjärta de 22 milen söderut för att
återse Lundell, Bark & c:o.
Rickard hade sett Lundell 1 gång innan, i
Långsele augusti 1999 och pappa Göran
vid flera olika tillfällen.
I Långsele verkade Uffe trött & less. Konserten
varkade vara bara "en dag på jobbet"
för honom o bandet. Men nu fick Rickard
uppleva en Ulf i högform.
Han klev upp på scenen i Furuvik strax efter 20.00
och drog igång med "Kär och galen".
Därefter följde en lång
radda "publikvältare" som "Ut
ikväll", "Lycklig man", "Förlorad
värld", "Chans" och många fler.
Rickard var en aning besviken att inte "Rött"
var med men på det hela taget väldigt
nöjd. Pappa Göran saknade egentligen
bara "Om sommaren" och "Ute på vägen
igen" av dem han hoppades få höra men
fick, å andra sidan, några glada över-
raskningar i form av "Hav utan hamnar"
och "Rått och romantiskt" (f.ö en
personlig favorit) men helhetsintrycket
var oerhört bra.
Ulf visar stor spelglädje och bandet är vädigt
tight. Som vanligt har "den galne Janne
Bark" lite av en egen show i showen.
En av de allra bästa upplagorna, som
jag/vi sett av SVERIGES STÖRSTE ROCKARE.
Numera är Springsteen USA;s Ulf Lundell
och inte tvärtom.
Tack, tack, tack Ulf (fritt citerat
från S;ta Monica)
E-post: anderse@oldies.nu
Efter att ha sett kung Lundell på
Skansen tidigare i månaden hade vi
chansen att se honom även i Karlstad
Lördag den 20/7. Och trots att vi var
lyriska efter framträdandet på Skansen
så kan man fånleende konstatera att
framträdandet i Karlstad var ÄNNU
vassare.
Låtlistan var i stort sett densamma den
första delen av konserten. På Skansen
kördes ju "Öppna landskap", enligt Ulf
själv enda gången på turnén, som en
hyllning till Neil Cassidys fru
Caroline som satt på läktaren.
Under konserten höll Uffe, ovanligt
nog, en lång monolog där han berättade
om när han "ramlade ner i
bluesrockbrunnen" 1967 i Saltsjö-Boo.
I Karlstad fick vi glädjas åt
extranummer i två omgångar. Och det
sista var verkligen magiskt.
Först "Rått och romantiskt" och sedan
(improviserat?) Beatles 'Twist 'n
shout' i en enorm version som pågick i
minst 10 min. Fantastiskt. Ett
ursinnigt tempo och det värsta rockar-
röj man kan tänka sig. Och man blir
lycklig av att se hur kul de har
tillsammans på scen.
Jag förvånas hur man kan orka hålla
igång i ett sådant tempo i över tre
timmar.
Men ingenting förvånar mig egentligen
längre när det gäller Uffe. Trots att
jag ständigt upptäcker nya texter som
är så bra att man undrar var allt
kommer ifrån...
/Anders, Lycklig Lycklig Lycklig!
E-post: Mattias.Persson@edu.falkenberg.se
Regnet smattrade ilsket mot vindrutan på väg mot konsertplatsen som heter
Brottet eftersom det tydligen är ett gammalt stenbrott. Det var grått,
grått, grått. Men som genom ett under sprack molntäcket upp och
Halmstadkvällen visade upp sig från sin absolut bästa sida.
Under vilt jubel gick Uffe och bandet in på scenen och sparkade igång. Som
tidigare var det inget chanstagande här inte, utan det trygga
efterlängtade, av de flesta.
Det låter som vanligt bra, men inget sticker ut och ingen överraskar (jag
såg Varbergskonserten också).
Det roligaste i inledningen var, konstigt nog, att få höra "Den vassa
eggen". Detta stycke som är svart, tungt och avgrundsdjupt passar väl som
motbild till alla andra låtar som andas sommar och tradition. Jerker var
så exalterad att han drog en sträng, har detta inträffat tidigare???
Jag har sett Uffe dra av fler strängar under åren än vad Halmstad
Musikhandel sålt under de senaste tio.
Men Jerker klarade så klart detta galant och fick en ny bas till "Röd
klänning". Den låten blev lite bättre igår. Jag tyckte inte om den i
Varberg men som jag trodde då så växer den nog med tiden.
Dom gör också "Laglös" i en version som är så där lagom kul. Hade Maria
och Ebba stått och hjälp till med två ytterligare två stämmor hade jag
jublat men det blir tyvärr lite väl tunt med Uffe, Janne och David vid
mikrofonerna.
"Isabella" är en ljuvlig låt men inspirationen har nog falnat under dessa
år sedan Havängplattan kom ut. Jag tyckte det lät lite torrt fastän Uffe
så väl försöker att få lite bett i den men, nej.
"Jag saknar dej" är fortfarande en låt som måste vara bland det absolut
bästa karl´n gjort. Låten ljuder ur högtalarna och Gundes ståpäls visar
sig överallt på oss.
"Chans" är alldeles lagom lång för att jag ska hinna med att stå i kö till
toan, pinka och gå tillbaka och ställa mig en bit ifrån scenen igen.
Sedan händer äntligen något oväntat!!!
"Tillsammans vi två" ångar igång och denna låt har jag inte tröttnat på
ännu. Första versen inleds men då säger plötsligt Uffe:
-Stopp, stopp! Du där med videokameran, lägg undan den där va! Get it boy?
och spänner ilsket ögonen i grabben som tydligen filmar hela alltet för
att eventuellt göra lite pengar på inspelningen sedan. Detta är ännu något
jag inte varit med om tidigare under en konsert. Kanske inte så kul men
det var ju ändå något nytt.
Sedan börjar dom om som inget hade hänt och Uffe ser lika glad ut som
innan!!??
"Jag går på promenaden" är en låt som han gärna återkommer till med jämna
mellanrum. Denna blues som vid detta laget är ganska utsliten och
intetsägande. Det mest häpnadsväckande under låten är att Fredrik
Fagerlund får göra ett solo. Killen vars gitarr är mer nedskruvad än en
riktigt lång skruv.
Det blir ett solo som påminner om Chuckens alla riff på alla hans låtar,
men vad kul att gitarren låter i alla fall.
Sedan faller han återigen i träda.
"Farligt farligt, härligt härligt" är kul och svänger bra, kommer att bli
spännande att studioversionen av denna.
Allsångsledaren Ulf Lundell är tydligen rejält inspirerad i år, han har ju
spelat på Skansen. Under St. Monica, Oh la, la och senare under "Älskling"
får vi ta i och försöka imponera på killarna i bandet (eller kanske på
tjejerna bredvid). Kul, ja lite.
Kvällens höjdare är utan tvekan "Rått och romantiskt". Det råder en nästan
sakral stämning under låten. Så här med hela bandet med sig är detta en
stor hit. Hoppas att den kommer med på en liveplatta någon gång.
Näst sista låten i Halmstad är "Gå ut och var glad".
Denna sång är också en låt som redan har satt sig som en svettig t-shirt
på mig. Den har det mesta, jag behöver inte säga mer.
Avslutningen på konserten är det sämsta av allt, på mycket, mycket länge.
Många konsertavslutningar har jag sett och då brukar ju banden bjuda på
det bästa men vem har tutat i Uffe att bjuda på det sämsta?
Varför kan inte Janne eller någon annan i bandet med lite omdöme, berätta
för honom att detta inte är särskilt kul för någon.
Visserligen ser musikerna lite glada ut men de kanske lever ut sina
skådespelartalanger?
Det finns tydligen skådespelare som är musiker! (Peter Stormare - nej
förresten).
Eftersom jag läst setlistorna från tidigare spelningar förstår jag att
detta är det sista så jag går hemåt, jag missar ju ingenting i alla fall.
Vad har Uffe för relation till just denna låten? Det måste vara ett
väldigt starkt minne. Man kan bara spekulera.
Lookalike-tävlingen:
Jag tror att bandet har en intern lookalike-tävling sinsemellan. Jerker
har till och med varit hos frisören för att bättra på sina chanser att
vinna, men Marcus Olsson leder med hästlängder före Jerker och troligen tar han hem
titeln ohotad i år.
Vem ska dom likna då?
Jo, dom ska naturligtvis försöka att efterlikna
Hasse "Förbundskaptenen" Olsson anno 1985 bakom syntar och hammondorgeln.
Fredrik Fagerlund kör också en lookalike-tävling. Han försöker att likna
Christopher Robin i Nalla Puh och lyckas alldeles lysande. Bra jobbat!
Nu vet jag varför Janne Bark har med frugan på turnén.
Hon är sotis såklart. Tänk att ha en man som varje kväll blir kysst av en
annan, av samma kön som sin man till och med!!!
Skulle inte vilja vara i hennes kläder.
Nalle Bondesson bor väl i Halmstad? Varför var inte han gästartist?
Mattias, Falkenberg
E-post: matper41@hotmail.com
Han började klockan 20:00 med en grym version av Kär & galen,
sedan Folket bygger landet. Det var nästan samma setlista som
Karlstad den 20:e.
Det var en Uffe i riktig högform. Bandet var otroligt samspelt, men den nye
gitarristen såg mest töntig ut. Det fånigaste jag sett faktiskt. Dom hade
nog klarat sig lika bra utan honom. Kom tillbaka Ola!
Konserten präglades av ett riktigt rocktryck. Under S.t Monica gick
Uffe och hämtade ett papper, och sa att det kommit klagomål, som han var
tvungen att framföra.
