Läsarnas konsertrecensioner på alltomuffe, sajten om Ulf Lundell

Läsarnas konsertrecensioner

Här kan Du ta del av Läsarnas konsertrecensioner. Läs om alla passionerade skildringar av mötet med Lundell och hans band. För att läsa om den senaste turnén, fortsätt till Turnéerna.

Eftersom denna del av alltomuffe är så populär har vi delat upp den på flera sidor. Denna huvudsida innehåller de senaste konsertrecensionerna. De senaste Äldre recensioner från tidigare turnéer finner du på uppsamlingssidan för Läsarnas konsertrecensioner, uppsamling.

Du som går på konsert. Ta för vana att skriva ner några rader direkt efter konserten, då sitter den i som bäst. Förmedla dina tankar och känslor till oss andra!

Om du kommer ihåg någon speciell konsert Du varit på tidigare är du givetvis mycket välkommen att berätta om den också.

Skicka ett meddelande till alltomuffe via vår kontaktsida med din konsertrecension så lägger vi upp den på denna sida. Inkludera gärna när och var konserten framfördes, speciella händelser, låtar osv.

Välkommen med Ditt bidrag!

Fler recensioner
På alltomuffe finns många fler recensioner att läsa. Följ länkarna nedan för att läsa mer!

Läsarnas singelrecensioner

Läsarnas skivrecensioner

Läsarnas bokrecensioner

Tidigare turnéer

Höst 2008

Sommar 2006

Höst 2005

Sommar 2005

Sommar 2003

Vinter 2002

Sommar 2002

Sommar 2001

Vår 2001

Sommar 2000

Sommar 1999

Jul 1998

Höst 1998

Sommar 1991

Presenter till honom

Spännande spel online

På CDON hittar du de
flesta av Uffes skivor.

Höst 2008
Av: Henrik Ståhlberg (Konserthuset, Göteborg, 2008-11-04)
E-post:

Mitt namn är Henrik Ståhlberg och jag bor i Vänersborg. Jag har varit på fem konserter med Uffe genom åren och min senaste var nu i år den 4:e november i Konserthuset i Göteborg.

Min recension går egentligen ut på att jag vill ge Uffe dagens ros för att de konserter som jag har varit på med honom så har han aldrig använt ljus som är farligt för dem med epelepsi och som kan ge epeleptiska anfall.

Han förtjänar även dagens ros för att han inte har använt sådan rök som är farlig för de som har astma och andra allergiproblem.

Jag tycker även att Janne Bark förtjänar en dagens ros för att han skapar glädje i publiken när han dansar runt och springer runt på scenen.

Jag hoppas att Uffe har med Janne bark på nästa turné så blir det ju dubbelt upp, både glädje för att personer med epelepsi och astma kan gå dit och för att Janne Bark springer runt på scenen.

Ser fram emot nästa konsert. Henrik Ståhlberg

Av: Johanna Löfström (Cirkus, Stockholm, 2008-10-05)
E-post: johannalofstrom@hotmail.com

Det kändes som om Uffe var på besök hemma i vardagsrummet. En härlig stämning, man riktigt såg hur Uffe njöt. Han gillar nog när det är lite mysigt liksom.

Måste erkänna att det var ett par, tre låtar som man inte hade koll på och visst har man hört Hon gör mig galen i ofantligt många underbara versioner, men den igår (läs 5 oktober på Cirkus) var en av de bästa.

Men en låt som Jag saknar dig kan man inte få nog av, inte ett öga var torrt! Ja, nu skulle man kunna tro att kvällen var tip top... men tyvärr så var det en person, en flintskallig gubbe i 50 års åldern som förstörde mycket av stämningen.

Vi alla som satt på parkett från rad 7-8 och uppåt på vänster sida (mot scen) fick tyvärr stå ut med detta elände till människa. Uffe sitter och pratar och eländet skriker: Äh, håll käften och spela istället! Varpå Uffe svarar: oj, någon som kanske vill ha en mikrofon?!

Samma elände till människa förstör många goa, lugna låtar genom att sitta och prata högt och tydligt så vi andra har svårt att höra vad Uffe sjunger...

Efter några toabesök, och förmodligen, barbesök, kommer eländet tillbaka och tror att han är genomskinlig... Han står nämligen upp och gapar och skriker, håller på att ramla över människorna framför sig och för oss bakom så ser vi ingenting av det vi kommit dit för att se...

Tänker radera dig ur minnet, du ska inte få förstöra mer nu, du har gjort tillräckligt. Dina vänninor skämdes och idag hoppas jag att du skäms minst lika mycket du, för tack för att du förstörde vår konsert med Uffe! Idiot!

