E-post: ?
Plats: Södermanland
Det är fler än tidigare nämnda
Johann/Hanna, som brevväxlat med Lundell
och blivit bjuden backstage. Nämligen lilla
jag. ;) Hur kommer det sig att det bara är
damer som bjuds in backstage...?
Hur som helst. Jag var på konsert, hade
druckit ett par öl med snälla Sundsvallsbor
innan konserten. I Eskilstuna var vi.
Efter spelningen fick jag syn på
turnéledaren, Dick eller vad han hette. Så
jag bytte ett par ord med honom, sa mitt
namn och var jag kom ifrån, så skulle han
gå in och kolla med Uffe att han kände igen
mig och lät mig komma in.
Det var en ren
chansning från min sida och jag hade aldrig
räknat med att Dick skulle sticka ut
huvudet och säga att "det var okej, Uffe
tar emot dig nu".
Då började jag inse vad jag hade gett mig
in på. Sen satt Uffe och jag i en trång loge, han
bjöd mig på en tidigare brevledes utlovad
öl, sen åt han en baguette eller liknande
och pratade i 300 km/h om allt möjligt.
Sen fick jag en kram och så gick jag därifrån.
Smått omtumlad, men ändå... Han är bara en
vanlig person. Som äter mackor och dricker
coca-cola efter konserterna...tydligen. ;)
/S
E-post: mickalarsson@hotmail.com
Plats: Stockholm
Det var på våren -98. Jag och min sambo (som också gillar Uffe men inte
lika mycket som jag) och hans föräldrar skulle på en liten utflykt till
Stockholm.
Efter att ha virrat runt och letat efter parkeringsplatser
ställde vi oss vid Stadshuset. Vi hade fika med oss och satte oss utanför
bilen och fikade lite. Då ser jag HONOM! I träningskläder gick han fort på
trottoaren och såg koncentrerad ut.
Jag stammade fram "kolla Uffe!!!" Min
sambo stirrade lika mycket som jag och jag viskade, -var fan är kameran?
Men jag hann aldrig med att leta fram kameran innan han var försvunnen.
Detta levde vi på länge.
En annan rolig grej är att jag fick ett plektrum av honom nu i sommar. På
konserten i Parken Zoo i Eskilstuna spelade han "Öppna Landskap" som sista
extranummer och sen slängde han plektrumet, det landade tyvärr på andra
sidan kravallstaketet och jag som stod längst fram (självklart) nådde det
inte. Jag fick smöra lite för en biffig vakt så han tog till slut upp det
och gav det till mig. Jag ska rama in det!
/GLAD IGEN!
E-post: apliv@hotmail.com
Plats: Göteborg
Jag kvalificerar inte in på denna lista
egentligen, men eftersom det är andra
hjältar före mig här som ändå har slängt in
en liten hälsning gör jag det med.
Jag har döpt min otroligt söta lilla
energiska dotter till Isabella efter en
viss låt med förvånandsvärt likaklingande
namn av en viss Lundell.
Jaha, då visste ni det...
Vi ses i sommar!
/Anders
E-post: johga517@student.liu.se
Plats: Linköping
Träffade Uffe när han skulle
signera "Friheten" på Akademibokhandeln i
Linköping. Jag sa att han skulle skriva
till världens bäste gitarrist och påpekade
även att det var jag som var det.
Uffe verkade bli lite småsur och sa "Prove it
one night" jag svarade: "Give me a call".
Sen sa jag att jag tyckte att Saknaden och
Sömnen var hans bästa böcker och vi skakade
hand.
Jag var där med min tjej också och
hon gav en papperslapp till Uffe från
hennes mamma. På den hade hon skrivit "Du
är en mansgris" samt ritat en gris.
/John Garmland
E-post: crooner1977@hotmail.com
Plats: Karlstad
Ulf Lundell var ute på Sluggerturnén i
december -98, en spelning var i Karlstad
och givetvis blev han hungrig.
Vid tidpunkten för denna händelse jobbade jag
som kock och just denna dag hade vi
vegetarisk moussaka som dagens rätt.
Klockan började närma sig stängning då Ulf
stiger in genom dörren och med sin
skrovliga stämma säger: "Jag vill ha
moussaka".
Ulf fick sin moussaka och jag fick en
autograf. En rolig sak gällande autografen
är att han sa när han skrev den: "Det är
den tolfte december idag va?" och skrev
12/11 utan att reagera...
Konserten på kvällen var tyvärr utsåld
sedan länge och hade jag varit lite
fräckare hade jag nog bjudit på maten mot
en plats på listan. ;)
/Martin
E-post: dylta@spray.se
Plats: Örebro
Det var sommaren -99 och Uffe skulle spela
på slottsfestivalen här i Örebro. På dagen
var jag och min syster ute på stan och
tittade på födelsedagspresent till min
sambo som är ett stort Lundel fan.
Min syster stod och pratade i telefonen när hon
helt plötsligt började hojta o skrika o
desperat slita i mina kläder...
Ett tu tre så kom han gåendes där mitt på
Drottninggatan med en påse från
akademibokhandeln runt armen, väst och
solglasögon.