Eftersom slottsruinen trots allt är ett slott, sa han, så har det
fortfarande en slottsherre. Och slottsherren tyckte att det var en
ömkligt tyst publik.
Sedan började en riktigt skrålande allsång på uhuh-refrängen. Fy fan
vad det var bra. Ett " bartender"-inspirerat intro på Hon gör mej galen var
helt enkelt det bästa introt nånsin.
Uffe var på ett strålande humör, men gick aldrig ner i publiken.
Han tog en vända innanför kravallstängslet istället. Sedan
träffade jag Uffe vid turnébussen efter konserten, och fick
lite fina kort, lite snack med guden samt en affisch signerad. Det var en
kanonkväll.
E-post: Mattias.Persson@edu.falkenberg.se
Det är med mycket lätta steg jag går mot konsertområdet för att än en gång
lyssna på Uffe med sitt band. Jag förväntade mig en spelning som var
identisk med turnépremiären i Finspång men det blev till min förvåning och
stora glädje några få ändringar.
Jag var nyfiken på de två nya musikerna
Marcus Olsson och Fredrik Fagerlund, det visade sig att det var bara en
som tillförde något.
Spelningen började som vanligt på utsatt tid, kl. 20.00. Inledningen med
Kär och galen, Folket bygger landet, Ut ikväll och Förlorad värld är bra
men överraskar nog få.
Det rullar på, ljudet är klart och ganska soft.
Texterna går tydligt igenom ljudbilden. Men jag tycker det är något som
saknas, det lyfter inte. Jag står och väntar på att något kul ska hända,
någon ny låt eller nya arrangemang av de gamla.
Det roligaste efter fem
låtar är introt på Rom i regnet som Marcus gör på sin sopransax, tror jag
det var. Bra lät det i alla fall.
Rött gör dem mos av. En minut kort, snabbt och ganska tufft, trycker de
igenom sig den som om de vill bli av med den så fort som möjligt.
Eter Rött stoppar de in Man igen, vilket överraskar, men på bekostnad av
Hav utan hamnar, som de körde kvällen innan, sorgligt.
Den första nya låten kom efter Man igen, Röd klänning. En låt som nog inte
gjorde speciellt många glada eftersom den inte var särskilt bra så här
första gången. Kanske kan den växa när plattan kommer.
Men Uffe tar revansch direkt efteråt och gör en av kvällens absolut bästa
framförande i Främmande stad. Det är dessa ögonblick jag väntat på.
Väldigt naket och känsligt, en version som är nästan bättre än på "Eggen".
Bara denna låt är värd biljettpengarna.
Nu är jag såld, efter en inledning som nästan gjort mig besviken.
Han sänker mig så gott som efter Främmande stad när de gör en mycket bra
Jag saknar dig. Nu står jag och ler, fånigt kanske men detta är en
njutning att höra.
Nu kommer hitkavalkaden och det är bra men vi har hört det förut. Den
andra nya låten kommer senare, Farligt, farligt men härligt, härligt. Det
är en ganska snabb låt som är många resor bättre än Röd klänning. Kul att
höra och den kommer nog att låta bra på plattan till hösten. St. Monica
kommer efter och den funkar förstås bra live, alla är med på noterna.
Extranumren är inget att säga om mer än att de har gjort Hon gör mig galen
ännu bättre än senaste årens liveversioner. En lågmäld inledning där
Marcus än en gång visar att han tillför bandet mycket.
Extra extranummer blir samma som i Finspång med en Rått och romantiskt i
ny musikalisk dräkt, full sättning vilket var bra. Kul att höra men sista
låten var ännu roligare. Gå ut och var glad var en härlig uppmaning med en
refräng där Uffe sjunger "Gå ut och var glad din jävel". Ännu en låt jag väntar
på att höra studioversionen på. Club Zebra kommer
att bli en bra platta, det vågar jag nog lova efter att ha hört dessa
låtar.
Sammantaget var detta en bra konsert i ett konsertväder som var perfekt,
inte för varmt och inte för kallt.
Men Fredrik Fagerlund då?
Ny kompgitarrist eller? Killen spelar med The Facer och det borde han ha
gjort denna sommaren också. Vad tillför han? Gitarren hör man inte ens,
kanske låter det bra när han spelar men låt oss höra det då. Han försökte
på sig en del rockposer men det såg ganska taffligt ut. Fredrik sneglade
på Janne Bark och försökte härma men, nej. David "Professor´n" Nyström fick
ibland påminna honom att han skulle ta en stämma för då stod han och
drömde.
Varför tog de med honom på turnén? Men vem vet, han kanske är en hejare på
att dra fräckisar i turnébussen, men jag tvivlar. Jag tänker på Ola
Gustavsson som var med förra sommaren, vad gör han i sommar?
Annars är det Jerker som dominerar i bandet, ursäkta Janne Bark, men
Jerker spelar verkligen i första divisionen. Det finns nog ingen i detta
land som spelar mer melodiöst på en bas som honom. Det svänger om
rytmsektionen, Norpan och Jerker drar ett tungt lass.
Mellansnacket då?
Ja, det som sades ifrån scenen mellan låtarna var oftast 1, 2, 3, 4.
Någon gång sa Uffe:
En annan gång sa han:
Jaha, var det allt. Ja, det var det. Kanske ska han ha gjort några kvällar
innan snacket släpper.
Det kunde kanske ha varit kul att få höra något med lokal anknytning.
Karln har ju bott i en stuga i Glommen, norr om Falkenberg ett tag. Lite
anekdoter skulle krydda tillställningen men det kanske inte angår oss, vem
vet?
Var det inte ovanligt många som stod och hånglade i Varberg?
Vad berodde det på?
Är det ett gott tecken, eller?
Nä, nu längtar jag till Halmstadspelningen, bara tre veckor kvar! Vad ska
man göra under tiden?
Mattias, Falkenberg
E-post: ulflundell@swipnet.se
20.01 kliver boysen ut på scenen och drar i gång årets officiella turnépremiär.
Molntäcket är uppsprucket och solens ljusstrålar anas på himlens ljusblåa partier.
Det vackra gula slottet bildar en härlig inramning till scenen och nere i den
grönlummiga slottsparken trängs en entusiastisk - men något överförfriskad -
lokalbefolkning.
Den lokale arrangören har också tryckt upp några balla tröjor (grågrönaktiga) till sin
egen crew med följande text.
Bak på ryggen:
ULF LUNDELL
SOMMARTURNÈ 2002
Framme på bröstet:
LOCAL
CREW
Lundell är på ett strålande humör och skiner kvällen igenom som solen på Södermalm. De
gamla trumfkorten i bandet - Nyström, Barken, Norpan och Jerker - sprudlar också av
spelglädje.
Men kvällens verkliga utropstecken är Marcus Olsson på saxofon! Han vågar stjäla rejält
utrymme på scenen och leverar underbara solon på såväl flöjt, klarinett som saxofon.
Kul att se en riktig förstärkning som vågar ta för sig ordentligt! Det känns som en
försvunnen pusselbit plötsligt fallit på plats.
Tyvärr kan detsamma inte sägas om den nye gitarristen Fredrik Fagerlund. Den grabben
gör ett så blekt och tafatt intryck att man undrar hur länge gossen
får dansa med dom stora elefanterna.
Enda plusset är att han inte lyft upp gitarren på bröstkorgen a la "dansbands Ola
Gustafsson" (som märkligt nog fick spela både vår och sommar på "I ett vinterland"
turnén, men nu äntligen - tack och lov - lyfts bort).
De nya låtarna mottas med positiva känslor av publiken. "Farligt farligt, härligt
härligt" och "Gå ut och var glad" visar sig vara två riktigt underbara "crowdpleasers",
medan "S:t Monica" visar sig vara just så stark som väntat livé.
"Röd klänning" går inte heller av för hackor.
Och avslutningen med "Gå ut och var glad" ackompanjeras av en fantastisk
ljussättning i mestadels rött & gult, som skickar härliga rysningar genom
kroppen.
Klockan 22.58, efter det sedvanliga dubbelextranumret, tackar Uffe & bandet
publiken. Mörkret har nu lagt sig över Finspång och lämmeltåget letar sig ut
genom portarna.
Detta var den OFFICIELLA setlistan:
01. Kär och galen
02. Folket bygger landet
03. Ut ikväll
04. Förlorad värld
05. Rom i regnet
06. Främlingar
07. I kvinnors ögon
08. Idiot city + Rött
09. Röd klänning
10. Hav utan hamnar
11. Jag saknar dig
12. Chans
13. Glad igen
14. Tillsammans vi två
15. Lycklig man
16. När jag kysser havet
17. S:t Monica
18. Farligt farligt, härligt härligt
19. Gott att leva
-----------------
20. Hon gör mig galen
21. Lycklig lycklig
22. Oh la la
23. Älskling
-----------------
24. Rått och romantiskt
25. Gå ut och var glad
Kommentarer:
"Idiot City" övergick i och avslutades med ett kortare parti ur "Rött" (på den
officiella setlistan står därför båda under låt #8).
"Älskling" avslutades med ett kortare parti ur "Kär och galen" (på den officiella
setlistan nämns dock inte - som synes - "Kär och galen"
överhuvudtaget i detta parti av setlistan).
Enligt en initierad källa kommer det - förstås - att bli ändringar i setlistan under
turnéns gång. Särskilt de två sista låtarna kommer enligt
denna källa att varieras under sommaren.