Johanna på raden bakom

Av: Micke Bällstav (Konserthuset, Gävle, 2008-09-25)
E-post: micke.ballstav@telia.com

Tack Ulf Lundell för den bästa gig sen Göta Lejon ´88. Avslappnat och nedstrippat och mycket, mycket nära och bra.

Det var en jordnära konsert med en man som gjort sitt och som säger adjö till konsertlivet efter 32 år. Tack än en gång!

"En bättre värld" var lysande, precis som "Evangeline". Måste njuta av detta. Hoppas man hinner med nåt mer innan nästa höst.

Micke Bällstav

Sommar 2006
Av: Fredrik Blomberg (Parken Zoo, Eskilstuna, 2006-08-11)
E-post: blomman67@msn.com

Inledningen och avslutningen på Ulf Lundells konsert i Parken Zoo i Eskilstuna fredagen den 11 augusti var det starkaste som levererades under den två och en halv timme långa konserten.

Lundell med band hade flyttat in på teaterscenen under hans näst sista sommarkonsert och de knappt 1500 i publiken under tak var med på noterna från start till mål och de flesta stod upp under hela konserten och stampade takten.

Inledningen med "Tillsammans vi två", "Om sommaren" och Folket bygger landet" är makalöst bra och "soundet" och framtoningen påminner om Springsteens E street band.

Med sina låtar och mellansnack tog den nostalgiske rockpoeten med publiken med ända 70-talet och levererade självklara låtar som "Jag går på promenaden, "O la la, jag vill ha dej" och "Stackars Jack", men Sveriges alternativa nationalsång, "Öppna landskap" var helt omgjord, till en suggestiv, i inledningen i det närmaste oigenkännlig, fakstiskt sämre version än tidigare versioner som levererats.

Många blev säkert lika besvikna som jag på versionen av "Hon gör mig galen", vars refräng egentligen är det enda som är kvar. Men har man stått på scenen i över 30 år så kanske man kan förstå att en artist vill förnya sig.

Lundell, som sjunger bättre på skiva än live, tänder till riktigt ordentligt i mitten av konserten då decibeltalen också stigit rejält. Det är så starkt ljud att flera i publiken håller för öronen, om den medelålders mannen eller kvinnan med en öl i handen nu inte tagit med hörselskydd eller öronproppar till de få barn som var där.

Lundells konsert i Parken är den enda i sommar, sedan premiären i Visby den 12 juli, som ackompanjerats av regndroppar och Lundell pratar om hösten och uppmanar publiken att gå ut och vara glada för snart kommer november då livet kan kännas rätt trist.

Han kör "Gå och ut och va´gla´din jävel". Vi gör väl så då.

Fredrik Blomberg, Eskilstuna

Höst 2005
Av: David Andersson (Tyrol, Stockholm)
E-post: ?

Inne på stora showscenen på Tyrol höll Ulf Lundell igång en riktigt bra konsert med sitt band med låtar från hans senaste album "Lazarus" och många tidigare okända låtar och sådant han inte spelat på länge.

Det enda som saknades var att han skulle ha spelat piano på "Skyll på stjärnorna" istället för att Marcus Olson ska kompa honom ensam på scen, därför att det är snyggare om artisten själv spelar piano som till exempel Bruce Springsteen gör. Men han sjöng exstremt bra på "Skyll på stjärnorna".

Annars var allt toppenbra. /David Andersson

Av: Okänd (Tyrol, Stockholm, 2005-11-04)
E-post: ?

Uffe var otroligt på gång. Det här är ingen regelrätt recension men här är en kort del av Uffes snack innan han drog igång "Rom i regnet".

Ett rum fick jag ha stängt, jag kunde inte värma allting det var för dyrt, jag hade inga pengar, jag jobbade på sjukhus (Uffe småfingrar hela tiden på gitarren). Det vart inte så mycket.

Å i den där lägenheten som inte finns längre där... där satt jag å skrev på... (bempa droppar in Jack i konstpausen, hatten av) å Uffe säger efter 5 sekunder JACK... igen mina damer å herrar, jag hade lagt ner den minst 10 gånger då men jag gnetade vidare på ren och plötsligt så hade jag.

Någon busvisslar plötsligt och Uffe ser lite förvirrad ut å undrar Vad gör´u? Jag tror ju det är micken?

En paus med skratt å plötsligt så säger Uffe något om att: Det är billig öl här i alla fall?. Å i den här lägenheten i alla fall, så satt jag å skrev på Jack för 10:e gången, och så skrev jag låtar igen.

Efter att ha slagit sönder min gitarr å lovat mig själv att aldrig aldrig aldrig tro på någonting som att man kunde skriva något som skulle bli en platta eller stå på en scen, fiasko för fan, vi snackar sluta på beach i Bulgarien som beachtrubadur.

