Christer Nilsson
E-post: stonecoldsober@telia.com

Öppna landskap-plattan hade alltid legat i sammlingen men först när boxen kom hände nåt.

Visste helt plötsligt att det här var vägen att gå, pyntade mina fem hundra spänn och hörde inte av min omgivning på veckor...

Sitter faktiskt nu och ladddar för ännu en konsert, det har blivit en del. Favoriten är fortfarande den grymt underskattade "Män utan kvinnor".

Vi ses längst fram i idrottshuset 3/12

/Christer

Publicerad 24/2-2003

Hillevi Gunnarsson
E-post: hillebards@hotmail.com

Jag vill gärna dela med mig av hur jag upptäckte Ulf Lundell, för det betyder så oerhört mycket för mig, och jag skulle bli så glad om någon kände igen sig.

Jag har alltid känt mig rotlös, driven av en oro inuti mig, en vag känsla av utanförskap.

Under hela gymnasietiden skrev jag dikter, långa dikter, jag hällde ut min smärta på pappret. Så satt jag en dag med farsans gamla klasskompis Johnny och snackade.

Han fick läsa en av mina dikter, och skrattade till. "Ett Lundell fan märker jag!" sa han, men när jag berättade att jag faktiskt aldrig lyssnat på eller läst Lundell, så gick han nästan i taket.

"Hillevi, du är en jävligt speciell tjej, så jag vill gärna ge dig den här". Så fick jag hans pocketversion av "Jack" med marginalanteckningar. Sen dess har jag varit fast.

Allt är inte lika bra, men i sina stora ögonblick så är Uffe tidlös. Med en smärta i rösten kan han med några ord förmedla en stämning, en känsla.

Personligen är fortfarande "Jack" min favorit av böckerna, men av skivorna är det fruktansvärt svårt att välja, kanske "Vargmåne".

På något vis uttrycker han där det jag så intensivt försökte skriva av mig i gymnasiet, och fortfarande har inom mig. Och jag vet att Uffe har många fans, men på något vis känns det som om han och jag delar något speciellt.

Utan att någonsin ha träffat honom, så är han den ende som någonsin har förstått mig.

//Hillevi

Publicerad 17/11-2002

Björn Calander
E-post: bjorn.calander@swipnet.se

Det här var en av de märkligaste hemsidorna jag skådat. Jag måste dock tillstå att den i sitt lätt absurda slag är mycket väl utformad, lättklickad och oerhört innehållsrik. So all credit to it's maker!

Förmodligen är jag en av de äldsta besökarna på denna sajt och man kan ju alltid undra vad en nästan jämnårig med Lundell har här att göra...

Nåväl jag har aldrig träffat eller hört "guden" (sic!) live men väl läst hans böcker och lyssnat på en del av hans skivor.

Han är en gudabenådad musiker men det måste anses lika intelligent att han envisas med att själv "sjunga" som om Beatles skulle låtit Ringo vara leadsinger på sina skivor... Karljäveln kan ju inte ta en ton rätt ( i alla fall inte bättre än Ringo) så varför han inte låtit nån begåvad talangfull sångare, typ Thåström, sjunga istället är och förblir en evig gåta...

F ö kan min fru härma Uffes falsksång nåt alldeles förträffligt!

När det gäller Uffes böcker snackar vi om nåt helt annat i en helt annan division. Han är utan tvekan vår framtida August Strindberg. I vår samtid är det emellertid ytterst få som inser detta.

Hans fem första romaner (alltså under alkotiden) är något av det mest briljanta som skrivits under senare delen av svenskt 1900-tal.

Boken Underdog av Torbjörn Flygt kan möjligen konkurrera men eftersom den kom ut efter milleniumskiftet bör den väl i rättvisans namn inte räknas hit.