/SJ
E-post: annakonda_@hotmail.com
Jaha, då har man sett Sveriges Rockkung
för fjärde gången då. Turnépremiär
och allt.
Regnet hade öst ner varje dag i flera veckor och jag blev mer och mer
besviken på vädret för att det kanske
inte skulle bli någon konsert då, han
har ju ställt in förut vid regn.
Men så kom fredagen och solen sken hela dagen.
Det var ett mirakel, ett underbart
mirakel.
Så jag och familjen drog till Finspång och såg en 3 timmar lång
konsert som var lika bra som alltid,
lite trög publik kanske, men Uffe är
alltid bra.
Ska se han för femte gången snart i Leksand, jag ska stå längst
fram och trängas, men det gör
ingenting. Han är värd allt, min Uffe!
Min röst fick han för övrigt på "Oh, la la jag vill ha dej"
Passa på att se Lundell i sommar, du kommer inte att ångra dig!
E-post: ?
TÄNK VAD MAN NJÖT AV TRYCKET AV
TRUMMORNA, NÄR NORPAN SLOG IN LÅTEN CHANS UNDER KONSERTEN I MARSTRAND 2001...
FYFAN VAD HÄRLIGT
//Nike
E-post: karl.hagelin@spray.se
Nu när hösten närmar sig med gulnade löv och frostnätter så är det tur
att det finnns minnen. Detta är från sommarens konsert på skansen den
19 juli.
Förutsättningarna var underbara, en sommar som gett oss sol igen, och
detta var min första av endast tre semesterdagar. Tillsammans med tre
mycket goda vänner tog vi våra ryggsäckar och var i god tid inne på
Skansenområdet.
På en gräsmatta slog vi oss ner, delade på lite vin, ett par öl och njöt
av solen. Då kommer dagens första underbara upplevelse, två av mina
kamrater berättar att dom skall gifta sig, och jag blir tillfrågad
att vara värd, en stund som jag länge kommer att minnas.
Det drar ihop sig. Vi vandrar in på området. Mycket fok har redan
samlats men det är inga problem att hitta en bra plats. Samtidigt
som solen går ner över Stockholm så kliver HAN in på scenen.
Med en som vanligt enorm uppbackning av framförallt Janne Bark bjuder
Uffe på en tempo fylld inledning av konserten. Med en öppenhet mot
publiken och en utstrålning som lyser av självförtoende får Uffe jublet
att stiga.
När sedan ljuset släcks ner och en ensam Uffe står kvar på scenen med
endast en akustisk gittarr då anar man att något är på gång. Mycket
riktigt, när dom inledande accorden av "Hon gör mig galen" slår ut
i sommarkvällen exploderar Skansen.
Under kvällen får vi uppleva klassiker som "Rom i regnet", "Isabella",
"Evangeline" och många många fler. Den enda som man egentligen saknade
var "Stackars jack" men vad gör väl det.
En man med så bred reportoar måste ju sålla bort en del. När dom sista
tonerna av Öppna Landskap klingar bort känner man som ett rus i kroppen.
Uffe har som jag skrev i fjol hittat harmonin och har nu hittat en bra
mix med gamla och nya låtar. Han säger nu inte längre endast "Tack så mycket"
mellan låtarna utan spelar lite på den extas som publiken befinner sig i
och pratar med oss.
Det känns som en lång tid till nästa sommar och nästa turné, vissa säger
att han inte kommer att göra fler sommarturneér, men som han avslutade
med att säga på Skansen –"Vi ses nästa år, Bark och jag har lovat att
hänga ihop i minst tio år till".
Med dom orden i tankarna och minnena från sommaren som var, så lär nog
även jag överleva ännu en vinter.
/Karl Hagelin
E-post: johannalofstrom@hotmail.com
Att inleda sin semester med Uffe på
Skansen och att avsluta den med samme
man i Borgholms Slottsruin, kan det bli
bättre? Inte särskilt lång
semester, men innehållsrik, det vil jag
lova!
Två nästan identiska konserter (Hon gör
mig galen, Tillsammans vi två, Danielas
hus, Isabella, Chans, När jag kysser
havet, Kär och galen, Oh la la, Öppna
Landskap etc. etc.) men EN stor skillnad -
Uffe är bäst i Slottsruinen så är det
bara!
Sthlm i all ära men Öland rockar
bäst! Inte ett öga var torrt och inte
ett linne heller för den delen!
Efter några dagars uppvärmning på
underbara Öland med ett glatt gäng
Uffe-fans, så var det en underbar
avslutning!
Vill bara tacka Chrille & co från
Hovmantorp, tjejerna från Halmstad och
Majsan för underbara dagar på Öland men
det största tacket går oavkortat till
Uffe himself!
Från oss alla till dig - KLOCKRENT!!!
/Johanna
E-post: old_man84@websidorna.com
I Karlstad var han som en gud. Helt
underbart att se och höra Uffe!!!
Han verkade glad och det var en
jätte bra konsert med mycket ös!!!
Men det som var bäst på spelningen var
när han var ute och lirade i publiken.
I Lidköping var han också jättebra, men
vädret var inte lika bra för det
bara öste ner. Uffe drog en
vits om väderet och spelade sedan Rom i regnet.
Men den bästa konseren jag sett var i
Karlstad i Mariebergskogen!!!
Båda konsererna får en stark 5:a av 5!!
Nu längtar jag bara på att nästa tuné
ska börja!!
/Robert
E-post: johannalofstrom@hotmail.com
Att inleda sin semester med Uffe på
Skansen och att avsluta den med samme
man i Borgholms Slottsruin, kan det bli
bättre? Inte särskilt lång
semester, men innehållsrik, det vil jag
lova!
Två nästan identiska konserter (Hon gör
mig galen, Tillsammans vi två, Danielas
hus, Isabella, Chans, När jag kysser
havet, Kär och galen, Oh la la, Öppna
Landskap etc. etc.) men EN stor skillnad -
Uffe är bäst i Slottsruinen så är det
bara!
Sthlm i all ära men Öland rockar
bäst! Inte ett öga var torrt och inte
ett linne heller för den delen!
Efter några dagars uppvärmning på
underbara Öland med ett glatt gäng
Uffe-fans, så var det en underbar
avslutning!
Vill bara tacka Chrille & co från
Hovmantorp, tjejerna från Halmstad och
Majsan för underbara dagar på Öland men
det största tacket går oavkortat till
Uffe himself!
Från oss alla till dig - KLOCKRENT!!!
/Johanna
E-post: Jakke_i@hotmail.com
Konserten kom igång vid 20,30 efter
förbandet "Larmet går". Det var en glad
Uffe som kom in på scenen och spelade
öpningslåten "Tillsammans vi två". Men
det var först när "Hon gör mig galen"
strömmade ut ur högtalarna som det
riktiga trycket kom.
Efter det kom en rad av kända bra låtar som alla kunde
sjunga med i så nästan hela Brottet
gungade. Efter pausen kom uffe in och
körde fem grymt bra låtar och avslutade
med "Twist and scout" innan han gick ut
andra gången.
Sen kom han in igen och
då fick vi höra "Öppna landskap" och då
var det inte många på Brottet i
Halmstad som inte sjöng med. Han
avslutade kvällen med "Jumpin' jack
flash". Det var så att boken "Jack"
fyllde 25 år.
Allt som allt så var det en jäkligt härlig konsert. Mitt betyg
blir 8 av 10 möjliga. Jag saknade några låtar från
"I ett vinterland", tex: "Jag saknar
dig" "Hennes rygg" och "Lycklig man",
annars var det strålande.
/Jakob
E-post: ?
Vill bara säga att Uffe var bäst denna
kväll, och stämmningen var på topp.
Åkte ner från Stockholm för att se
honom och nog var det värt besväret!
Tack Uffe för ytterliggare en toppen
konsert!
/Hälsningar
/Cilla, Stockholm
E-post: bastestad@hotmail.com
Så har han då gjort det igen vår kära Gerhard, han har gett sig ut på ännu en turné.
Men den här gången är det något som inte är sig riktigt likt med Uffe - han sprudlar
nämligen av glädje.
Kanske är det för att mannen, som är en lika stor sommartradidtion
som sommaren själv, just får ge sig ut på vägen igen där han bara säger sig kunna leva
på riktigt, eller så är det som han sade mot slutet av konserten: "Det har tagit mig
52 år, men nu har jag äntligen kommit fram till att det är gott att leva".
Inramningen av konserten kan nästan inte överträffas: Vindstilla, inte ett moln,
25 graders sommarkväll och 4000 personer i extas med fästningens höga murar i alla
riktningar. I sedvanlig grå skjorta och svarta jeans sparkar han igång showen med
nya "Tillsammans vi två" tätt följt av "Ute på vägen igen" och "När jag kysser havet",
sedan via lite bortglömda men ack så bra "Håll mej...åh ingenting" och "Levande och varm"
fortsätter han med "Den här vägen", "67, 67", "Folket bygger landet" och en av
mina personliga favoriter "Fri man i stan".
Han drar givetvis de låtarna som får Lasse Berghagens Skansen att se ut som ett
dåligt försök: "Chans", "Oh, la la" och "Hon gör mig galen". Borggården som inte
är särskilt stor gör att det infinner sig en slags familjekänsla, och den här
kvällen lever Uffe ut till 110%. Han gödslar publiken med plektrum, munspel och
allehanda scendetaljer - precis vad publiken vill ha.