Men....ääh.. jag kunde ju inte döda den drömmen va? Det bara gick på. Mitt första uppträdanden var alltså i skolan i Saltsjö-Boo, jag å min syrra å hennes polare, två stycken, jag spelade i gitarr å dom sjöng, jag e lapp och jag har mina renar.

Min syrra och jag hade önskat och fått i julklapp såna här... ööh... renskinnstofflor... I den här lägenheten i alla fall hade jag en stereo, en säng, ett skrivbord, en gitarr och en skrivmaskin.

Den här stereon, gitarren och skrivmaskinen dom var nästan alltid på pantbanken. Här lärde jag mig det här med produktionsleden och vem som har kontroll över dom. Hur man får kontroll över dem.

Sista, näst sista ordentliga jobb, som min morsa fortfarande brukar säga, var att jag jobbade på posten vid Odenplan. Innan jag slutade som brevbärare satt jag på... där hade dom bandspelare.

På en sån där Tandberg satt i vi å spelade in massa låtar hela nätterna. I den lägenheten i alla fall gick jag på krogen, jag gjorde aldrig det när jag var yngre jag tyckte det var så otroligt bilhandlarmässigt, vi var coolare än så.

En natt jag gick hem från KB jag vet inte om ni känner till KB?... Man kunde låna 50 spänn av en tjejpolare som jag hade som också behövde sällskap och som hade mer jobb än jag. För 50 spänn kunde man få många stark. Det var en bra kväll, då kunde man vingla hemåt i natten?

Sen drar det igång Nere vid Zinkensdamm en juninatt gick jag å undrade var jag... (Alla sjunger högre än Uffe). Sen drar han Hon gör mig galen.

Sommar 2005
Av: Thomas Snabb (Sandviken, Högbo bruk, 2005-07-28)
E-post: thomassnabb@msn.com

For för att se min andra konsert i sommar med Uffe och valet blev några mil utanför sandviken i det otroligt fina Högbo bruk.

20:00 klev uffe med band upp på scenen och drog igån showen med den givna Om det här är vintern som följs av Den vassa eggen och Chans, att Uffe är på ett bra spelhumör syns i 3:e låten redan (Chans) där han tar med hela bandet ut på "rampen" framför scenen och rockar och skrattar.

Showen fortsätter med Tillsammans vi två, Förlorad värld, Top hat, Ok Ok, Öppen väg öppen bil, Kär och galen. En väldigt bra version av Människa med människa och en ännu bättre version av reggaelåten Kärlek på stan

Han ler, flirtar med tjejerna, är ute på rampen ofta och trixar, häller en hel flaska vatten ner i byxorna. Han kör en magisk version av en av mina personliga favoriter av de nya platterna Hon måste vara en kristen kommunist, som följs av en låt, som jag som inbiten Uffefans aldrig har hört tidigare... men den är lugn, kanske nån låt från den nya skivan?!

Som vanligt så står publiken och surrar och förstör låten, som Uffe påpekar efter och säger att "de här lugna låtarna spelade jag bara för att ni där borta skulle få prata av er, ja det är bara sommar en gång om året" säger han och ler.

Han kör ett medley med några av hans hits Farlig farlig, Lycklig lycklig, Ohlala jag vill ha dej, Gott att leva, Farlig Farligt.

Extra numren är St Monica där han går runt på scenen och latjar med publiken a là Springsteen waitin on a sunny day.

Därefter kommer Om sommaren, där han i mitten av låten går ut på rampen och predikar lite om kärlek och berättar att han har en ring med en dödskalle på, och på den står det på latin Kärleken först, meningen sen. Han påpekar till publiken att han inte tror att kärleken är här ikväll utan att kärleken sitter på en krog i Gävle

Han blir förbannad på en kille i publiken som kastar uipp en flaska på scenen. Inför nästa låt berättar han att alla vet väl att det var bajen som vann Bandy sm i år, publiken vrålar eftersom det var Sandviken, och han kör igång Gå ut och var glad.

Extra Extra numret blir Hon gör mej galen som inleds efter ett långt akustisk gitarrnummer av Uffe, i mörkret står han i minimal belysning och sjunger inledningen, Då han kommer till "Vad kan du göra åt att du är kär" jublar publiken och alla lampor tänds på scenen, en mäktig syn då bandet drar igång fortsättningen...

En väldigt bra spelning som slår ut den spelning han gjorde på Sundsvalls gatufest. Att man sedan bodde på samma hotell som Uffe och åt frukost med han på morgonen gjorde inte saken sämre, där satt han och åt frukost, läste tidningen och nynnade på nån visa... han såg ut att va lycklig!