Själv läser jag varje jul om det hysteriska julfirandet i Sömnen. Andra favoriter i repris är malandet av socialstyrelsens chef till minkmat i Kyssen och det hysteriskt roliga replikskiftet mellan Max och Kenneth:

På gården?
Ja.
Vänta nu, för fan, Max, din satans jävla idiot, på gården!?
Ja.
För helvete...vad fan, hur kunde du, vad i...
I frysen.
Va?
I frysen.
I frysen?
Ja.
I frysen?
Ja.
I frysen?
Ja.
I frysen? (kursiv stil min anm.)
Ja, i frysen.

Detta eminenta replikskifte måste vara något av det roligaste som skrivits, jag skrattar varje gång jag läser det, ja jag småfnissar i skrivande stund faktiskt.

Denna dialog är i Fawlty Towers klass och bör litteratur K- märkas.

Eftersom en sådan övermogen galt som jag dras till en sån här hemsida (adressen fick jag genom Aftonbladet f ö) så säger väl det kanske ändå något om U. Lundells betydelse i det svenska kulturlandskapet.

Lika surrealistiskt blir det att läsa alla skruvade "då träffade jag Uffe" e-brev, det ger liksom en extra dimension till det hela.

Hur jag själv började läsa Lundell är väl i det här sammanhanget ganska ointressant men som jag minns det var det via Jack 76 och en massa brassrökande (och för all del öl och vinpimplande med).

Den trista baksidan av sådant leverne som tyvärr ger de stendöda nykteristerna, moralisterna, antiporrfeministerna, antiknark m m helt rätt är väl sorgligt nog Lundell själv bästa exemplet på.

För honom som människa måste det (bokstavligen) varit en välsignelse att bli nykter alkoholist, synd bara att det gått ut över skapandet.

Musiken kan jag ej uttala mig om (alltså hans 90-tal) men böckerna fr o m "En varg söker sin flock" är i mina ögon ...ja faktiskt... jag tvekar inte TRÅKIGA!

Jävligt tråkiga, orkade inte ens läsa ut Friheten. Nåväl nu får det vara slut med ordbajseriet från gammal "68" och fortsatt lycka till med din imponerande och smått fanatiskt galna Lundellsida.

P.S Skaffa genast en fryssida där du kan mala ner diverse unken fisförnäm e-post!

Publicerad 12/4-2002

Claes
E-post: claeso@hotmail.com

Tja!!
Allt började på Mallis - Magaluf, sommaren -00. Jag o mina polare var där en vecka, festade, solade o mådde gott.

En kväll när vi var på stammis stället önskar en av mina bästa polare "Oh la la" med kungen. Och sen dess är jag fast. Kanske är ett lite udda ställe att upptäcka Ulf Lundell på?? =))

När vi kom hem till Sverige igen, brände polaren ifråga en skiva med Uffe till mig. Det har blivit ett ANTAL skivor till efter det kan jag ju säga. Så nu är det det enda som snurrar i CD spelaren... nästan iaf.

De var min historia!!!

//Classe

Publicerad 12/4-2002

Johanna Angel
E-post: irish_saratoga@hotmail.com

Min storebror har alltid varit Uffe-frälst, och han "smittade" i sin tur både mej och storasyrran... Det var nog "75-95"- CDn som frälste mej, men det är svårt att säga exakt när jag upptäckte storheten i hans musik.

Hur som helst- nu är jag familjens största Uffe- fan, jag älskar hans musik och hans texter och tänker gå på så många konserter jag har tid och råd till!

Ingen musik är så "mänsklig" som Ulf Lundells- den berör en i djupet av hjärtat!!! =) Det enda tråkiga är att jag är relativt ensam om att gilla Uffe i min ålder och umgängeskrets =(. Stackars satar som inte vet bättre...=)

Ha en underbar dag allihop, kram och hej..!

/Johanna

Publicerad 12/4-2002

Mårten Starck
E-post: surdegslimpa@hotmail.com

Svensk sommar 2001.
Luften är ljummen, nästan lite kvav. En svag oro om ett nalkande regn börjar torna upp sig i mitt huvud. Vi sitter där, ett gäng kompisar som dragit ut på miniturne' på sensommaren, på en gräsplätt bredvid den provisoriska parkeringsplatsen bredvid preem-macken i Halmstad.