Men den riktiga bekräftelsen på att mannen mår bra är under "Oh, la la" när Ulf
och Janne Bark ger sig ut i publikhavet i nåt slags kongatåg och lirar mitt i bland
folket. På vägen fiskar Uffe upp en keps som han sätter bak och fram, lirar "Stort steg"
och sedan givetvis slänger till de aldrig mättade fansen.
Bland de lugnare låtarna finner vi klassiker som "Evangeline" och "Danielas hus".
Sammanfattningsvis kan sägas att det bådar gott för er som väntar ute i landet.
Uffe är glad, och när Uffe är glad bjuder han verkligen på sig själv och ger
publiken vad de suktar efter. Över 3 timmar ren och skär glädjeyttring!
Frågan är om jag nånsin sett Uffe så bra som på turnépremiären i
Marstrand?
Betyg av 5 möjliga: @ @ @ @ @
/P-Å
E-post: johan_g@algonet.se
Sommarhetta, en störtskur har nyss dragit förbi och syresatt luften i
sommarstaden, men nu är det stekhett igen.
Vi sitter på stranden och äter räkor under första timmen - folk badar - det
är fullt med båtar och kajaker utanför. T o m ett par av Varbergs vågsurfare(!)
har paddlat dit. Klockrent.
Uffe kommer och ger 110% av sig själv i 3 timmars råös/ballader -
saknade 'Hennes rygg', 'Änglarna har landat', men 'Hon gör mig
galen', 'Chans'(?) var med.
/j+t
E-post: marita.hertze@delta.telenordia.se
Helt fantastisk kväll med Ulf, har sett
honom flera gånger förr men aldrig så
här underbart pratsam och glad.
Det är gott att leva, gott att finnas till,
trotts allt som du sa.
Tack Lundell, vi ses på Läckö Slott
/Marita
E-post: ?
Igår kväll 11 juli, var det var dags
för Ulf Lundell konsert. Regnet öste ner
men då Lundell klev upp på scenen
skingrades molnen och kvällsolen
tittade fram ackompanjerad av en
fullkomligt strålande Lundell.
En blandning av låtar med favoriter som
(Oh la la) Jag vill ha dej och Isabella
samt en del av det nya materialet.
Underbar konsert och jag längtar efter
nästa chans att se Lundell igen...
/Elvira
E-post: serik13@hotmail.com
Började dagen med att sitta ner på
klipporna längst ut på marstarnd o sola o dricka ett par öl....
Insläpp till konserten var 19.00, men vi gick upp till Fästningen redan
vid 17.00 o då höll Uffe o bandet på med
soundcheck.
Så där stod vi utanför i den gassande solen o lyssnade på snuttar
av låtar som Evengeline, Isabella, Ut i kväll o Tillsammans vi två....
Han körde konserten 3 timmar drygt. Jag var först av alla in vid staketet o
stod där mitt framför honom.
På vinterturnèn fick jag komma upp på scenen o få ett plektrum o en kram av
Janne Bark... Under denna konserts slut så pekade plötsligt Bark på mig o min kompis som
också var med uppe på scen o fick ett plektrum han med...
Janne pekade på oss o höll upp sitt plektrum o skrattade, sen så kastade han
först en gång, men missade mig. Sen tog han ett nytt o slängde, det landade
framför mig o han bara flinade... Sen när sista låten var spelad slängde
han sin handuk till mig. Rätt stort tycker jag...
Konserten var mycket bra. Han spelade lite överaskande låtar som Håll
mig, Åh ingenting, En fri man i stan och riktiga godbitar som När
jag kysser havet, Går på promenaden, Oh
lala osv... Uffe är kung!
Mvh Erik
E-post: Johanna_dahlgren@hotmail.com
Jag "upptäckte" Lundell´s musik tack vare trubadurerna på Strandpromenaden i
Visby sommaren 1999, sen dess har jag varit fast...
Han är ju ingen ensidig artist, även om allt är rock.
Vare sig det regnar eller är sol, man är förbannad eller lycklig, känner sig
liten eller stor är det alltid rätt att sätta på nå´n av hans plattor!
Mina kompisar är nog rätt trötta på mig och mitt tjat om "Lycklig,
lycklig", "Hon gör mig galen" osv. varje gång man ska ut.
Jag är 22 och inte helt normal som lyssnar på Hans musik istället för
Backstreet boys och Barbados (om nu det är normalt!?).
Var iallafall HELT jävligt lycklig när jag äntligen skulle få gå på min 1:a
konsert med honom. Solen sken, alla var på bra humör och
jag var där med den jag älskar mest av allt!
Efter "ett par" öl i baren började konserten och vi ställde oss bland
hans "riktiga fans" längst fram. När han kom ut på scenen blev jag fan
helt knäsvag!
Han körde en låt (eller två) och sen skulle han köra lite mellansnack.
Det hade han kunnat skita i! En så bitter, trött människa borde inte
få ställa sig på en scen.
Han ville berätta för oss om sin "arbetsplats" och förklarade hur
trött han var (eller är?) på att se samma människor längst fram spelning
efter spelning, han kände sig "våldtagen".
När sen nå´n i publiken ropade att han ville höra "Snön faller" sa han bara:
-Du kan sluta gapa efter "Snön faller" för jag tänker inte spela den för Dig,
Din jävla idiot!
Han verkade bara inte ha nån lust att va´ där den dagen, och en dålig dag,
det kan väl vem som helst sätta sig in i!?
Men när han på slutet "rev av" "Twist and shout" bara för att se om vi skulle
fortsätta dansa efter hans pipa (för jag har rätt svårt att tro att han
gillar den låten så mycket att han gör en cover på den) hade jag fan lust att
bara gå.
Efter konserten lovade jag att jag fan inte skulle lyssna nå´t mer på hans
musik (han verkar ju iallafall rätt "pissed" på sina fans).
Det gick inget bra med det löftet, så nu hoppas jag på honom den här sommaren
istället, jag förstår ju att en bra konsert med honom slår det mesta
(iallafall om man läser Era recensioner).
Kram på Er alla!
/Johanna
E-post: irish_saratoga@hotmail.com
Jag säger bara:
Skövde 17 mars 01- näst längst fram (de
besatta freaken med turnetröjorna i
lager på lager stod längst fram...).
Uffe är rock-kungen nr 1 och hans musik
räddar en i alla lägen!!
Tack Uffe =)
E-post: ?
Då var det dags. Dags för ytterligare en Lundellupplevelse som man
aldrig kommer förglömma. Vårturné 2001. Det var jag, Martin och
Pelle som satte oss på ett pågatåg mot Olympen i Lund.
Vi knäckte några pilsner och satt och sjöng En gammal Dodge och
massa andra härliga låtar gjorda av denna Rebell. Vi kände på oss
att detta kommer bli något mycket bra. Alla som säger att man inte
ska se Uffe inomhus är inga riktiga Lundellälskare. Det känns som
man hade kunnat betala det dubbla priset för denna konsert som blev
en av de bästa jag varit på.
Det blev en konsert då han spelade många guldkorn som nästa aldrig
brukar spelas. Visst är hitsen från samlingsskivan Öppna Landskap
j-kligt bra men det finns som sagt många guldkorn som inte blivit
helt kända för det svenska folket. Det är nästan egentligen dom som
man vill höra framför alla klassiker.
Han öppnade konserten med Ute på vägen igen. Man var beredd på att
höra trumintrot till Chans men jag får säga att detta var bättre.
Vilket ös!!! Fortsatte sedan med låtarna från Vinterland som är
grymt bra och spelades grymt bra live.
På hennes rygg, Lycklig man,
Vinterland är ju helt okej men när man hör introt till Jag saknar
dig vet man inte var man ska ta vägen. Denna låt som blir så mäktig
ju längre den går är nog en av de bästa Lundellåtar som gjorts.
Åter till de låtar som inte spelas så ofta på konserterna. Halvvägs
till havet och Gå upp på klippan är låtar som jag har velat höra
på varenda konsert man varit på men som nästan aldrig spelats live.
Vilken allsång det blev på dessa båda två ballader som nästan fick
en att smälta. Lyckan är fullständig och visst får dessa låtar en
att tänka på den kommande sommaren. Konserten har nått sin topp.
Nu är Lundell som bäst.
Han kör vidare med de gamla klassikerna Lycklig, Lycklig samt Kär
och Galen. De ska bara finnas med. Punkt slut. Lundell tar upp sin
mick med stativ och vänder den ut mot publiken och alla skrålar
Lycklig, Lycklig. Mycket mäktigt!! Konserten har nu hållit på i ca
två och en halv timme då Uffe med Bark och kompani lämnar scenen
för första gången.
Naturligtvis vet man att de kommer igen men det
tar lång tid denna gång. Plötsligt lyser hela scenen röd och Uffe
kommer ut i en röd skjorta och sätter igång med Rött. Detta
inträdande på scenen hade inte blivit lika effektfullt utomhus
som inomhus. Så är det bara. Jag har aldrig hört Rött spelas så
bra som den gjorde denna kväll med alla effekter som tillkom på
scen. Man kände att Uffe tyckte det var roligt att spela.
De går ut igen och man väntar bara på att höra introt av Isabella
och det är inte bara jag som gör det. De kommer ut och visst,
den kom. Isabella som är en såpass lång låt men som definitivt
inte känns som det. Då kunde man tänka att kan man verkligen
avsluta konserten på ett bättre sätt.