Självklart tog jag rygg på honom och
hamnade till sist i disken på en
blomsteraffär där han lät buda iväg ett
fång vita liljor (mottagare okänd)...
Fick givetvis en autograf innan han smet
vidare på Örebros gator och laddade för en
fruktansvärt bra konsert på lördagskvällen.
/Linda
E-post: ?
Plats: Halmstad
Jag träffade Uffe i somras (2001) i Halmstad.
Samma kväll skulle han ha spelning på
Brottet.
Jag hade varit på after beach tillsammans
med min far. Vi stod och väntade på en
taxi, vilket var i princip omöjligt. Då
glider det upp en illgul buss. Jag föreslår
skämtsamt att vi kan ju lifta med
pensionärsbussen där.
Döm om min förvåning när den första person som kliver ur bussen
är Uffe, mitt framför näsan på mig. Jag
blev så paff att jag bara stod och glodde
som ett fån.
Tyvärr kunde jag inte gå på konserten
senare på kvällen men ryktena sa att den
var bäst!
/Jenny
E-post: henriknet@hotmail.com
Plats: Stockholm
Jag hade precis avslutat en intervju och var på väg till
centralstationen. Jag hade ringt upp brorsan och gick
och diskuterade igenom intervjun med honom.
Plötsligt mötte jag Uffe, säger detta till brorsan som säger
att jag borde fixa en autograf. Vi avslutar samtalet snabbt.
Uffe kommer längre och
längre ifrån mig allteftersom jag letar efter ett block och
en penna i min väska.
Jag springer ikapp Uffe och säger samtidigt som jag lämnar
fram block och penna:
- Hej Ulf, kan jag få din autograf?
Uffe som inte ser jätteglad ut säger ingenting och tar emot
block och penna.
Jag säger:
-Kan du hälsa till Erik.
Uffe säger
-Med "C" eller "K".
Jag säger:
-Med "K".
Uffe skriver snabbt och vant en autograf, jag tackar och våra vägar
skiljs åt för denna gång. Nästa gång vi ses är nog på en konsert, tänker
jag och börjar knappa in numret till brorsan i telefonen för att ringa
och berätta att jag lyckats få en autograf.
/Henrik
E-post: andreascarlsson@yahoo.com
Plats: Stockholm
Mitt möte med Lundell
Hade en polare som tills i somras bodde inneboende
hos en familj på samma våningsplan som Uffe. Kompisen
är inget fan men noterade att hans rum låg närmast
lägenheten och att det kunde vara en del "ljud" på
nätterna som irriterat honom...
Tyckte själv att det vore ganska häftigt att bli störd av den mannen :)
Lyssnade noga när jag sov över där men det var tysta
nätter. Såg honom ett par gånger på väg ut och in men
man är ju ingen "stalker" så han fick löpa fritt ;)
Svenskar är nog ganska snälla mot sina idoler, jämfört
med historier på andra fansidor så är ju folks
historier ovan riktigt gulliga.
/Andreas
E-post: k_thomann@hotmail.com
Plats: Växjö/Karlstad
Jag har träffat Uffe på två olika vis: Den ena
är en klapp på ryggen (under konserten i
Växjö vår 01, när han och Bark går ner i
havet...).
Den andra är ett Hej och "Hur
mår du idag?", under sommarkonserten i
Karlstad 01. För er som var där så vet ni
nog att han hade lite besvär med halsen
innan konserten, så han svarade helt
enkelt, "Ingen fara, du då?"... knäsvagt...
/Kristian
E-post: johanna_p85@hotmail.com
Plats: Örebro
Jag & min Kompis Hanna var nere i Örebro för att kolla in Uffes näst
sista konsert på sommarturnén i sommras.
Konserten var helt fantastisk, han spelade dom bästa låtarna & man
ville bara att han skulle fortsätta... Men men, allt har sitt slut
(tyvär) & min vän Hanna har brevväxlat med Ulf... otroligt men sant.
& hon hade ju skrivit att vi skulle till Örebro & han bjöd in oss
Backstage... Kan ni fatta! Vi pratade med backstage-personal och de
fixade in oss!
Det var en upplevelse och med pirr i magen satt vi länge & väntade
på att han skulle komma ut ifrån logén.
När han väl kom ut fick vi prata lite med honom & fick atougrafer. Men
han är inte så pratglad. Men lite fick man sagt... & man var pirrig &
visste inte vad man skulle riktigt säga sådär.
Men det blir ett bra minne ifrån sommaren 2001 i Örebro & det blir
fler gånger!
/Johanna
E-post: michaeljaxon@hotmail.com
Plats: Vadstena
Hej!
Jag har inte direkt träffat och pratat med
kungen. Men jag har bott på samma hotell
som honom för ungefär 5 år sen kanske. Då
var jag 9-10 år och då tog jag kort på
honom, helt skakig var jag.
Sen i torsdags så gick jag runt och
strosade lite i Vadstena med mina föräldrar
och min morbror. Och då står han där bara
helt plötsligt i svart kostym och pratar
med en kvinna.
Man blir ju förstås jätteskakig och man vill gå fram och säga så
mycket till honom men man vill ju samtidigt
låta honom få ha ett privatliv också. Men
jag ångrar ändå lite att jag inte sa nåt.