Målet för vår turne' är Lundell-konserten på Brottet som går av stapeln om 1,5 h. Stämningen är hög. Och ur den medhavda boomblastern strömmar ljuva Uffe-texter på löpande band. Det dricks öl och sjungs med i de välbekanta raderna.

2,5 timme senare är konserten i full gång, vi har redan hunnit svettas rejält och precis när Uffe kom in på scen så sprack himlen upp, så vältajmat att det bara kan hända en svensk sommar. Då kommer den, Hon gör mig galen, denna underbara kärleksförklaring som beskriver känslan av att vara kär bättre än någon annan.

Ca 4-5 min. in i låten, efter sticket, tystnar nästan bandet helt, innan scenen fullkomligt exploderar i ett fyrverkeri av distade gitarrer, malande trummor och en vild Uffe-stämma, ackompanjerat av ett helt uppbåd av raketer och smällare, som fulländar ögonblicket.

Det är just då, när hela ryggen sjuder av välmående rysningar och lyckokänslan är total, det är då man förstår att man är fast, att det är på riktigt, att Ulf Lundell är magisk.

Hörselpropparna flyger åt alla håll och publiken är euforisk när Janne Bark vevar igång det ruggigaste gitarrsolot i musikhistorien, då lever man.

Ett par timmar senare går jag knäsvag ner till stranden och kysser havet, ty jag är en lycklig man...

/Mårten

Publicerad 21/12-2001

Kenth Aleksandersen
E-post: kent.aleksandersen@c2i.net

Jag är en 56:a som bor i Norge som började lyssna på "UFFE" 74. Jag föddes i Norge och flyttade till Sveariket när jag var fyllda 16 år, Ôstersund och kapten Linblad, lumpen.

18 år kom lumpen och då började lyssnandet, tack vare en lumparkompis som anlände 2 dagar efter vi andra hade lagts tills ro. "Vargmåne". Han hade bandspelare med "UFFE".

Sen dess har jag lyssnat och lyssnat på dessa underbara texter och låtar. Sen dess har 2 "live" övertygat mej.

1:a i Oslo konserthus och 2:a i Drammenshallen. Detta var det perfekta utav det perfekta.

Aldrig hade Norge fått nån bättre från Sveariket på besök. Hur dessa texter inverkar på var och en vet bara vi själva.

Det finns nåt annat än "Öppna landskap". Det finns mycket mer, och det får man svar på i dom flesta fall.

Jag vil tackka Sveariket för denna underbara människa. Ni har en gåva åt oss alla.
Tack!!!

Hâlsningar från Norge.

/Kenth Aleksandersen

Publicerad 21/12-2001

Per-Anders Nygård
E-post: per-anders.nygard@atg.se

Hallå!
Sommaren 1994 så stod jag i disken på hotell Tällbergsgården i Tällberg och intjänade det dagliga brödet. När jag som vanligt fördiskade för att få bort äggviteämnena och rödbetorna från en intorkad pytt i panna, så strömmade en tilltalande blandning av ackord ut ur högtalaren på väggen.

Det var någon som sjöng på svenska och det var ett jävla ös, jag förstod så mycket att låten måste heta RÖTT. Stod fortfarande med strålen kvar på samma ställe på tallriken i väntan på att radioprataren skulle avslöja vem som framfört denna humörshöjande tempolåt.

Sen var jag fast kan man säga, det är konstigt, alla skivor alla konserter allt allt ska konsumeras in i minsta detalj.
ULF LUNDELL BERÖR.

Tack.