/Thomas Snabb

Av: David Andersson (Bergs slussar, Linköping, 2005-07-07)
E-post: ?

På en liten scen nästan ute på landet i Berg står Ulf Lundell med sitt band: Janne Bark på gitarr, Surjo Benigh på bas, Jens Fritiof på gitarr, Andreas Dahlbäck på trummor, David Nyström på klaviatur och Marcus Olson på keyboard och saxophone. När man gick ingången till konserten kunde man nästan se hela hans backstage.

Det började med att han kom in på scenen och drog igång med "Om det här är vintern" från hans allra senaste album "Högtryck" och sen som andra låt en gammal "Den vassa eggen".

På den här turnéen hade Lundell köpt lite nya gitarrer som han hade på scen som bland annat en fin "gibson western guitare" som Emmylou Harris och en Gibson Les Pau.

Den här gången hördes inte Janne Barks gitarrspel så mycket som det gjorde tidigare. Utan det var mest Jens Fritiof som spelade sologitarr. Också brakade inte Janne lika mycket loss på scen som förut. Hela underhållningen var perfekt toppen med en fin vacker sommarkväll vid Bergs Slussar.

/David Andersson

Sommar 2003
Av: David Andersson (Slottsparken, Linköping, 2003-08-15)
E-post: ?

På en ganska liten scen i Linköping stog Ulf Lundell med sitt band, med samma musiker som förra turnéen utom trummslagaren Andreas Dahlbäck. Han började med två nya bra låtar från hans nya album "Club Zebra", som han inte spelade på sin förra konsert på Hovet i höstas, "Fem minuter" och "Fria fåglar i ett fritt land". Det som var intressant var också att han körde sina coverslåtar från albumet "Sweethearts" 1984. Jag talar givetvis om sångerna "Under månen i natt" (Willie Nile) och Hjärtat mitt (Bob Dylan). När Lundell drog blueslåten "Glans", då var inte musikerna riktigt insatta på att spela blues. Det var lite för långsam avslutning på konserten. Det hade varit bättre om det hade varit lungn eller svängigare avslutning på konserten. Ibland var det lite för långsamt tempo på sångerna men annars var allt OK. /David

Av: Johanna (Borgholm Slottsruinen, 2003-07-22)
E-post: johannalofstrom@hotmail.com

Kort recension fr Öland, bara för att Stefan från Varberg sågade (?) så tänker jag bara skriva positivt:

Efter en hel dag med ihållande regn på ett grått Öland, spricker det upp ett par timmar innan konserten - upprepning som för två år sen! Uffe kommer med solen :-)

Ett glatt gäng tjejer och killar träffas innan konserten nere på Badhusgatan - äntligen är det dags och stämning är på topp!! Efter en svettig promenad på väg upp till ruinen så väntar oss en hejdundrande konsert! Uffe & co är lika glada som vanligt och kör på i 180!

Låtmässigt: Mycket bra blandning av gamla och nya låtar. Bla "Jag saknar dig", "Rom i regnet", en klockren "Hon gör mig galen" och ett par härliga låtar från Club Zebra albumet - och en suverän avslutning med "Rått och romantiskt" - inte ett öga var torrt! Uffe rockar på som aldrig förr :-)

Betyg: ***** av ***** möjliga

Tack Uffe & co för att ni förgyllt ännu en vecka på Öland - det är ni som får oss att komma tillbaka varje år! Hoppas vi ses nästa sommar igen!

Skickar en hälsning till gänget: Dr Majsan, Jennie P, Sandra & Cissi, Chrille & Kattis och sist men inte minst till tre underbara killar från Karlstad: Micke, Matte & Peter(;-)).

Sommarhälsningar från Stockholm /Johanna

Av: Stefan Hansson (Varbergs Fästning, 2003-07-04)
E-post: h.stefan.hansson@privat.utfors.se

Uffe drar igång konserten i den råa rockiga stil vi känner från bl.a. Club Zebra. Det är "Fem minuter", "Fria fåglar..", "Fyra hjul..." i ösig stil. Det känns som att Lundell är ute efter att knocka publiken.

Sjätte låten "Älskad och sedd" är dock den första som ger mig rysningar. Den låter lika bra som någonsin och är för mig en starkare låt än någon av Zebras. Och just låtvalet är min stora invändning mot den här konserten.

Det är inte fel att änligen, på en sommarturne, byta ut de gamla, visserligen bra, men ändå uttjatade örhängena. Tyvärr är de nya sommarlåtarna inte alls bättre i mitt tycke. "Du ser ut som jag vill kyssa dig" är en fras jag rent av stör mig på. Men när Uffe drar på med "St Monica" och får med sig publiken i allsång och allt blir ett enda stort partaj förstår man att den låten kommer att hänga med ett bra tag.