Kram Anna
E-post: shippen@hotmail.com
Plats: Falkenberg
Det var jag och Jan-Åke, som förövrigt hade
spillt ut allt kaffet vi tagit med oss, som
hade gått ner i Falkenberg centrum för att
hitta oss en bit mat & öl. Sillen smakade
surt men Ölen var ganska fräsh.
Ulf gick in på samma resturang (Hillekrogen). Han var
ensam och bar på en portmonä utav läder.
Jan-Åke gick fram och erbjöd sig betala
Uffes måltid och dryck. Uffe avböjde.
/Karin
E-post: afougt@spray.se
Plats: Centralgaraget i Lund
Kul att läsa om era möten! Här kommer mitt:
Jag jobbar extra på ett parkeringsföretag
och under våren 2000 var jag placerad i
Lund. En tråkig dag satt jag i bilen och
lyssnade på radion:
-Ulf Lundell har tilldelats Piratenpriset.
Kul! Tänkte jag men försjönk snart i mitt
intressanta (nja...) arbete.
En stund senare gick jag och städade lite i
Centralgaraget i Lund när jag såg en bekant
figur hoppa ur en Nissan Terrano (eller
liknande). Eftersom jag vet att Ulf är lite
skeptisk till att bli påhoppad så bestämde
jag mig för att inte säga något. Istället
planerade jag att skriva ett kort brev och
sätta på vindrutan. Sagt och gjort. På
vindrutan hamnade ett brev och en kupong
för gratis parkering (min lilla present ;-)
och sen gav jag mig av till nästa
parkering.
När jag kom tillbaks ett par timmar senare
stod Uffes bil kvar och jag bestämde mig
för att kolla när hans p-biljett gick ut.
Det visade sig att han redan var ca 30
minuter försenad (jag kunde gett honom
böter!) och att han alltså borde dyka upp
snart. Mycket riktigt. Under min
kontrollrunda dök han upp mitt framför
näsan på mig.
Jag såg honom läsa mitt brev
och hitta kupongen och jag tänkte "vad f*n,
jag måste ju säga hej". Så jag smög fram
och presenterade mig, gratulerade till
Piratenpriset, påpekade skämtsamt att jag
kunde gett honom p-böter men att jag tänkte
släppa honom denna gången.
Han tackade så mycket. Det gjorde jag med för hans böcker
och hans musik. Jag frågade om han skulle
se Bob Dylan lördan efter och det skulle
han "om det finns biljetter kvar". Jag
passade även på att ge honom en stående
inbjudan till middag hemma hos mig. Jag
tror jag sa nåt i stil med "jag bjöd in
Bruce Springsteen (träffade honom 1996, han
avböjde) och då måste jag ju bjuda dig".
Han mumlade något som liknade ett "tack men
nej tack".
När jag vänt mig om för att gå sa Ulf "är
det nåt jag kan göra för dig?" Ställd som
jag blev sa jag "nej inte just nu, jag
hoppas få se dig turnera i sommar" och
gick. Dumt? Ja kanske men jag är rätt nöjd
över att jag inte började be om skivor,
biljetter eller liknande. Autograf hade jag
dubblett av sen tidigare.
Denna dag var den bästa arbetsdagen
någonsin!
(Ursäkta den långa redogörelsen...)
/Anders F
E-post: per-anders.nygard@atg.se
Plats: Stockholm
Min lyckligaste dag i mitt liv upplevdes i
Säterdalen 97. Jag och min sambo och hennes
bror åkte från Stockholm till Säter för att
se Uffes konsert i dalen. Vi kom fram
tidigt på eftermiddagen och vi gick ner i
dalen redan vid 14 tiden, och la oss i
gräset för att dricka lite öl.
Vid 17 tiden rullade det ner en buss vid sidan av scenen
och det kom lite vakter som började köra ut
allt folk som var inne i parken inför
kvällens konsert. Vi bönade snällt om att
få lösa biljetterna redan nu och stanna
tills det börjar. Efter lite övertalning så
fick vi vara kvar (det var bara vi tre i
hela dalen) sen fick man en minikonsert på
absolut första parkett i form av en
soundcheck på en och en halv timme ca.
Vi satt framför scenen och bara njöt, det
blev ju inte sämre av att den riktiga
konserten varade i nästan 4 timmar.
Uffe for ever!
/Per-Anders
E-post: patrik.holmberg@tietoenator.com
Plats: ?
Hej!
Jag har träffat Uffe två gånger.
En gång på akademibokhandeln där Uffe skulle
signera "texter, noter, bilder" och en
biljett från en konsert tidigare.
Uffe sa när han fick biljetten, "jaha, från
i somras, eller nån annan sommar".
Andra gången var på en konsert när Janne
och Uffe klev av scenen och gick ner i
publiken, så passerar han plötsligt förbi
och min tjej tog på honom!
/Patrik
E-post: nian@pc.nu
Plats: Båstad
Jag hade turen att äntligen träffa Kungen
efter en underbar konsert i båstad -99. Som
en hängiven fans så stod vi kvar efter
konserten och väntade troget på Uffe. Och
helt plötsligt dyker han upp till sammans
med Janne bark.