/Per-Anders

Publicerad 21/8-2001

Patricia Saal
E-post: PatriciaSaal@aol.com

Jag minns exakt när jag lyssnade på Lundell första gången. Det var en lördag eftermiddag i mars '98. En vän från Sverige hälsade på och hade en skiva med sig. Jag var nyfiken vilken sort musik han gillar och började med första sidan av På andra sidan drömmarna. Och låten Skandinavien grep mig.

Jag lånade den där skivan, även om jag inte förstod ett enda ord då. Efter det åkte jag jättemycket till Sverige och köpte nästan alla skivor. Började att lära mig svenska och det blev enklare att förstå vad han egentligen sjunger.

Jag var på konsert på Öland, Borgholms slottruin i '99. Åkte ner från Norrland bara för att se honom. Det var värt det. En augustikväll med sommarglada svenskar, en av de finaste påminnelser jag har.

Jag tror att låten Öppna landskap beskriver ganska precis den svenska själen. Och jag känner ingen svensk (om hon/han tycker om Lundell eller ej) som inte gillar låten. Hoppas att Uffe slutar aldrig!

/Patricia

Publicerad 21/8-2001

Claudio Nicolai
E-post: robin_969@hotmail.com

Hej!
Jag är troligtvis Uffes enda italienska fan. Mitt möte med Kungen hände vid Milanos Universitet år 1994. Då gick jag på kurs på svenska språk och literatur och lärarinnan låt oss lyssna på Öppna Landskap. Jag minns att jag tyckte sången var bra men ingenting som kunde jämföras med Bruce, min enda rockgud...

Ett par år senare på "en grå februaridag" var jag på en skivaffär i Stockholm och läste hans namn på en CD- konvolut. "Nu köper jag det" tyckte jag. Skivan var Maria Kom Tillbaka - Ulf Lundell Live och mitt livs musikaliska sida blev helt förändrad av den...

Idag finns det två rockgudar i mitt liv och alla mina kamrater tycks titta på mig som om jag var galen. Varje gång jag sätter på en Uffe-platta, innan jag trycker "play" hör jag hans röst i mitt huvud som sager "är det högt nog? ska vi höja lite?".

Svaret är alltid JAAAA!!!

/Claudio

Publicerad 21/8-2001

Martina Melbéus
E-post: martina.melbeus@corren.se

Jag minns inte när jag "upptäckte" Uffe, det bara kom sig. Men visst började det med "Öppna landskap" och "Snön faller".

När jag läst andras texter på denna sida förvånar och gläder det mig att så många har så lika känslor inför denne mystiske man. Han beskrivs som en gud, oumbärlig, en vän som skänker tröst, han trollbinder och förför. Det finns säkert många artister runtom i världen vars fans är fast för sin idol, men det är nog få av dem som lyckats trollbinda sina fans på ett så känslomässigt plan som Uffe.

Han sjunger direkt in i hjärtat, och där sitter det sedan. Uffe har ändrat mitt sätt att se på livet, han har påverkat mig. Om det är positivt för omgivningen vet jag inte, alla delar ju inte hans åsikter det är lite antingen eller med Uffe, älska eller hata, men jag har funnit en källa till kraft och sinnesro, skratt och tårar och jag hoppas kunna visa och förklara den källan för andra människor.

På den sista konserten jag var på, i Linköping i vintras, försökte han få oss att sjunga med till "Folket bygger landet". Det blev lite halvdant och till slut så skrek han nåt i stil med: "Det är klart ni inte kan sjunga med, ni vet ju inte hur man gör, eller vilka det är som bygger ett land".

Jag blev förbannad, på mig själv och på det sätt vi sabbar livet för oss själva och andra genom att rädda vårt eget skinn. Vi trampar ner andra för att själva få näsan över vattenytan istället för att hjälpas åt att bygga nåt för alla. Och jag förstår de som har svårt för Uffe - det inebär en hel del självrannsakan för att kunna ta till sig det han sjunger och skriver!

Kul att läsa er åsikter, kul att dela med sig av sina egna! Till alla er trollbundna vill jag rikta ett tack för att ni (vi) håller denna levande legend aktuell och visar att han fortfarande är stor genom att ihärdigt besöka hans konserter och köpa hans skivor!