Jag trodde inte det förrän
han och de övriga i bandet drar igång Snart kommer änglarna att
landa. Det tänds strålkastare utöver publiken på ett mäktigt
sätt och jag är i fullständig extas. Alla står med händerna i
luften och sjunger med. Jag har aldrig varit med om en sådan
otrolig avslutning som han körde denna magiska kväll på Olympen.
Konserten var slut och det kändes som man hade kunnat stå där
och sjunga med i tre timmar till. Snart kommer änglarna att
landa sjöng vi tre hela vägen ner mot stationen där vi skulle
sätta oss på tåget till Skurup. Väl på tåget somnade vi in alla
tre och missade vår station med drygt en halvmil. Men det är en
annan historia.
Dagen efter var vi alla överens. Denna konsert
var en av de bästa vi varit på. Lundell var på bra humör,
låtlistan fullständigt optimal och publiken i extas.
Förväntningarna inför sommarturnen har ökat drastiskt. Men en
slutsats har jag dragit och det är att konserterna är aldrig
dåliga. Man går alltid hem efter en konsert med ett leende på
läpparna och hoppas att tiden ska gå snabbt till nästa turné.
Jag som skrivit är Tobias Larsson från Kristianstad som var och
såg konserten på Olympen i Lund med min bror Martin och vår
polare Per Back.
/Tobias
E-post: krha@hotmail.com
Det här var den bästa Lundell-konsert jag någonsin varit på.
Alla favoriter vsr med. Alla minnen som de väcker...att drömma
sig bort...
Ibland satt jag med slutna ögon och bara lyssnade och
njöt... Inte en enda dålig låt var med
och ingen saknade jag heller.
Det var
första gången jag var på Cirkus också,
mycket mysigare än Goben. Fullsatt var
det, trots att det var fjärde
spelningen. Läktarplats hade jag.
Vacker lokal, rätt liten och vilken
stämning det blev, och vad mycket
Lundell gav... Oj oj oj, jag saknar
ord...
/Kristina
E-post: fgu315a@tninet.se
Var på mitt livs första Lundell Konsert i Sundsvall... jag lovar att det
inte var den sista!!!
Bland det bästa jag varit på i hela mitt liv... att live få uppleva
"Levande och varm", "Regn", "Kär och Galen", "Lycklig man" och den
mästerliga "Isabella" mfl mfl.... det gör att man lever lyckligare resten
av livet... Tack Ulf Lundell för en underbart kväll
Måste också tacka för munspelet som du slängde ut i publiken... jag tog det
nämligen =)...
Ses i sommar!
/Sven
E-post: jocke_sjostedt@hotmail.com
Äntligen dags!
Efter två månaders lång väntan på denna kväll var det dags att från den lilla
by utanför Sandviken sätta sig i bilen och styra kosan mot Falun.
Förväntningarna var så klart höga men som vanligt när det gäller en konsert
med Ulf Lundell var jag inte direkt orolig för att bli besviken. Stämningen
var hög i bilen och med viss draghjälp av bilstereon skrålade vi gamla
klassiker som Stackars Jack och Hon gör mig galen med flera hela vägen till
Falun.
Väl inne i idrottshallen var vi på mycket gott humör och stämningen i
hallen var även den mycket god.
Så kom då tio minuter efter den tid som sagts Uffe in på scenen. Ett otroligt
jubel utbröt när han med ett stort leende på läpparna tog det första
ackordet på sin gitarr och började framföra "Ute på vägen igen".
Under kvällens nästan tre timmar långa konsert fick han åtminstone med alla
mina favoriter från hela hans karriär. Allt ifrån "Stackars Jack" till "En
lycklig man" fanns med och den som inte rös när han i slutet spelade "snart
kommer änglarna att landa" kan inte ha varit där. Aldrig någonsin har jag
upplevt en sån känsla.
Den spelningen får av mig 6 av 5 möjliga i betyg.
/Joakim
E-post: sfrojd@hotmail.com
Underbart Uffe!
En konsert som ger en kraft i mörkret och nytt hopp till våren.
Ulf Lundell har gjort det igen. Jag har inga ord. Att stå i publikvimlet och
få uppleva hans musik är obeskrivbart.
Det var en onsdagkväll i Örebro, den 14 mars i Idrottshuset. Ulf Lundell
drog fullt hus. Efter en liten vadslagning bland vänner började
Lundell som väntat med "Ute på vägen igen" och med låten "Den här vägen".
Mäktigt!
Sex låtar från den nya skivan. Hennes rygg, gav mig rysningar. Vilken poet.
Lundell hade en fin kväll. Han var rapp, kvicktänkt och spontan.
Mitt under låten "Regn" ropar han "Stopp, stopp." Bandet slutar att spela
och Ulf Lundell talar till publiken. "Du där..(pekar på en längst
fram)... sluta prata i mobiltelefon. På mitt gig talar man inte i
mobiltelefon. Det får du göra där borta (pekar längre bak)." Underbart!
Vilken kung!
Jag har inte varit på många konserter, tre rättare sagt. Men jag har lyssnat
väldigt mycket på Lundell de senaste åren. Jag har funnit honom nu. Jag blir
mäkta imponerad av en människa som Lundell.
Konserten håller på i tre och en halv timma. Lundell avslutar med en final
med låtarna: "Älskling", "Stort steg", "Gott att leva" och "Kär och galen".
Efter det följer ett extra nummer med ett par favoriter;
"Rött", "Oh la la, Jag vill ha dig", "Lycklig, Lycklig" och inte mindre än
"Twist and shout".
Lundell går ut och puliken ger sig inte. "Uffe, Uffe, Uffe" hörs det i
folkvimlet.
Extra extra numret "Isabella" får publiken att tystna och njuta. På slutet
kommer publiken upp på scen.
Häftigt och underbart! Jag längtar redan...
/Sari
E-post: mr_kross@hotmail.com
Oj, oj, oj... vilka höjdarkonserter.
Jag var först där måndag den 12 mars
och gick därifrån helt lyrisk. Nåt av
det bästa jag sett. Sedan gick jag dit
dan efter, den 13 mars med mina
vänner...
Den konserten var tillochmed
bättre. Vilket humör Uffe var på. Han
var "en lycklig man" han pratade med
publiken, slängde ut sitt munspel, tog
en liten promenad i publikhavet
tillsammans med Janne Bark.
Jag stog allra längst fram precis framför Uffe
him self och fick ett par underbara
bilder med kameran som jag tänkte ta
och lägga ut på min
sida "Lundellcentralen" (http://takeoff.to/lundell).
Jag ska och se honom på tisdag den 20:e också,
koppas den blir lika ruggig!
När jag och min goda vän Andreas stog
och viftade som mest under konserten,
jag tror det var under "Chans", så
kommer Janne Bark och placerar sig
precis framför oss och lägger av ett av
sina traditionsenliga solon.
Efter det är avverkat höjer han handen och dunkar
sin hand, inklusive plektrum, i Addes
hand. Då blev man lite avis kan jag
bara meddela!
Sedan under extra extra
numret "Snart kommer änlarna att landa"
bjöd han upp ett 30 tal Uffefans på
scenen för gemensam allsång, ganska
maffigt. Väl uppe på scenen var det
bara att plocka på sig diverse
plektrum, setlistor osv. som låg och
skräpade där på golvet! Sååånt röj!
Ha de/ Limpan
E-post: gorankarlsson@mbox302.swipnet.se
Mitt livs bästa Lundellkonsert! "Mäster" var i
toppform! Inledde med "Ute på vägen
igen" därefter ett pärlband av höjdare
från nya skivan. Det stora lyftet kom
med "Hon gör mig galen" Och sedan var
resten ett anda segertåg!
Uffe pratade ovanligt mycket med publiken och gjorde
hela fem extranummer, däribland min
personliga favorit - "Isabella". Som
sista låt kom även i
Sundsvall "Snart kommer änglarna att landa" och även här
vinkade han upp c:a 30 pers. på scen.
Tack Ulf för en underbar konsert!
/Göran
E-post: nella.bergstrom@familjebostader.stockholm.se
Uffe på Cirkus 20/2 var tyvärr inte alls samma fina Uffe som jag har sett de
senaste fem, sex, sju åren. Oengagerad, trött och nästan deppad kliver han
upp på scenen. När publiken inte förmår vakna till liv av den ena
evighetslånga depplåten efter den andra ryter han till: vad är det med er,
ta av er lovikkavantarna...
Framåt slutet blev han lite gladare, log till och med några gånger, och
självklart svarade då publiken lite bättre också. Men sammantaget var
konserten en besvikelse med alldeles för många inåtvända depplåtar och
alldeles för mycket av den evigt brölande Bark. (Ta bort honom, Uffe!)
Annat är det med den legendariska konserten på Myrsjöns festplats första
gången (var det -93? - minns inte riktigt). Då berättade han i säkert en
halvtimme om hur han och hans kompisar lekte i trakten, han garvade,
skämtade, körde alla låtarna man vill höra och ett par till.
Myrsjön nästa gång, kan det ha ha varit -96?: inte alls lika bra som gången innan, men en
underbar version av Östra Svealand fick vi som än i dag får mig att rysa.
Skansen brukar vara OK, Globens annex också OK, Skarpnäcksfältet ihop med
Wilmer X var också bra, men annars är det nog Myrsjön som brukar vara allra
tyngst. Men det är klart, det är ju tillbaks till Uffes rötter igen.
/Nella
E-post: serik13@hotmail.com
Så var konserten över...
Att få stå längst fram vid staketet mitt emot
herr Bark är nog något av det största man kan få uppleva.
När de rockar i gång med Ute på vägen som första låt så
förstår man att detta ska bli en konsert i storartad stil.