Stum som man blir letade man igenom sina
fickor efter något papper för att få en
autograf. Hittade inget papper men däremot
en snusdosa på vilket jag lyckades få en
autograf av både Janne Bark samt Ulf
Lundell på. Uffe sa att det var första
gången han hade skrivit en autograf på en
snusdosa (vilket jag har hängt upp på
väggen).
Tack och hej.
/Nicklas
E-post: andreas.svennevad@telia.com
Plats: Örebro
Ett ganska påtagligt möte, genom konserten
i Örebro den 14/3-01. Under sista låten
blev "Pojkarna längst fram" glatt
uppkallade på scen av mr Himself. Gissa om
vi blev viga därframme.
Aldrig har väl ett kravallstaket och en scenkant varit så
bagatellartade att forcera. Där står vi då,
ett 20-tal tillsammans med hela bandet och
sjunger med och klappar händerna. Sen
förstås tackar vi artigt artisten med band
för detta tillfälle som jag aldrig varit
med om förut, och förmodligen aldrig kommer
att vara med om senare heller.
/Andréas
E-post: chrillecrawl@hotmail.com
Plats: Kristianstad
Hej!
I torsdags var Uffe på Domus i Kristianstad
flanerade lite och köpte majblomma av lilltjejen utanför.
Man blev såklart stum och såg säkert allmänt fånig ut... varför sa jag
inget?!
/Christer
E-post: wede@swipnet.se
Plats: Gävle
På väg hem från Lycksele till Enköping stannade vi i Gävle och
tankade... Bara en person till på macken vid Gävlebro och det var
Uffe. Han hade tankat och köpte ett par magasin... typ
cosmopolitan mm (han var fortfarande gift då och de var väl till
frugan hoppas jag).
Detta var sent på kvällen och ingen personal
syntes till så han stod och plinkade lite på en leksakssynth som
stod på disken och jag tog mod till mig och sa hej... så det slutade
ned att vi snackade i fem i minuter. :)
/Mårten Wedebrand
E-post: ann-charlotte.abrahamsson@spray.se
Plats: Frankfurt
Jag måste bara skriva och berätta för dig att jag satt på bussen ut till
mitt flyg i Frankfurt igår (min pojkvän och jag var i Frankrike i helgen) och vet
du vem jag satt brevid? Uffe! Han tog nämligen samma plan som oss till
Stockholm. Var inte det lite tufft tycker ni?
/Lotta
E-post: 055121284@telia.com
Plats: Skövde
Igår träffade Uffe mig, i pannan med
munspelet han kastade ut till publiken.
För övrigt var det var en helt fantastisk konsert
han gav.
/Yvonne
E-post: patrik.holmberg@tietoenator.com
Plats: 2 ggr
Jag har träffat Uffe två gånger.
En gång på akademibokhandeln där Uffe skulle
signera "texter, noter, bilder" och en
biljett från en konsert tidigare.
Uffe sa när han fick biljetten, "jaha, från
i somras, eller nån annan sommar".
Andra gången var på en konsert när janne
och uffe klev av scenen och gick ner i
publiken, så passerar han plötsligt förbi
och min tjej tog på honom!
/P
E-post: andreas.svennevad@telia.com
Plats: Örebro
Ett ganska påtagligt möte, genom konserten
i Örebro den 14/3-01. Under sista låten
blev "pojkarna längst fram" glatt
uppkallade på scen av mr Himself.
Gissa om vi blev viga därframme. Aldrig har väl ett
kravallstaket och en scenkant varit så
bagatellartade att forcera.
Där står vi då, ett 20-tal tillsammans med hela bandet och
sjunger med och klappar händerna. Sen
förstås tackar vi artigt artisten med band
för detta tillfälle som jag aldrig varit
med om förut, och förmodligen aldrig kommer
att vara med om senare heller.
Andréas
E-post: gladiatora@hotmail.com
Plats: Södermalm (Stockholm)
Hej!
Jag har turen att bo bara ett kvarter från
Uffe, så jag har sett honom ibland på
kvällarna och så.
För två veckor sedan var jag och min kompis på Konsum i
kvarteret, då såg vi Uffe med sin
kundvagn. Vi blev alldeles vimsiga båda
två, pratade med högre röster osv.
Så stötte vi på honom flera gånger i affären,
jag hade dessutom lyckan att möta hans
blick flera gånger.
Så ställde han sig bakom oss i kön och log mot mig. Så
fick han en påse som jag fick över och
sa: tack tack...
Vi var helt stirriga en lång stund efteråt.
Någon kanske vill veta vad han handlade?
Ekomjölk, ekofil, knäckebröd,
äpplen (tror jag), lök (också den
ekologisk). Mycket Krav-grejer alltså. Han
är inte bara Kungen, han köper vettiga
varor också...
/Sess
E-post: henrik.andershed@sam.oru.se
Plats: Stockholm
Var på väg till Stockholm ifrån hemmastaden Örebro över en helg tillsammans
med min sambo när en kompis ringer och berättar att Lundell skall signera
nya skivan "I ett vinterland".
Vi går naturligtvis dit och under
signeringen frågar jag honom om han planerade att komma till Örebro på
turnén.
"-Nja, det är inte bestämt ännu".
-Det var länge sen du var där på nån av dina vinterturnéer, säger jag.