Albumet "Slugger" får givetvis utrymme i denna bulldozer-konsert. "Man igen" och "Ärrad och Bränd" sitter fint liksom senare en sofistikerad "Glans".

Jag gillar "Slugger" och låtarna därifrån framförs klockrent. Det är dock ingen tvekan om att publiken står och väntar på "den gamle" Lundell. Endast "Hon gör mig galen" och "Oh la la jag vill ha dig" tänder egentligen massan förutom St. Monica.

Gamla "Glad igen" från "Längre inåt.." går inte att klaga på men är inte den publiktillvända skrållåt som stora delen av den ganska så packade publiken vill höra.

Ulfs och bandets insats kan dock ingen klaga på. De ger järnet från första stund och energin sinar aldrig under de tre timmar konserten varar. Det är nog en stor förklaring till att publiken, trots ett ordentligt regn mitt i konserten, troget stod kvar för att förhoppningsvis få åtminstone något örhänge till att gapa med i.

Jag tror dock, tyvärr, att många i slutändan ändå kände vad den fulle skåningen jag passerade på väg ut, uttryckte: "fy fan, inte enda redig låt".

/Stefan

Vinterturnén 2002
Av: Johan Gustafsson (Västeråshallen, Västerås 2002-12-20 + Hovet, Stockholm 2002-12-07)
E-post: johan78gustafsson@hotmail.com

Jag har nu sett Lundell hela 10 gånger sedan Slugger-turnen hösten 98. Det är verkligen tacksamt att ha Lundell som favoritartist.

Vi som tycker om hans musik är verkligen bortskämda. Han är i princip ensam om att ha så långa spelningar, han levererar hela tiden nya högkvalitativa plattor och dessutom är han ofta ute på turne.

En konsertinsikt har jag fått angående hur man individuellt upplever spelningarna. Är man på bra humör så kan spelningen bli fullständigt magiska, man kan då bli hög av ett lyckorus.

Detta händer tyvärr inte ens på varannan konsert. Det är ej Lundells fel utan ingens fel, förutsatt att det inte är ens eget fel att man är på dåligt humör. Konserterna är dock hursomhelst ändå väldigt bra och givande.

Om jag försöker vara objektiv utifrån mina egna Lundell-spelningar så tycker jag faktiskt att båda dessa spelningar är bland de bästa jag sett. Hovetspelningen kanske är den bästa dessutom, omöjligt att säga.

Musikaliskt är det oerhört bra. Otroligt vackra ljudbilder skapas, speciellt i de lugna bitarna. Musiken är faktiskt relativt oförutsägbar under denna turne. Man blir ofta väldigt imponerad av låtarrangemangen.

På Hovet befann jag mig på sittplats de 4 första timmarna. Sedan frågade min flickvän mig väldigt snällt ifall hon fick åka hem och jag var bara förvånad att hon pallat med 4 timmar.

Hon liksom de flesta tjejerna är förtjusta i de lugna låtarna men hon medger helst inte att Lundell är bra. Hon tyckte hursomhelst att konserten var bra. Sedan sprang jag ner till ståplats. I Västerås var det ståplats.

På Hovet öste Lundell på (även i Västerås). Det som jag blev positivt överraskad på var att han sjöng så tydligt. Det var inga större svårigheter att höra hela texterna. Faktiskt lättare än på plattan Club Zebra. Hela Hovet-spelningen filmades.

Troligtvis kommer Lundell att släppa spelningen på DVD och video. Konserten var nästan 5 timmar lång (exklusive 20 min paus). En kille i Västerås sade att det var 4 tim, 46 min effektiv speltid.

En imponerande detalj som avslöjar Lundells storhet. Under dessa knappa 5 timmarna spelade Lundell endast 11 av de 60 låtarna som återfinns på samlingarna: Öppna landskap och Slutna rum. Efter den samlingen har han ju dessutom släppt ytterliggare 5 plattor. Lundell lever verkligen inte på gamla meriter.

Guldkornen som spelades på Hovet var:
-Gruva, en otroligt avskalad version som ändå hade en fyllig ljudbild. Rysning i kroppen.
-Gå upp på klippan.
-Orkney.

Guldkornen från Västerås:
-Snart kommer änglarna att landa. Det finns inget vackrare.
-Transropa express. Ett sorgligt och känsloväckande musikarrangemang till denna underbara låt som beskriver prostitutionen i Europa. Lundells Lilja4ever.
-Neil Young covern: Min vandrande vän.