Men frågan är om den kan slå sommarkonserten som var
helt otroligt bra!
Men detta är en fruktansvärt bra spelning med ett första extranummer med
Rött, Oh la la och Lycklig, lycklig. Sedan kommer han in och kör
Isabella, en låt som han tidigare inte spelat på turnèn...
Han avslutar med Snart kommer änglarna att landa och då
händer nåt som förmodligen aldrig kommer hända igen, eller som så vitt
jag vet aldrig hänt, Uffe vinkar upp oss längst fram, så vi är cirka 15
stycken som får vara med o sjunga allsång på Snart kommer änglarna att
landa.
Med Uffe uppe på scenen o som avslutning på detta får jag Janne Barks
plektrum i handen av honom... och en kram!!
STORT!!! eller vad???
Sen tar jag i hand med Uffe....
Om det är någon som vet nåt om han tagit upp folk på scenen
tidigare hör av er!!!
/Erik Björklund
E-post: balooo12@hotmail.com
Kan bara instämma med Christer Nilsson. Var och såg Lundell spela på
Christinehofs slott sommaren-00 och det var en helt underbar kväll. Helt kanon
och obeskrivligt!
/Sara
E-post: mr_kross@hotmail.com
Skansen 2000! Sånt jävla röj! Jag stog längst fram i början av konserten,
men det blev så fruktansvärt buffligt så jag och min kompis gick bak en bit
så vi fick chansen att njuta av musiken.
Toppklass måste jag säga. Man tittade på konserten och om man vred huvudet lite
till höger eller vänster såg man hela Stockholm med kvällssolen.
Men jag blev förskräckt när han hade dragit sista låten och jag hade inte
hört en ton av "Isabella". Så jag och polarn stog och skrek "Isabella, Isabella"...
och sen till vår, och säkert de flestas glädje, kom den. Kanske inte för att
just jag och Adde hade stått och hojtat, men ändå. En toppenkonsert!
Kommer aldrig att glömma.
/KROSSE
E-post: ?
Äntligen!
Efter en månad med regn regn och åter regn så vart det helt plötsligt
uppehåll. Furuviksparken, bara ett stenkast från havet var arenan denna
gång.
Efter att ha värmt upp med lite mat hos några goda vänner en bit ifrån arenan
så drog vi när skymningen började falla oss bort mot parken.
I mitt sällskap hade jag några ny förtrollade Lundellfans, som efter att
förra sommaren sett the boss på stadion och sedan Uffe i Gasklockorna insett
att Uffe är klasser bättre.
21:00 det underbar introt på chans ljuder igenom luften, Jäklar!! han
börjar i tid, en lätt jogg för att inte missa för mycket.
En Uffe på strålande humör berättar bland annat om att hans första kärlek kom från
gävle.
Uffe är tillbaka i den sköna formen, blandar perfekt nya och gamla
låtar. Janne B har full koll på scenen och charmar alla. Dom cirka 3500 framför
scenen kommer näst intill i extas när introt på "Stackars Jack" spelas upp,
och den orgasm liknande känlsa som far igenom kroppen när "Hon gör mig galen"
framförs lyfter sinnet till en ny dimension.
Att se Uffe med en sådan energi och den kontakt med publiken som han numera
söker gör att jag bara längtar tills nästa sommarturne. Att få höra Isabella
klinga ut i sommarnatten är balsam för själen, något som man behöver med jämna
mellanrum.
/Karl Hagelin
E-post: yello1@hotmail.com
Regn, regn och åter regn. Men 20.00, torsdagen den 20/7 när Uffe och gänget
tog plats på scenen till tonerna till "Chans" då blev det torrt i luften.
Regnet försvann och det var början till en magisk kväll. Jag stod ca 5 meter
från stängslet vilket var en perfekt plats. Uffe var glad, Uffe rockade och
resten av bandet i synnerhet Janne Bark släppte loss riktigt rejält. En helt
fantastisk konsert med en briljant och nästan tårframkallande avslutning.
Efter första extranummret, Isabella, kom dom tillbaka. Uffe sa:
Vi måste göra något av sommaren. Vi måste få sol snart. Därför spelar jag
denna låten. Jag kommer kanske inte ihåg den så vi får hjälpas åt. Sen
började det. Inledningen från Öppna Landskap fick mig nästan att börja
gråta.
Sen fortsatte en alllsång som var utan dess like. Storartat,
briljant, mäktigt och alldeles underbart. Uffe i sin bästa form får
jag nog säga. En nästan 3 timmar lång konsert talar ju för att han trivdes
och hade roligt.
/Chrille
E-post: eriknettelbrandt@spray.se
Jag var på två konserter denna sommar. Först fick jag avnjuta några härliga
timmar på ett utsålt Soliden på Skansen. Vi var runt tio tusen fans som
rockade med Uffe i ett underbart sommarväder.
Uffe var märkbart road
denna kväll. Han drog några vitsar och fick hela publiken att skratta. Vid ett
tillfälle då han råkade nämna att han hade fyllt 50 jämnt i år började en
spontan "Jag må han leva" sjungas av publiken. Härlig stämning.
Extra
roligt tyckte jag det var att han spelade ett par låtar från Evangeline skivan,
där ibland "Här kommer hon". Det är en fantastisk låt, konstigt
att den inte nämns oftare...
Veckan efter var det dags att åka till Uppsala
för en ny konsert. Ulf Lundell och hans grabbbar spelade mitt i centrala
Uppsala, inne på en gård. Jag och mina vänner anlände sent och det var
otroligt trångt vid ingången och vid baren. Framme vid scenen fanns det dock
mer utrymme (!!!) så där stod vi utan att behöva knuffas det minsta resten av
kvällen.
Jag kände igen flera uffefans från stockholmskonserten (var du
där?). Under denna konsert pratade Uffe om reportrar och kulturrecensenter. Det
var mycket lustigt för alla (utom recensenterna). I folkvimlet lyckades han
upptäcka en äldre vän och bjöd in honom efter konserten till ett samtal. Han
har bättre koll än vad man kan tro!
/Erik
E-post: j.bergenholtz@telia.com
Hej!
Såg The Boss på stadion i juni, en höjdare. Men Uffes fester är fetare!
Springsteen i all ära, men Uffe ligger mej varmare om hjärtat. Intimiteten och
lättheten till identifikation skapar en alldeles spec. känsla o. atmosfär under
en Lundellkonsert, som jag sällan upplevt annorstädes. Jag blir varm o.
lycklig, lycklig.
JBZ
E-post: pocket@flashback.net
Myrsjöns festplats, Orminge. Lundells egen hemtrakt där han växt upp och
där även hans barn badat i sjön bredvid. Nostalgi, som dock ger en historik
till konserten vilket ger den mer dynamik.
Detta är en välgörenhetskonsert där överskottet går till utbyggnaden av
ungdomsgården i Folkets Hus i Orminge. Det märks i området när unga
tjejer går och samlar ihop skräp bland publiken och äldre damer står för
biljettförsäljningen. Inte den vanliga samlingen av män i 25-årsåldern
alltså. Scenen är uppbyggd av traktens innebandylag, och den stod pall
för det musikaliska trycket som uppstod under kvällen. En känsla av lokalt
engagemang genomsyrar platsen.
Detta är femte gången Uffe gör detta för Orminge så det märks att hans hjärta
fortfarande brinner för dennaplats, trots att han nu bor vid Zinkensdamm.
Under kvällen berättar han att i ett gult hus i närheten av området så skrevs
"När jag kysser havet". Spännande att höra.
Publiken (gissningsvis 3000 personer) består som vanligt av folk från
tio år och uppåt de sextio. Snittet ligger väl kring 35 denna kyliga men soliga
söndagskväll och trots att det är just söndag så ligger det spänning i
luften. Vad kommer han att berätta om sin barndom och sitt liv här ute?
Och vi får faktiskt ta del av vissa historiebeskrivningar, bl.a. att i
detta område lärde sig Uffe som barn att spela gitarr. Lärare var
storasysterns pojkvän (förhållanden kan ibland ge mycket!) Funktionärerna
med "Boo Crew" på tröjryggarna känner nog en hetta i hjärtat denna afton.
19.15 kommer så gänget intravande på scen och drar igång med omedelbar
verkan och sedvanlig intensitet. Uffe, denna kväll iklädd mörkgrå kavaj,
verkar nöjd och det smittar av sig på de övriga i bandet. Öppningslåt är
"Om jag hade henne" som följs (återigen) av "Man igen" och "Annalisa". Kavaj
av och en identisk låtordning med den i Visby den 25 juli.
I "Den vassa eggen" bränner det till, då är det på liv eller död. "Den gamle" Lundell
lyser igenom, han som gav sig ut i det okända utan några som helst garantier om att
komma fram, komma igenom, helskinnad. Nivån blir väldigt intensiv, dock
endast i denna låt. De övriga håller samma "party"-standard som tidigare under
turnén vilket är både bra och mindre bra. Mycket rutin men även mycket glädje
infinner sig denna kväll och det hela avslutas 22.10 med "Min vandrande
vän". I ett tidigare inrop inleder han med slingor från "Måne över Haväng" som
snabbt blir till "Öppna landskap", så den konfekten blev vi snuvade på.
Synd på så rara ärtor...