"-Problemet är att det inte verkar finnas nånstans att spela där".
Jo, men idrottshuset är väl lagom stort för dej!?
Efter att ha signerat färdigt tittar han upp och säger
"Ok, då kanske vi kommer då".
En vecka senare publiceras turnéplanen "Ulf Lundell: 14
mars, Idrotthuset Örebro"!!!
Är det stort eller är det stort!? :-)
/Henrik
E-post: erik.dahlberg@telia.com
Plats: Stockholm
Mötena med Lundell har blivit ett par
stycken.
De två som etsat sig fast mest är ett från
toaletten på Arlanda utrikes november-97.
När jag kommer ut från ett bås möter jag
hans blick i spegeln vid tvättstället. Han
ser att jag ser att det är han. Han
säger "Hej vart ska du?"
"Till Florens"
svarar jag mycket häpen men finner mig och
frågar vart han ska, "Till Rom" svarar han
med ett leende och går ut genom dörren. Det
tog ett par dagar att smälta. När jag
läste "Friheten" skriver han som bekant om
sin resa till Rom i november -97!
Det andra mötet var vid signeringen
av "Friheten". Jag ber honom skriva "Jag är
en underlig figur men det är du med" (Från
Connemara). Till svar får jag ett leende
följt av orden "Bra val!". Det går att leva
på länge!
Vi har dessutom stött på varandra ett par
gånger det senaste året tack vare att vi
bor nästan grannar på Södermalm i
Stockholm.
/Erik
E-post: yello1@hotmail.com
Plats: Borgholm, 2000
Hej alla!!!
Skulle se Uffe på slottsruinen i Borgholm
tors 20/7 -00. Jag och några polare åkte
dit några dar tidigare. På onsdagen va jag
och min kompis Matte ute och gick en runda
på kvällen. När vi skulle gå tillbaka till
huset där vi bodde sa Matte som inte är en
direkt inbiten fan:
-Där är ju Uffe.
-Var skrek jag!
Matte pekade och mycket riktigt stod han 5
meter framför oss och handlade frallor i en
liten brödbod (ni som känner till Borgholm
vet säkert var det är).
Som många av er vet blir man ganska ställd
när man kommer så nära denna store man och
när han vände sig om för att gå mötte vi
honom precis och jag sa.
-Nu rockar vi i ruinen imorgon Uffe.
Med sin hesa röst mumlade han ur sig:
-Javisst!
Ångrar man att man inte sa mer eller tog
honom i hand eller vad fan som helst? Men
hur som helst så har man fått utbyta några
ord med honom och det lever i alla fall jag
på länge. Ha det bra!
/Chrille
E-post: bernfalk@mail.bip.net
Plats: Puben
Det var på våren någon gång i början av 80-
talet jag och två klasskompisar kopplade av
med varsin öl på "Två Krögare" (Bullen) i
Malmö. Efter en stund uppmärksammar vi en
något överförfriskad Lundell, som närmar
sig vårt bord.
Han slår sig ner på den
lediga stolen, tittar på mig och påstår
följande: kvinnor som fött barn är konstiga,
men kvinnor som inte fött barn är ännu
konstigare....????!!!
Nu har även pubägaren
upptäckt Uffes närvaro och visar honom
vänligen men bestämt utgången. Anledningen
till Lundells vistelse i Malmö vid den
tidpunkten tror jag berodde på flykt ifrån
journalister och huvudstaden i samband med
recensioner. Av vad har jag glömt.
Jag träffade även Lundell & Nature efter en
konsert på Pireus i Malmö några år
tidigare,-77, tror jag. Den ende som var
social och ville prata med oss var Mats
Ronander. Eftersom vi smitit förbi vakterna
blev vi utslängda, den gången. Jag bor
sedan-84 i Stockholm och har inte sett
Lundell en enda gång.
Hej & tack.
/Camilla
E-post: martin.a.ljungberg@era.ericsson.se
Plats: V-ås
Det här var okt-96 efter en skivsignering i
Västerås. Han hade pecis släppt "På Andra
Sidan Drömmarna" och jag (som då inte var
speciellt inbiten Lundell fan, men min
polare hade väl honom som husgud vid den
tiden) och min polare skulle få varsitt ex
signerat.
Min kompis som var engagerad i
studentradion vid vårt plugg frågade Uffe,
på vinst o förlust, om han kunde få en
intervju efter signeringen. Uffe såg lite
frågande ut och sade: För vilka då??
Studentradion här i V-ås....
Uffe: E det nåt politiskt eller..??
Nej, bara vanlig lokalradio.
Uffe: Ok, kom ner om en timme då...
Min polare skyndade runt efter en bandare,
skrev ihop ett 10-15 tal frågor om bla.
skivan, kommande turne, slitz bilderna (som
var aktuella då). Bandaren testades och sen
skulle vi börja.
Vi träffade Lundell i en städskrubb i
skivaffären, hälsade och sedan intervjuade
han honom (jag själv var passiv i bakgrunden
men beundrade honom på avstånd). Det tog väl
ca: 20 min sedan skulle han vidare till
STHLM för ny skivsignering.