Jag hoppas vi ses i sommar, varför inte i Västervik den 14/7!?

// Martina

Publicerad 21/8-2001

Marina Gustafsson
E-post: marinagust@hotmail.com

Flyttade till Oslo -99 och længtade litegrann efter sverige en dag. Fick tag i CD:n 'Det goda livet' och från førsta stund jag hørde tonerna strømma ut i rummet var jag fast!

Køpte den norska utgåvan 'Når jeg kysser havet' & 'Utanfør murarna' och spelade dem før jæmnan... Efter ett år flyttade jag hem igen men kænslorna før hans musik kommer nog alltid att finnas kvar. Han ær en mæktig artist!

Vissa perioder lyssnar jag bara på Ulf Lundell och låtarna 'Regn' och 'Ett stenbord i Toscana' från den senaste skivan ær otroligt bra!!!

Nu har jag flyttat tillbaka till Oslo och med mig har jag sjælvklart skivorna, de kommer att følja mig øverallt i værlden...

/Marina

Publicerad 21/8-2001

John Häggström
E-post: johnhstrm@email.com

Jag hamnade på konserten på Cirkus I STHLM den 12 mars. Det räckte.

/John

Publicerad 21/8-2001

Hanna Nyman
E-post: hanna_nyman@hotmail.com

Jag kan egentligen inte placera in min upptäckt i tiden. Tillgivenheten till Uffe har liksom växt fram undan för undan och nu har den tagit enorma former. Men, det började nog med att jag läste romanen "Kyssen", även om jag efter den inte kunde kalla mig fullfjädrat fan, det behövdes lite mer än så. Den föll i alla fall verkligen i god jord och detta gjorde att jag sedan var mer öppen för att lyssna på hans musik.

Vi hade nämligen en "sommarplatta" på jobbet och där fanns två låtar av Uffe som jag spelade ofta och gärna, "Om jag hade henne här" och "Öppna landskap". Jag tyckte om texterna och det var en skön omväxling. Tyckte jag då. Lite senare samma sommar kom jag i samspråk med min kompis pojkvän och det visade sig att vi tyckte om ungefär samma litteratur och musik och jag hade på den tiden "Cohen- feber" och det var egentligen denne fantastiske man som fick oss att börja prata med varandra.

Så småningom frågade killen i fråga, Niklas, vad jag tyckte om Lundell och jag svarade ärligt att jag gillade det jag hört hittills, men jag tillade också att det inte var mycket. Jag nämnde de två låtar som jag verkligen givit en chans och Niklas bara log. "Hanna, du har inte ens kommit halvvägs ännu, du måste gräva djupare, den mannen har så mycket att ge".

Jag tog honom på orden och ett par månader senare, under hösten som följde, tog jag itu med musiken. Detta var under hösten -99. Lundells texter följde med mig under hela sista året på gymnasiet och så fort jag fick en chans, vidarebefodrade jag citat, musik och hela texter till människor jag hoppades skulle förstå vad det handlade om, vad jag "hittat".

Sommaren -00 blev också en sommar fylld av Lundells musik, en sommar då så gott som alla i min omgivning fick lyssna på hur mycket styrka och sanning jag stundvis kunde/kan finna i texterna. När jag skulle flytta till Spanien hösten -00, kunde jag på flygplatsen inte motstå frestelsen utan köpte med mig "Friheten" i pocketform, för att ha med mig läsning som jag vet kan beröra mig och få mig att tänka efter.

"Friheten" fick önskvärd effekt - jag älskar den! Till jul skickade mina föräldrar ner tre Lundell-böcker till mig, jag behövde dem. Min rumskompis har aldrig varit imponerad av ovan nämnde man, men hon läste "Friheten" och blev lika tagen hon. Sedan gav jag henne "Hjärtats ljus" och den gick hem den också.