Konserten är helgjuten så förväntningarna uppfylldes men det skulle vara
mer intressant om han vågade sig på lite ovanligare alster. Dessa låtar som
levereras är som en "Best Of"-platta med Uffe, och nerven, den riktiga
(och viktiga) nerven infinner sig inte. Till nästa turné bör nog andra, mer
sällan spelade låtar förekomma. Dock så spelades "Tre Bröder" vilket kan stå
för det jag gärna vill höra mer av. Okej, som flerkonsertbesökare kan jag
nog bli lite blasé vilket säkert avspeglas i recensionen. De som ser Uffe
för första gången får precis vad de vill ha vilket förstås är utgångspunkten
för det hela. Kär och Galen vill ju alla vara, eller hur?
En önskan dock: En öppning av konserten med "Fanzine" skulle för mig
vara en värdemätare på vilken nivå av uttrycksfullhet Uffe vill lägga sig på.
Det kanske kommer framöver...
Mannen har så mycket att säga och det finns så mycket rutin i denna
snart 50-årige desperado att ingen i Sverige idag kan mäta sig med honom. Det
är ett arv han förvaltar, ett stort arv från Guthrie, Elvis, Dylan och
Springsteen. Detta arv innebär förpliktelser, främst gentemot honom
själv.
Att alltid stå främst hur ont det än gör. Sådana personer som Ulf är
unika i detta land, i dessa rädslans tider idag och jag är mycket tacksam
att få uppleva denna folkhemmets rebelliska sanningssägare. Måtte
hans glöd aldrig falna och måtte vår egen börja brinna av sjuhelvetes kraft.
E-post: pocket@flashback.net
Söndag 25 juli på A7-området i Visby, ca 300 meter utanför muren. En stor
gräsplatt på ett ganska flackt område. Tidigare spelningar genom åren
har hållts på Kneipp-byn och den platsen är faktiskt 1000 gånger skönare och
vackrare. Kanske därför endast 2300 personer infinner sig.
Ryktesvägen har jag fått höra att arrangören bytt spelplats för att A7-området tar så
många fler besökare, ca 12000 medan Kneipp-byn kan omhänderta ca 4-5000 pers.
Denna gång bet de sig själv i svansen...
Kvällen är blåsig med svala vindar. Moln tornar upp sig. Stämningen
är söndags-loj. Inte ens vid angiven tid för spelningen börjar vi i
publiken ropa efter "Uffe, Uffe, Uffe". Kommersen inom området är i full gång.
Överpriser på öl och mat m.m. Ibland (i mina ögon) så slår detta över
radikalt, det blir för mycket helt enkelt. Tröjpriserna ska vi inte ens
tala om...
Alla åldersgrupper är representerade. Från några månader upp till
60-65 år. Detta är något mycket unikt för just Lundell, att sammanföra så
många olika generationer. Det är väl det som kallas folkkär rebell...
Ålderssnittet ligger dock på ca 35 år.
Kl. 20.00 kliver Ulf med band in på scen. Ulf i sin lila kavaj och stilenliga solglasögon.
"Söndagsstämningen försvinner när hormonerna får lite elektrisk musik till sig" enligt Ulf
själv. Bandet drar igång med samma tajta, täta tryck som tidigare under
turnén. "Om jag hade henne" inleder, följd av "Man igen" och "Anna-Lisa"
dedikerad till alla unga kvinnor i publiken. Innan vi får höra "Stackars
Jack" berättar Ulf att krim.anstalten i Lärbro, där Ulf satt inne för
vapenvägran -74, har gjorts om till vandrarhem så han kanske tar in där
i ett rum i framtiden (med en mycket konstig känsla dock). Förr fick man
fängelse för vägran att göra lumpen, nu får man knappt göra den.
Tiderna, de flyktiga tiderna, förändras (det är väl det enda som är konstant)...
Ett pärlband av "hits" och tunga alster levereras med en känsla av
glädje och stor rutin. Detta är en man som helt har publiken i sin hand
och vet hur man gör, och har gjort det i 25 år. Svetten lackar och samspelet
med Janne Bark påminner om två kamrater som vuxit upp tillsammans sedan
barnsben. Under Barks solo före "I Kvinnors ögon" skämtar Uffe genom att
härma Barks typiska stil av stor inlevelse i sina solo-partier. I det
ögonblicket är det är två bröder som vi ser på scen. "Tre bröder"
levererades dock tidigare under kvällen och den har ett djup och ett
mörker i sig. Den sticker ut från det övriga materialet och den känns viktig
för Ulf.
"Folket" förstås, denna kväll med en röd ros instucken under
strängarna i gitarr-huvudet. Var annars en ros om inte på rosornas ö? Brandtalet
denna kväll gäller återigen att en viss uppgivenhet har infunnit sig i detta
land. Att personer som Lundells far var en av dem som gjorde detta land till
det främsta i världen och sakta men säkert har vi raserat denna skapelse och
det är nya generationer som bygger... Ja, vad? Rebellen lever, även om han
försöker dölja det (med ålderns rätt), på ett självklart och levande sätt.
"Gott att leva" avslutar den ordinarie speltiden 22.25 (och gott är
det att leva denna kväll). Tre extranummer följer, "Kär och galen" avslutar
detta block till publikens jubel och efter en ytterligare "inklappning"
så avslutas den gotländska sommarnatten med vilken låt tror ni? Just det,
"Öppna landskap". 22.45 var det slut (längre än Stockholms-giget. Att
han orkar köra på med den energi hans konserter har är beundransvärt). Alla
vi som varit här har fått det vi ville ha och mycket mer därtill.
Lite kuriosa: Jerker Odelholm fyllde år denna dag, dock ville herr
Lundell inte yppa hur mycket, men vi alla skrålade med i "Ja må han
leva". Månen var så gott som full denna kväll vilket Ulf fick oss att
uppmärksamma.VI alla var fulla av en känsla av samhörighet och lycka.
Vad mer kan man begära?
Tack Uffe.
E-post: spanfbg@hotmail.com
Har nu åter sett två spelningar av Ulf Lundell. Med en rad slipad
rock, gav Lundell publiken i Borgholm vad den ville ha. Datumet var fredagen
den 23;e juli.
Intåget på scen speglar årets årgång av Lundell rätt bra. Fem
svartklädda herrar på led tågar på utsatt tid in på scen, plockar på sig
instumenten och går lös i "Om Jag Hade Henne". Hårt och tajt komp till Lundells
berättande texter. Det är fullsatt från första rad till sista. Fästningen gungar av
skön musik denna ljuva sommar kväll. Utan att blinka mellan låtarna river
bandet av en fem, sex hårda låtar från de senaste skivorna. De är samspelta
och går rakt på målet. Efter rivstarten blir det mer nyanserat.
Kavajen åker av innan "Stackars Jack" och Rom i Regnet.
Medelåldern på konsertbesökaren höjs med Lundells ålder. Inte så mycket
unga, mest medelålders. Sakta skymmer det i ruinen. Rött ljus från
strålkastarna. David Nyström målar upp en syntbakgrund till
"Gammal nog" och Lundell lovsjunger hungern. Med en avslutning med "Öppna
Landskap" så vet vi att han trivs även på scen i Borgholm.
Gårdagens konsert i Brottet (31:a juli) var en mer stillsam spelning.
Publiken var slö och Lundells toppform fann sig inte riktigt från starten.
Men det blev bättre. Även här började han med att spela "Om Jag
Hade Henne" följt av "Man Igen". Därefter var det en blandad komplott med
gammla och nya låtar. Med en upp-piffning på Rom i Regnet som fick håret på
armarna att resa sig.
Denna gång var Uffe mer ledigt klädd i en t-shirt och en brun skinn
väst...precis som vi är vana att se honom i. Jerker var som vanligt
på ett "coolt" humör och flyttade sig inte i onödan från sin plats på scen.
Janne trivdes på hemma plan. Under "Älskling" fick han en kyss av Lundell
på kinden som fick publiken att le.
Efter första inropningen drog han loss med "Älskling", "Lycklig
Lycklig" och "Kär och Galen". Nu var publiken äntligen med på noterna och det
var en leende Lundell som lät sig inropas ännu en gång. Med avslutning av
"Öppna Landskap".
Så efter att ha sett dessa fyra spelningar i sommar så känner jag
mig nöjd. Jag har fått valuta för mina pengar och just nu börjar nedräkningen
för nästa sommar konsert.
Ha det gott.
Carina.
E-post: ingrid.dahlqvist@telia.com
Jag och många andra med mig träffade Uffe på Christinehof den 31
juli 1999. Han var egentligen på väg till en spelning i Halmstad, men
han tog sig tid till att komma till Christinehofs slott för att hjälpa till
att demonstrera mot planerna att starta en gruva på Österlen.
Detta visar verkligen vilken underbar person han är. Trots att Uffe
hade haft en spelning i Åhus kvällen innan (30/7-99) och var på väg till
nästa spelning ställde han upp för föreningen " Inga gruvor på
Österlen" detta anser jag vara riktigt storhjärtat av honom.
Det är en relativt nybildad förening och med det enkla målet att stoppa alla
intresserade gruvbolag från att förstöra vårat fina Österlen.
Fler artister än Lundell ställde upp helt gratis, tyvärr så blev det
bara en kort konsert på ca. 30 minuter, men dessa 30 minuter var
helt otroliga.
Vi som lyssnade fick bland annat höra: När jag kysser
havet, Folket bygger landet, Öppna landskap. Konserten var ett
finstämmigt och hade ett halvakustigtsound men den var kanonbra.
Både fans och icke fans riktigt njöt av konserten.
Konserten var JÄTTEBRA trots att han inte hade speciellt mycket
tid på sig innan det var dags att dra vidare men vi fick ändå en 30
minuters konsert.