Det hela slutade med ett gott skratt för
oss. När vi skulle lyssna på banderen hur
intervjun blev så var det dödstyst på
bandet. Något hade varit fel vid
inspelningen, men Jag och Fredrik fick i alla fall
träffa Guden i en skrubb!!
/Martin
E-post: mr_kross@hotmail.com
Tja, vad ska man säga till er alla hängivna Lundell fans, själv bor man
faktiskt nästan granne med Kungen. Jag bor vid Zinkenstam på Söder i
Stockholm.
Det var dock ett bra tag sen jag såg honom sist så han kanske har
flyttat. Men förut stötte jag på honom ganska ofta. På Konsum, på gatan och
lite här och där i krokarna.
Jag morsade på honom ibland och han hälsade
tillbaks (ibland). Och min kompis far delade faktiskt garage med honom. Lite
kul efter som man själv är ett hängivet fan av hans musik :-)
/Krosse
E-post: Carola.Lundstedt@sht.se
Klockan var strax efter åtta, det var måndag morgon i juni, året 2000.
Bussarna hade just börjat köra efter sommartidtabell, vilket i klarspråk
betyder att under samma tid som det i normala fall kommer fem bussar, dök
nu ingen upp. Men lika mycket människor som alltid annars var på väg till
jobbet.
Detta ledde till att jag blev stående en god stund på slussen. Så jag stod
och slöglodde och var irriterad på SL (Stockholms Lokaltrafik), när jag
registrerade att någon kom joggande.
Jag hann tänka att det verkade jobbigt att springa så dags på dygnet, innan
nånting med figuren kändes bekant. Svarta träningskläder, freestyle eller
cd i handen och visst var det mr Ulf.
Den sekund vi fick ögonkontakt lyckades jag förhoppningsvis se nollställd ut,
men sen han sprungit förbi, vände jag mej naturligtvis om och stirrade, som
sej bör. Hörde & såg honom några veckor senare på Skansen - i god form, men
den gången iförd långbyxor...
/Carola
E-post: marielle66@hotmail.com
Plats: Halmstad
Följande episod utspelade sig i Halmstad 1996. Jag skulle gå på Uffes konsert på brottet i
Halmstad. Jättebra konsert för övrigt. Efter ett tag ska jag möta en kompis vid ingången.
Eftersom han inte har någon biljett bestämmer jag mig för att gå ut och lyssna
utanför med honom.
Men på något sätt så lyckas vi smita in på backstageområdet. Överlyckliga går vi och
sätter oss vid ett bord och äter jordnötter som står placerade på bordet.
Rätt som det är kommer Uffe gående och hejar på oss. Och vi hejar helt coolt tillbaka.
Han försvinner in i en husvagn och jag och min kompis reser på oss och ska just följa
efter honom när två vakter griper tag i våra nackar och fly förbannade kastar ut oss.
Men att ULF LUNDELL har hejat på oss, ja det lever vi på än idag.
/Marielle
E-post: johan.carlsson2@trygghansa.se
Hej!
Julen 1992 hade Uffe precis kommit ut med en ny bok (Saknaden tror jag det
var). Han kom till en stormarknad i min hemstad Växjö för att signera
exemplar av den nyutkomna boken. Min syster pluggade vid denna tiden i
Kalifornien och skulle inte komma hem till jul. Hon och jag har alltid varit
Lundell-fans så jag tänkte att den här boken skulle vara en perfekt julklapp
att skicka över Atlanten.
Det var givetvis lång kö till det bordet där Uffe satt och signerade sin
bok. I kön kom jag på att jag ville att han skulle skriva "God Jul Marie
önskar Johan och Ulf Lundell" på första sidan.
Det var ingen glad och avspänd Lundell som mötte mig signeringsbordet, men
han godtog min önskan. När han lämnade tillbaka boken till mig upptäckte jag att
hans namn var oläsbart. Min inre syn där en jätteglad syster öppnade boken
på julafton i Kalifornien för att möta texten "God Jul Marie önskar Johan
och Ulf Lundell" slogs i spillror. Därför frågade jag Uffe om han kunde
texta sitt namn under namnteckningen, så att min syster verkligen förstod
att det var den store Ulf Lundell som hade skrivit det. Då blev Uffe arg,
och sade med skrovlig röst, medan han uppfyllde min önskan: "Det var en
besynnerlig förfrågan. Var och en har väl sin egen handstil?"
Detta har vi skrattat åt många gånger!
Mvh
Johan Carlsson, Växjö
E-post: ann_chat@hotmail.com
Jag blev totalt överrumplad när Ulf kom in och skulle äta frukost på Hotell
Vätterleden ( sommaren -88) där jag jobbade som frukostvärdinna. Han var ensam och satt
vid ett fönsterbord och beundrade utsikten över Vättern. Han åt inte så mycket och
verkade sitta försjunken i tankar!
Gissa om jag ångrar att jag inte sa någonting. Men han sa iallafall Hej Då och tack när
han gick!!!
I LOVE HIM FOREVER
Anneli
E-post: petter.hallman@workingday.com
Okej. Då jag växt upp i Orminge var det väl bara en tidsfråga innan mötet
skulle äga rum. Jag träffade Uffe som liten, så jag uppskattade det nog inte
tillräckligt.