Gemensamma guldkorn för båda spelningarna:
-Danielas hus. Marcus Olsson inledde låten stämningsfullt och sedan växlade den i tempot tillsammans med den känslosamma sången.
-Rialto. Finns ionget att tillägga, underbart.
-Rått och romantiskt. Lika tung och samtidigt enkelt vacker som på b-sidan.
-Hem till mina rötter igen. Svängig och underhållande. Roligt annorlunda och tunga gitarriff mellan verserna. De ser ut att ha kul på scenen då.

Sammanfattningsvis kan jag säga att materialet från Club Zebra verkligen fungerar live. Låtar som Fyra hjul som rullar, Dicks spitfire, På den andra sidan, Öppet hela natten, Vackra Anita är ännu bättre live än på skiva, speciellt 4 hjul. Den blir man verkligen glad av.

Gå ut och var glad är en av topparna likaså Farligt, Farligt, Härligt, Härligt och titelspåret Club Zebra. Balladerna Coco, Senare år är underbara.

Finns det inget att klaga på då? Skulle inte tro det. Tycker man om Lundells musik så gör man det. Vill man inte tycka om det han gör är det bästa att inte gå på hans konserter (jag anser att det även gäller Håkan Hellström. Han har kanske inte världens bästa sångröst men so what? Han kan förmedla känslor och det gör han jäkligt bra. Vill man höra skönsång kan man ju se någon annan artist).

Det som för mig inte är lika bra är de låtar som jag hört flertalet gånger sista åren såsom Oh la la, Gott att leva och kanske Lycklig, Lycklig. Men jag klagar inte. Majoriteten tycker dock att dessa är höjdpunkterna så det är klart att han ska fortsätta att spela vissa kanske lite sönderspelade låtar.

Låtar som Hon gör mig galen känns dock som ett måste och den var kanske bättre än någonsin.

/Johan

Av: Thomas Vilsson (Hovet, Stockholm 2002-12-07)
E-post: tagwon@hotmail.com

Konserten inleddes med pianointrot "Club Zebra" följd av Dick´s spifire och ett antal rockstänkare (med något undantag), till min stora glädje spelades Vackra Anita som fick hela hallen att gunga.

Efter 20 minuterspausen kom en tyvärr något för stor knippe lugna låtar (som i och för sig ledde till allsång i Rialto) innan vi återigen fick rocka loss igen!

Härligt stämningsfullt intro av Bark till Den vassa eggen! Saxofonisten överrraskade även han med glänsande spel, vem är Clarence Clemons i jämförelse?? Jag bara frågar??

Efter en första runda extranummer trodde många det var slut, det brukar ju konserter definitivt vara efter 4 & en halv timma men icke! Vi serverades som avslutning den magnifika "Club Zebra" i sin helhet följd av Twist and shout!

Det enda negativa med den här spelningen måste lastas ljudteknikerna som lyckades få Uffe´s röst och virveln så högt i mixen att det skar i öronen, större delen av konserten var det svårt att höra vad han sjöng. Synd då en stor del av behållningen ligger just i texterna!

Låt oss hoppas att det blir turneer i mer än tio år till. Jag menar en artist som pallar med att spela en femtimmarskonsert måste ju ha väldigt långt till pension!

/Thomas Vilsson

Av: David Andersson (Hovet, Stockholm 2002-12-07)
E-post: thomasandersson.rep@telia.com

De låtar Lundell gjorde bäst var låtarna från det nya albumet "Club Zebra" som till exempel "Röd Klänning".

Men det svängde till på sången "Chans" från albumet "Den vassa eggen". Hela konserten var bra svängig. Men när han presenterade alla i bandet, gjorde han det lite för högt.

Men annars gjorde han allting bra. Det var väldig fint stämning inne på Hovet.

/David Andersson

Av: Eric Svensson (Lisebergshallen, Göteborg 2002-11-15)
E-post: skrivkrampen@hotmail.com

Det är med blandade känslor jag beger mig till Lisebergshallen en regnig höstdag i november. Det är flera år sedan jag såg Lundell live, närmare bestämt på Bosniakonserten på samma plats 1996.

Efter den konserten sade jag att "det här är den klart bästa spelning jag har sett med Uffe". Han kom utvilad, eftersom det var ett par veckor sedan förra spelningen i Stockholm och han blandade gammalt och nytt i en underbar setlista som innehöll det mesta av det bästa som han skapat till dess. Jag gav konserten en klar 5:a i betyg.

Nu visste jag på förhand att det här skulle bli något helt annat. Detta var tredje dagen i rad han gjorde en 4-timmarsspelning och konserten bygger i stort sett helt på nya "Club Zebra", som inte riktigt har satt sig än tycker jag.