Tack Uffe
E-post: pocket@flashback.net
Hallå Erik! klockan är 01.23 natt till fredag (16/7) och här följer en rykande
färsk rapport.
Då var det dags igen...
Vad är det som sammanför människor från 15 år upp till 50-55 och där
stämningen är avslappnad och samtidigt förväntansfull? Ungdomar med öl i
näven, medelålders med picnic-korg innehållande vin, mackor, kaffe och
kakor... En familjesöndag på Haga, eller kulturfestival?
Nej, en konsert med Ulf Lundell på Skansen den 15 juli -99. Blåsigt, men
dock varma vindar som fläktar skönt när publiken samlas för att komma allt
närmare varandra.
Ulf kommer in småleende med solglasögon och iklädd lila kavaj, säkert
kännande igen Stockholmspubliken från så många gånger förr. En besvarad
kärlek som växt sig stark under åren. Hemmaplan är ändå alltid hemmaplan...
Konserten börjar starkt med ett par rockiga spår från Slugger som följs
av Annalisa från "Fanzine". Ett rockigt tempo som, skulle det visa sig,
fortsatte i stort sett under hela kvällen. Ett par lugna spår, "I Kvinnors Ögon"
och "Rom i regnet" skilde sig från de övriga. Utomhuskonserter kräver
nog en känsla av "mer ös" överlag, säkert p.g.a. att publiken är något mer
förfriskad än inomhusditon och även p.g.a. sommarnattens energi och närhet
till glädje och partystämning.
Personligen så föredrar jag fler lugna alster som ger ännu mer dynamik åt helheten.
Allvaret från konserterna i vintras har fått ge vika för en partystämning som t.ex.
"Kär Och Galen", "Chans", "När Jag Kysser Havet" m.fl. Ulf har publiken helt i sin
hand och får oss att sjunga refränger i stället för maestron själv. Ett tecken på storhet
som dock ej verkar spekulativt (vilket det kan göra i vissa fall).
I "Folket Bygger Landet" får vi från Ulf en dementi på ryktena om Norge-flytt, samt
en hänvisning till sanningshalten och förvrängningen av fakta i den snaskiga
kvällspressen. Dock avslutar han proklamationen med att säga att det inte är
underligt om man vill flytta från Sverige med dessa skriverier som under de
senaste 25 åren förekommer i Expressen och Aftonbladet. Låten som följer
blir "Idiot City", med hänvisning till Stockholm via beskrivningar som
"skitstad" och "världens vackraste stad". Det är uppenbart en hatkärlek Ulf
har till Nordens Venedig och som jag själv kan känna igen mig i. Den som
lever får se...
En viss uppgivenhet kan skönjas i Lundells kommentarer om underklass
och medelklass. Han verkar ha resignerat i tron om att de som ska göra
förändringen till det bättre här i landet är underklassen, arbetarklassen.
Medelklassen är de som väger tyngst och är störst och det är också därifrån
förändringen ska komma. Fan tro´t... En rebell är en rebell, och inte
huserar han i medelklassens salar. Nog om politik.
Två omgångar extranummer ger en konserttid på 2 1/2 timme. Vanligt för
Ulf nuförtiden. Vi i publiken vill förstås alltid ha mer, men på det sätt
mannen "ger järnet" så förstår man att fyratimmarskonserternas tid är över.
Ulf blir 50 i höst. (Dock pratade jag med några besökare som sett honom
joggande på Hornsgatan, så han gör mycket för att orka hålla igång så som
han gör. En oundviklig parallell är ju den till Bruce the Boss).
Avslutningslåt blir "Diamanter" i countrytappning. En av mina favoriter,
alltför sällan spelad. Jag saknade fler låtar från "Fanzine" för att inte
nämna "Evangeline" (verkar vara ett avslutat kapitel från Ulfs sida).
Bandet är mycket samspelat. Man märker att de har hängt ihop ett tag,
och på ett antal plattor. Kul att en bandkänsla infinner sig. Under 80- och
början på 90-talet så byttes uppsättningen inför varje turné (kändes det i
alla fall som) så detta band är nog en av de bästa uppsättningarna.
(Nature i början av karriären är ju dock en klassikeruppsättning).
E-post: spanfbg@hotmail.com
Har nu varit på två av Uffes spelningar. Varberg den 3: e juli och i
Båstad i går den 8:e juli. Efter att ha sett dessa två spelningar så är jag
helt inställd på att se två till. Efter gårdagens spelning lägger sig sakta
blåmärkena på benen. Men att stå längst fram vid gallret skapar en
sådan härlig känsla som är svår att beskriva. Och inte gör det bättre av
att Kungen var på ett sådant underbart härligt humör. Med
systemkameran i högsta hugg så var jag redo för att ta emot toner från Norrvikens
Trädgård.
Efter att ha börjat med att spela Ärad och Bränd så kände jag mig åter
hemma i uffelandet. Med låtar som Stackars Jack, Skyll på stjärnorna och
Chans är stämningen på topp. För att inte tala om när Folket bygger landet
och Gott att leva. Även låtarna från senaste plattan är ett ljuvligt spel att
lyssna på. Och med Janne Bark som gitarrist så blir det bara bra. Att han
sedan tog över lite av gårdagens konsert spelar ingen som helst roll. Till och
med Jerker rörde på sig lite gran och då är det underverk på gång. Uffe
log och skrattade med publiken hela kvällen. Var på ett underbart humör.
Att han sedan gick ner förbi första raden "gallret" gjorde inte saken mycket
bättre. Med en blick in i min kamera drog han sig vidare upp mot scen.
Publiken var i extas. Han gav det vi ville ha med andra ord. En helkväll med alla
låtar man kan tänka sig. Och med avslutning av Diamanter från CD:n 12
sånger. Så vad säger man. Vi syns i Borgholm och i Halmstad. Ha det bra allihopa.
Är det ngn som är pigg på mina bilder så maila så kanske du kan få dig en
bild om det blir några hyfsade bilder vilket jag är säker på att det blir.
Ha en skön Lundell sommar alla vänner.
Carina
E-post: pocket@flashback.net
Julkonserten på Cirkus den 22 dec. -98. Vilken höjdare! I
timme extragodis med jullåtar m.m. Var du där? En känsla
av närhet och gemyt skapades när scenen byggdes om (snabbt) och
levande ljus bars in på scenen. Två doa-damer gled in, likaså
två (!) organister. När intro till "Snön faller" spelades,
började det snöa över publiken, samtidigt, som det visade
sig, att det snöade utomhus. Härligt!
Uffe hänvisade till att "vi ses i sommar" vilket bara kan betyda
att det är turnédags igen.
Härligt! Detta var den tredje konserten i år (-98) i Stockholm
för mig och de blir bara bättre och bättre.
Kuriosa: hans [Uffes] dotter Sanna fanns bland alla människor och
han spelade just den för henne. Personligt och rörande. Samt
alla tunga alster från Slugger! Konsereten avslutades med att Uffe
bjöd upp publiken på scenen som tillsammans med honom avrundade
kvällen i skön allsång. En kväll med en mening och
innehåll, eftersom överskottet av intäkterna gick till
Stadsmissionen och de hemlösta.
Han berättade att detta var en dröm för honom att samla
ihop pengar till
Stadsmissionen och de hemlösa, en dröm som vi alla tillsammans
förverkligade. Det kändes mycket speciellt faktiskt att få
ta del av den
enrgi som skapades under den kvällen. Jag gick hem med värme
i hjärtat
och det är inte så ofta det sker trots att jag varit på
strax under 100
konserter under årens gång.
Betyg: En femma av fyra möjliga.
E-post: Henrik.Westling@fondberg.se
Uffe är trött och bitter efter fittstimsdebatten (långt grått
skägg som på kortet i skivan Fanzine) som pågått under en stor del
av hösten.
Efter några raska låtar är det dags för en ny sång ifrån senaste
skivan där han hyllar sin fars knegande under 50-talet
(ölen var nog kall och god då).
I slutet av låten vrålar någon kille rakt ut för att överrösta
Uffe samtidigt som tydligen nån dam längst fram har stått och
pratat sig igenom låten med en väninna.
Uffe går i taket och skriker:
Vad är det här för fasoner? Du grabben som börjar vråla under
låten, å bruden där framme som snackar i ett. Har ni inga egna
farsor? Jag säger bara, om det skall fortsätta på det här
sättet: FUCK YOU!.
Efter det minns man inte så mycket mer av konserten. Bara
vilket fruktansvärt temperament Herr Lundell har.
E-post: ricpe@hotmail.com
Tjena!
Måste bara skriva och meddela att man fortfarande knatar omkring
med ett
stort smajl på läpparna efter gårdagens Uffe-konsert.
Top ranking,
värdsklass, kanon, höjdare, fenomenalt, och mästerligt
får bli mitt
omdöme. Janne Bark rockade som fan, Jerker fetbasade och Uffe
själv var
i vanlig ordning kung...
Själv stod man typ åtta meter från scen med perfekt
överblick. Tung
version av Slugger (när refrängen drar i gång), Folket
bygger landet:
stenhård rockenroll, Nadja: Uffe själv, akustisk gitarr
och munspel,
Laglös: yes alltså, Hon gör mig galen: publiken fick
sjunga själva
första refrängen, vad mer begär man? Det skulle kanske
kunna vara Rom i
regnet med ett kryptiskt intro (helrätt!).
/Rickard, stum av beundran
|