Lördag eftermiddag, vill jag minnas, det var bra väder och jag
och mamma klättrade omkring bland några grottor vid kolonilotterna. Det var
en man där tillsammans med en kille ungefär i min ålder.
Jag och grabben
fann varandra och lekte bland grottorna. Killens pappa var med och klättrade
och hjälpte oss upp på de svåraste ställena. Det var en härlig eftermiddag
och jag förstod först senare vem mannen var.
Mamma lyckades inte riktig
förklara varför den där Ulf Lundell var så speciell. Nu vet jag. Det är
alltid samma känsla att höra Lundell i Orminge Centrum, eller ännu hellre på
Myrsjöns festplats. Vi ses kanske där!
Petter
E-post: maggie.nilsson@telia.com
Jag har varit i kontakt med Guden 4 ggr på olika sätt.
Den första var våren 89. Jag var i Köpenhamn en helg och fick ett riktigt
ryggskott på hotellet innan vi skulle åka hem. På flygbåten hem bestämde jag mig för
att skriva till honom. Jag var intresserad av att köpa en tavla av honom.
Jag skickade brevet en måndag och fick svar 3 dagar senare, där han önskade mig snar bättring
och talade om vart jag skulle vända mig för att köpa en tavla. Jag köpte en och på den
är en personlig hälsning från Guden.
Andra gången var när vi skulle se honom på Öland 94. Vi var några som åkte upp på
eftermiddagen, vi skulle strosa runt i Borgholm och käka en bit mat. Vi går in på
en uteservering och sätter oss. Vem sitter vid bordet intill med en vacker dam? Jo
Guden! Han käkar glass och hon dricker öl.
Tyvärr får man tunghäfta vid sådan tillfällen, varför? Jag skulle naturligtvis
gått fram och TACKA honom för allt han gör och har gjort!
Tredje gången var våren 93, jag och en kompis skulle starta ett LUNDELL sällskap i
Karlskrona. Vi bestämde oss för att skriva ett brev till honom, där vi bad om lite
hjälp med olika saker. Vi skickade brevet via den som säljer hans tavlor i Stockholm.
Vi har än idag inte fått svar, men "ett obesvart brev är också ett svar på ett
brev". Han kanske inte fått ta del av brevet, vem vet? Sällskapet är vilande.
Fjärde gången var i Västervik, han spelade där den 5 juli 1997 och när vi kommer till
vårt hotell, visade det sig att Guden och bandet bodde på samma hotell. När jag kom
ner till frukosten på söndag morgon, vem kom då om inte Guden! I mörka kläder och
solglasögon.
Tack för en bra spelning, sa jag!
TACK!!! sa Guden och plockade vidare bland pålägget.
Danne
E-post: mikaelquist@swipnet.se
TJENARE ALLA LUNDELLARE!
Här kommer mitt minne av Lundell:
Uffe har faktiskt ringt hem till mig, ja ni läste faktiskt rätt,
till lilla mig.
Det bar sig inte bättre än under spelningen i Landskrona 97 (Citadellet)
så skickade fram en lapp till Uffe där jag ville att han skulle ta
kontakt med mig angående ett eventuellt tavelköp.
2 dagar senare ringer det i telefonen samtidigt som jag gör mig klar
för att gå på en grillfest. "Hon gör mig galen" dundrar som besatt i
högtalarna. En kille som presenterar sig som Ulf Lundell, undrar vad
jag menade med lappen jag skrev.
Gissa om jag fick tunghäfta, fan vad jag kände mig liten. Grejen var
den att jag ville köpa en eventuell oljemålning av Uffe. Givetvis hade
han ingen att sälja till mig, men faktum kvarstår, han har ringt hem
till mig.
Så läser du det här Uffe så är jag fortfarande intresserad, pengarna
skänker vi till välgörande ändamål.
Annars ses vi i sommar
GUDS FRID
Din eviga vän....Tavelköpar'n
E-post: samos@telia.com
Brogårdsskolans aula i Kristinehamn 1977 tror jag det var. Skulle
på "Kultur-timma" med skolan en eftermiddag och var allmänt negativ
eftersom jag aldrig hört talas om Lundell.
Men efter att Uffe och Nature steg in på scen har jag varit frälst
och varit på minst en spelning varje turné.
/Ulla
E-post: shadow1100@chello.se
När jag mötte Tommy Cosmo...
...eller rättare sagt, Mats "Malla" Ronander
Arlanda utrikes, början av nittitalet
nångång, och jag själv var på väg till
Frankfurt. Stod och häckade och väntade på
att min reskamrat skulle komma när Ronander
med sällskap sveper in med massor av
bagage, larm och stressade som bara den.
Eftersom "Sömnen" låg kvar i minnet, både
filmen och boken, och han var rätt kass
egentligen, förutom den scenen när han
kraschar måsen i trädtoppen, och alla rusar
fram för att se om han överlevde. Då fäller
han en riktig kult-kommentar:
-Är det nån som har en Tulo?
Nåväl, jag kunde inte hålla mig, utan när
han precis ska passera mig så hostar jag
till och frågar, sådär i förbifarten:
-Är det nån som har en Tulo??
Ett stressat smil var allt jag fick, han
hade ju kunnat sagt något, suck...