Hur var det då? Jo, det var en enorm urladdning av en man som snart fyller 53 med en spelglädje som bara kan jämföras med Springsteen själv. D v s som han var för 15-20 år sedan. Betyget denna gång blir dock en 3:a. Främst beroende på ojämnheten i spelningen, stundtals dåligt ljud (mycket svårt att höra vad han sjöng), mer eller mindre obefintligt mellansnack (det som varit ett av Uffes starka varumärken genom åren) och sedan en sak som inte Uffe själv kunde råda över.

På raden ovanför satt några som tagit det här med rockklubb lite för allvarligt. Man satt och tjatade högt igenom hela konserten vilket var mycket störande i de lugna låtarna (tur för dem att Uffe inte såg och hörde pratkvarnarna).

Jag ger här betyg inom parentes efter låtarna:

Intro Club Zebra (3):
Inget att säga om. Vackert stämningsfullt piano som bygger upp inför det som komma skall.

Dick Spitfire (3):
En av låtarna på nya plattan som jag tycker känns överflödig. Görs dock i en hygglig version. Ljudet börjar emellertid kännas dåligt. Basen är för hög. Var det bara på sektion B?

Ut i kväll (2):
En potentiell fullpoängare som slarvas igenom. Här börjar Uffes röst kännas svag och entonig. Har han inte ändrat sångstil de senaste åren på konserterna? Nyanserna som tidigare fanns i låtarna försvinner numera i ett entonigt väsande.

Förlorad värld (2):
Samma kommentar som ovan.

Den stora bilden (4):
Äntligen börjar det hända något. En av favoriterna från "Club Zebra". Underbara Byrdsgitarrslingor höjer låten till nästan fullpoängare.

Hem till mina rötter igen (3):
Helt OK blues men visst finns det bättre godbitar från förr.

Danielas hus (1):
Hade förväntat mig mycket av denna underbara låt. Uffes röst kraschar dock totalt och snattret från överraden når sitt maximum.
Bente (2):
Även denna låt har låtit mycket bättre. Det är nåt som inte stämmer med Uffe eller ljudet.

Röd klänning (3):
Tyngsta spåret från nya plattan. Lite för tung enligt min smak men uppenbarligen är detta vad som behövs för att Uffes röst skall klarna i kväll.

Vackra Anita (4):
Nu börjar det likna nåt! Uffes version av "Sherry Darling" höjer stämningen markant i lokalen. En blond tjej får sig en svängom på scenen. Den följs av den bästa versionen av...

Sextisju, sextisju (4):
...som jag har hört. Här visar sig bandet från sin allra bästa sida. Nu börjar man känna igen honom. Första allsången och härligt gung på scenen.

Farligt farligt, härligt härligt (3):
Mycket bra låt från nya plattan som kan göras ännu bättre.
Senare år (3):
Seg men någorlunda vacker sak som avslutar första halvlek.

På något sätt känns det som om Uffe och bandet ser låtarna före paus som en transportsträcka och var är mellansnacket? Det saknar jag oerhört!
PAUS
Öppet hela natten (3):
Tung öppningslåt på andra akten. Som helhet känns det också lite bättre. Röken som låg tung i lokalen hela första halvlek är också borta. Nu ser man bättre från den sektion där jag sitter.

Fyra hjul som rullar (4):
Lyfter till enorma höjder live. Nu förstår man att det bara kommer att bli bättre.

Gå ut och var glad (4):
Stämningen består i denna senaste singel. Lite allsång igen.

Den vassa eggen (4):
Har egentligen aldrig gillat låten men här är ljudet perfekt. Därför får den högt betyg. Janne Bark krumbuktar sig kännetecknande över hela scenen. Det här känns som hans solonummer...

Transropa Express (3):
Vackraste ljussättningen under hela kvällen höjer emellertid inte låten till mer än en 3:a. Temposänkare.

Gå upp på klippan (4):
Möter stort gillande från publiken. Här börjar konsertens klimax. Nu är det extas en bra tid framöver.

Rått och romantiskt (5):
Kommer överraskande och får mig att falla totalt. Underbar låt både som akustisk version på Xavante och här i en betydligt rockigare skepnad med hela bandet.

Älska med främlingen (3): En starkt förkortad version. Varför? Den tillhör ju de bästa nya låtarna.

Rialto (5):
Trodde inte att den skulle vara så tung live. Publiken tar över refrängen. Oerhört vackert!

Hon gör mig galen (5):
Publiken är i extas och skulle säkert kunna gjort den dubbelt så lång. Jag tittar mig runt i lokalen och alla dansar och klappar (t o m vakterna). Påminner om när Springsteen höll på att rasera Ullevi. Det här är konsertens höjdpunkt tillsammans med nästa låt som är...