Nu är jag hemma i Sverige och Lundells musik är lika levande för mig nu som den har varit under det senaste året, av alla artister som trängs i min samling, har han varit den som givits mest spelrum i mitt lilla rum i södra Spanien.

Igår läste jag ut "Sömnen", jag tyckte om den också, men det som förundrar mig just nu när det gäller Uffes skapande är poesin. Den har jag inte ägnat någon uppmärksamhet förrän nu, och jag ser vilket förbiseende det har varit - han är en konstnär och poet av högsta klass! Dikterna är så känsliga, en del är som glas, men ändå så smärtsamt träffsäkra, sarkasmen kan svida i mig när jag sent om natten tränger in i dikterna i "Fruset guld".

Jag kan som sagt inte säga exakt när jag upptäckte Uffe, men kanske lades den mer stabila grunden när jag lydde Niklas råd och gav musiken en chans till. I så fall är jag honom evigt tacksam, för han han tillfört något stort i min lilla tillvaro, en hel värld av melodier, ord och känslor - skapad av en enda man.

/Hanna

Publicerad 21/8-2001

Mia Dahlstrand
E-post: mia@dahlstrand.net

Min allra första Lundell-platta var Kär och galen. Jag spelade nästan sönder den och mina föräldrar höll på att få spader på ensidigheten i mitt musikval.

Idag, snart 20 år senare (!), ber min kära make att jag ska spela något annat, "Vad som helst, bara inte Lundell..."

Kärleken till hans musik är stor och man tröttnar aldrig, det är ett som är säkert.

Jag har sett cirka 15-20 konserter och tycker alla håller väldigt hög klass, men att två stycken "sticker ut" och det är den sk jubileumskonserten som han hade på Solliden, Skansen (1995) och välgörenhetstillställningen som ordnades på Cirkus (1998).

Jag ser fram emot konserterna som kommer på Cirkus i februari 2001.

Publicerad 12/2-2001

Anders Winblad
E-post: anders.winblad@edu.gislaved.se

Växte upp med folkrock. Man föddes ju året efter Born To Run och Vargmåne... Dessutom hade jag en morbror som var född samma år som Uffe, Springsteen och Knopfler. Dessutom spelade han också gärna ackustisk, tolvsträngad gitarr.

Min morbror var väldigt intresserad av musik, precis som jag är nu. Han spelade ofta in kassettband till oss och till sig själv.

Det man mest blev förtjust i var Lundell, Springsteen och Dire Straits. Det är just dem jag lyssnar på mest numera, jag hittar alltid tillbaks till mig själv när jag hör dessa låtar. Helst inspelad på nåt gammalt band eller på vinyl, och ska helst spelas på nån gammal stereoanläggning från sjuttiotalet...

Det blir den rätta "jordiga" känslan då. Musik från myllan...

Då njuter jag.

Öppna Landskap var nog den första upptäckten jag hade av honom, hur tråkigt det än låter för ett Uffe-fan!

Jag minns att jag bara var fem år och Värnamo Folkhögskola skulle ha konsert. Då drog de denna låt som avslutning. Jag minns att det etsade sig fast i mitt minne.

Sen kom nog Rom I Regnet... Sven (min morbror) spelade in den. Andra låtar är Ryggen Fri, Under Askan och alla Kär & Galen-låtarna.

Nåja, det skulle ju handla om hur jag hittade Lundell, och det var nog den där gången på Folkhögskolan 1982...

//Anders Winblad

Publicerad 21/8-2001

Mia Dahlstrand
E-post: mia@dahlstrand.net

Min allra första Lundell-platta var Kär och galen. Jag spelade nästan sönder den och mina föräldrar höll på att få spader på ensidigheten i mitt musikval.

Idag, snart 20 år senare (!), ber min kära make att jag ska spela något annat, "Vad som helst, bara inte Lundell..."

Kärleken till hans musik är stor och man tröttnar aldrig, det är ett som är säkert.