Anders
E-post: torpner@alfa.telenordia.se
Jag har precis blivit FARSA!!!
Och följdaktligen döpt min son till Ulf eller Lundell. Njae min fru gillar vare sig
varg eller annat, men vet ni vad? Vi är enade om Ludvig. Alltså kan jag kalla honom för
Ludde, närmre än så kommer jag inte...
Mikael
E-post: pqs@vg.lu.se
Jag har bott på samma hotell som Uffe på Teneriffa, i Mars -96. Vi låg en hel vecka
på varsin sida av poolen och jag fick tillfälle att studera honom och hans två
söner både till frukost lunch och middag.
Senare fick jag veta att han skrivit en låt om vistelsen som var med på någon av de
efterföljande skivorna. Det kanske märks att jag inte är ett hängivet fan, men jag tycker
ändå det är en liten trevlig historia.
Elin
E-post: jessica.sundqvist@adm.ministry.se
Jag bor ett par kvarter ifrån Uffe, så jag ser honom ganska ofta. Jag har en
pinsam historia att bidra med:
Dagen efter spelningen på Myrsjöns festplats 1997 (har jag för mig att det var),
åkte jag förbi Uffes port med jeepen (en turkos Willysjeep CJ5). Jag tittade upp
mot hans balkong och fick syn på honom ute bland växterna. Jag måste fått
hjärnsläpp, för jag tvärnitade jeepen, ställde mig upp och vrålade: "-UFFE!".
Han tittade ner och fick syn på mig. Jag vrålade då att jag tyckte att
spelningen dagen innan varit suverän och tackade för denna. Han vinkade besvärat
och försvann snabbt in genom balkongdörren...
Jösses vad pinsamt! Jag vet ju att han inte är sådär överförtjust i att bli
störd som privatperson... Min sambo var något irriterad på mig efter detta
tilltag. Han sa att "-Nu vågar jag väl inte åka i stan med jeepen längre, utan
att vara skraj för att Uffe tror att det var jag som stod och skrek mitt på
gatan." Jeepen är ju onekligen något uppseendeväckande, men vi har faktiskt inte
"sprungit på" honom med jeepen sedan dess.
Jessica
E-post: sara.almqvist@vertex.se
Jag har blivit uppväxt med musik av Uffe pågrund av att min far har spelat honom en del,
men det fastnade aldrig fullt ut. Så för ca två år sedan blev jag "frälst" av Lundell. Det skedde
genom min kompis pojkvän avgudade honom så på fest hemma hos honom spelades bara Lundell.
Så pappa spelade in ett band åt mig som jag spelade sönder.
På Lundellkonserten i Linköping i somras så stod jag längst fram, och mitt i konsertens gång gick
Lundell ner från scen fram till mig och tog min hand och gav mig sitt munspel. Sen kom han tillbaka
och kramade om mig och smekte mig på kinden. (Den lyckligaste dagen i mitt liv.)
Två veckor senare på Myrsjöns festplats så stod jag åter längst fram. Då kände han igen mig och
när han kom ner från scenen så tog han min hand och höll den jätte länge. Senare pekade han på
mig och sa någonting men jag uppfattade aldrig vad han sa, så det blev knäpptyst. Efter konserten
så frågade vi hans Manager ifall vi kunde få Uffes autograf (för han tycker om oss) och han sa:
- Jag vet det.
Lundell har förändrat mitt liv. Han har lärt mig se på livet med ett bredare synfält. Han gör mig
lycklig och jag har de flesta skivorna och läst de flesta böckerna.
Tack.
Sara.
E-post: eva.bjornberg@sub.su.se
Mina bidrag är inte speciellt rafflande, men kan kanske ändå vara intressanta för
den verklige fanatikern.
Jag har inte träffat Ulf Lundell, i den rätta bemärkelsen d v s pratat med honom, men
däremot träffat på honom på stan ett par gånger:
1988 (kan vara 1989) på Åhléns i Lund såg jag honom titta på damunderkläder
tillsammans med sin dåvarande flickvän Fredrika Gunnarsdotter.(Hennes far
hade jag senare en gång som gästföreläsare på universitetet och såg också
hennes foto/konstutställning i universitetshuset, där Ulf Lundell suttit
modell till en del bilder.)
För två år sedan ungefär träffade jag på honom tillsammans med sin dotter på
frukt- och grönsaksavdelningen på Hemköp/Åhléns vid Drottninggatan nära Sergels
torg i Stockholm. Han såg lite stressad ut. Läsaren förstår säkert att jag
stannade kvar bland frukt och grönsaker betydligt längre än vad jag tänkt först!!
Eva Björnberg, Stockholm
E-post: ?
Hej!
Jag satt och fikade på trädgården i Göteborg, då Uffe
går förbi mig och upptäcker nog att jag stirrar och
lyfter då på solglasögonen och säger "Tjena grabben,
hur är kaffet här?" Bra svarar jag och Uffe nickar och
smiter iväg.
Plötsligt upptäcker jag att jag just haft ett kort
snack med min enda riktiga idol.
Små nöjd går jag ut på stan och ser honom på scen
några timmar senare, som vanligt hur guld som helst.
Erik
|
|