Chans (5):
Inte trodde jag att denna låt skulle lyfta till sådana höjder. Publiken tar över redan i första riffen. Här känns det också som om Uffe improviserar lite grand för första gången i kväll. Nu springer han gatlopp fram och tillbaka på scenen.

Tillsammans vi två (4):
Stämningen sänks något snäpp men låten görs mycket bra.

På den andra sidan (3):
Känns lite överflödig mitt bland alla hits men det är egentligen inget fel på låten. Den är bra.

S:t Monica (4):
Allsång igen. Janne Bark får sig en kyss på munnen av Uffe och han ser ut att ha riktigt roligt på scenen. Springer gatlopp igen.

Jag har jobbat för hårt (4):
Funkar bra live och publiken är med på noterna när Uffe skriker efter "Hjälp".

Kär och galen (4):
Underbar avslutning av andra halvlek med en låt som jag trodde sett sina bästa dagar men som här känns riktigt fräsch.

EXTRANUMMER-medley (4):

Gott att leva
Lycklig, lycklig
(Oh la la) jag vill ha dej
Hela huset skakar
Gott av leva

Den höga stämningen bibehålls i detta medley, ena kristallkronan ramlar ner en halvmeter i inledningen av "Hela huset skakar" men det vet vi ingår i programmet efter att ha läst tidigare recensioner.

EXTRA EXTRANUMMER

Club Zebra (3):
Uffe avrundar det hela med denna långa långa låt som inleds så vackert och perfekt. T o m så perfekt att jag är på väg att säga till stolsgrannen att det låter som playback. Så här bra har Uffes röst inte låtit på hela kvällen och det är exakt identiskt med plattan.

Efter ytterligare nägra textrader märker jag dock att så inte är fallet. Det är levande musik tack och lov! Låten tappar tyvärr något när tempot går upp. Den hade vunnit på att köras på samma varvtal rakt igenom.

Som helhet ger jag första halvlek en 2:a i betyg och resten en 4:a.

Fråga 1: Hur många av de nya låtarna överlever tills nästa turné?

Fråga 2: Vart tog de underbara låtarna från Vinterland vägen och varför stryka så många självklara hits från förr? 5-6 låtar från Club Zebra hade räckt.

Fråga 3: När lär sig folk att man inte lämnar en konsert innan lamporna tänds? Nu fick de rusa tillbaka när sista låten började spelas.

Fråga 4: När lär sig samtidigt folk att man går på en konsert för att lyssna på musik? Vill man ha ett högljutt samtal rekommenderas man att gå ut.

Eric

Av: Bengan (Luleå)
E-post: ?

Jag vet att det kan vara tungt... november är en jävlig månad.

Jag har varit på en massa uffe-konserter, men jag har aldrig hört honom prata så mycket mellan låtarna. Nu hade han iof något att prata om och det var om hur usel publiken var.

Han försökte förklara att vi inte såg på TV eller genom något skyltfönster, utan att vi var på en live-konsert. Något som det flesta i publiken verkade skita i.

Det var den sämsta rockpublik jag sett och hört någonsin, men samtidigt var jag otroligt imponerad av Uffe som ändå genomförde den ca 4½ timme långa spelningen.

Bandet är otroligt duktigt och Uffe verkade liksom skaka av sig dom som inte följde med in i dansen och glädjen och spelade för fansen längst fram.

Han flörtade hejvilt med en mörkhårig tjej som stod bredvid mig. Han gestikulerade och ritade i luften. Skriv till mig, var budskapet och flickan log lite generat.

Det var kanske den bästa uffe-spelningen jag varit på, men den sämsta publiken. Tror inte att han kommer till Luleå nån fler gång. Dessutom var det väldigt lite folk, ungefär halvfullt och många gick efter ett tag.

Men dom missade en strålande avslutning. En suverän "Gå ut och var glad" som aldrig ville ta slut och en underbar "Rialto". Senare år var riktigt bra. Avslutningen med "Rått och romantiskt" var också väldigt bra.

Vad mer kan man säga? Jo, han sa att vi skulle titta noga på Janne Bark, för det kan vara sista gången, men samtidigt så sa han att det kommer att bli en sommarturné, en sista, men den har vi ju hört förr.

Jag är väldigt nöjd med konserter, men jag undrar bara: Hur orkar han hålla ett sånt tempo i över 4 timmar?

/Bengan

Fler recensioner
Fortsätt till Läsarnas konsertrecensioner, uppsamling och läs recensioner från tidigare turnéer!

Skicka in din konsertrecension
Det är många som väntar på att få ta del av dina konsertrecensioner. Skriv in personuppgifter, e-postadress och din konsertrecension och skicka detta till alltomuffe via vår kontaktsida.