Jag har sett cirka 15-20 konserter och tycker alla håller väldigt hög klass, men att två stycken "sticker ut" och det är den sk jubileumskonserten som han hade på Solliden, Skansen (1995) och välgörenhetstillställningen som ordnades på Cirkus (1998).

Jag ser fram emot konserterna som kommer på Cirkus i februari 2001.

Publicerad 12/2-2001

Linus Krosse
E-post: mr_kross@hotmail.com

Min upptäckt... faktiskt inte så länge sen. Ungefär ett och ett halvt år sen. En polare till mig, när jag gick i trean på gymnasiet, lyssnade jättemycket på Lundell och jag tyckte det var ganska bad i början men efter ett tag så lånade jag ett band av morsan, Kär och galen var det närmare bestämt, och satt mig och lyssnade.

Efter det har jag nog inte lyssnat på nåt annat. Jag har nu mera alla hans skivor, även sällsynta singlar, i min skivsamling. Ska på två konserter och se han nu i mars. Först den 16:e i Falun, och sen den 20:e på Cirkus. Kort sagt... Han är min Gud!!

Tack för mig
/Limpan

Publicerad 12/2-2001

Roger Karlsson
E-post: roger.karlsson@klkemi.mas.lu.se

Jag tror, eller vet, att det var hösten/ vintern 86, jag var 15. Min första flickvän var ett stort fan och vi lyssnade på "törst" och "12 sånger" ganska mycket.

Dessa båda plattor grep mig och när jag vandrade hem dessa sena nätter från henne hade jag "mästaren" i lurarna... Henne har jag nästan totalt glömt bort, men jag kan inte glömma att hon introducerade mig till denna underbara musik...

Sedan dess har det blivit ett antal konserter... hans böcker är en annan sak - han skriver på ett sätt som jag aldrig mött hos någon annan författare, han skriver nästan på samma sätt som jag tänker...

Hans dikter är sanslösa (nåja, inte riktigt alla kanske, men ingen är fullkomlig)... en av mina favoritlåtar är "Bente", men det kanske beror på att jag har haft bekanta som har gått "vilse" och försvunnit...

Andra favoriter är "Klockan och korset", "Sjöar", "Isabella", "Äktenskap" och från senaste plattan "Ett stenbord i toscana"...

Han finns alltid till hands, när man är nere och han höjer en till än högre höjder när man är glad...

/Roger

Publicerad 12/2-2001

Kala
E-post: ?

Jag upptäckte Ulf Lundell redan vid ca. 10 års ålder. Min bästa kompis mamma spelade alltid Lundell i bilen Snön faller, Stackars Jack och Ryggen fri, musiken och texterna fastnade i mitt huvud. Jag önskade mig och fick Öppna Landskap i julklapp något år.

Flera år gick och jag lyssnade på en massa annat tills jag träffade en gammal klasskamrat i min födelsestad och självklart följde vi med på efterfest hem till honom, intresset för "min date" försvann totalt när en gammal Uffe skiva hamnade på skivtallriken. Sen var hans skivsamling allt jag intresserade mig för den kvällen.

Jag fick låna flera böcker och det första jag gjorde när jag kom tillbaka till Stockholm var att besöka en skivaffär och köpa upp mig på en trave Uffe skivor.

Skivorna och konserterna har genom åren blivit många och jag älskar hans musik och framförallt texterna.

Kram Kala
Publicerad 6/12-2000

Peter Gimbergsson
E-post: gimbergsson@yahoo.com

De första åren jag pluggade brukade jag sommarjobba på Ortvikens pappersbruk i Sundsvall. Där sommarjobbade en kille som heter Lars Lundberg, högskolestudent även han.

Han brukade strö Lundell citat omkring sej, t.ex "vi körde bilen ner i havet och såg vattnet strömma in", "jag stannade på slätten och slängde upp dörr´n", "även en inställd spelning..." o.s.v.

De Lundell spelningar han varit på berättade han utförligt om och på nattskiften spelade han förstås "Natt".

För mej var Lundell "Öppna landskap" och "Snön faller", och inte mycket mera än så. Men min nyfikenhet blev väckt. Det här var sommaren 1993 så jag köpte den nyutkomna "Måne över Haväng". Låtar som "Älskad och sedd" , "Isabella" och titelspåret gav mersmak.

Nästa skiva jag köpte var "Den vassa eggen" och den golvade mej totalt. Sen skaffade jag raskt "Det goda livet" (Lundells bästa!!!) och därifrån fanns absolut ingen återvändo. Innan året var slut hade jag skaffat nästan alla skivorna. Tusen tack Lars!

När jag i september 1995 fick en dotter döptes hon naturligtvis till Sanna. I dagarna (runt den 27 juli 2000) skall jag bli pappa igen och om det blir en flicka ligger det i farans riktning att hon får heta Isabella. Blir det en pojke måste det bli ett namn hämtat utanför den lundellska världen. Vem vill döpa sitt barn till Jack, Jonny eller Bart!?

Peter

Publicerad 2/8-2000

Samuel Liljekvist
E-post: samuel.liljekvist@privat.utfors.se

Tack för en underbar sida om Lundell, en av de personer som betytt mest för mig i mitt liv. En period spelade jag vargmåne en gång om dan. Jag var på min första konsert 1982, i Växjö. Det var Kär och galen turnen där dom slängde ut konfetti under sista låten (Snön faller).

Sedan dess har jag sett 2-3 framträdanden varje år. Han är glädje, tröst och en vän när det blåser hårt.

/Samuel Liljekvist
/Kalmar

Publicerad 6/1-2000

Petri Julkunen
E-post: Petri.Julkunen@yle.fi

The first memory comes from the mid 80´s, when Ulf was about to perform in
Turku. He cancelled the gig because "he had broken his leg". Tabloidpress
informed that at the same time he had been seen in some disco in Stockholm...

Then (1987) my good friend Jani moved to Finland from Göteborg. And as
surprising as it may be for a Swede, my friend (Finnish parents, born all his
life in Sweden) could not introduce me to Lundell’s work until around 1993. When
that happened, I could not have agreed more about the beauty "Öppna landskap"
provided. Think - I had not heard that song until 1993 !

We used to debate all the time whether he sounds like Springsteen or not. He
disagreed. At one point I arranged about a dozen of our friends to the same
“space”, where the "court" was about decide whether "Ute på vägen igen" could
have a tiny Springsteen in it. It had.

A week ago I bought my first Ulf-record, Når jeg kysser havet-collection.
Though during the last years I have been enjoying his music while working at
different radio stations.

Greetings from Finland

Petri

Publicerad 18/11-1999

Mattias Nordkvist
E-post: m.nordkvist@telia.com

Tjena!

Det var i augusti -93 som jag träffade Janne Bark i Nyköping. Jag var då en cool punkrockare som bara hade hört Öppna Landskap. En vecka senare smet jag in på Åhléns och snodde Nådens år och Utanför murarna, blev såld direkt och har sedan dess lyssnat på Uffe.

Norpan

Publicerad 20/8-1999

Anna
E-post: annahohnej@hotmail.com

Jag satt på golvet hemma hos min kompis David någon gång under våren 96. Jag var sjutton år och störde mig väldigt på Johan, en av Davids bekanta som hela tiden tjatade om Ulf Lundell vars skrovliga röst jag enbart hört sjunga Öppna landskap på radion då och då. För att få tyst på killen, som tycktes komma närmare och närmare hela tiden tog jag texthäften från samlingsskivan "Öppna Landskap" och satte mig i ett hörn och läste.


Texter som Sanna, Stackars Jack och När jag kysser havet var det som behövdes för att jag som bara lyssnat på pop och lokalradion innan skulle fastna direkt. Jag hade aldrig sett någonting liknande. Efter den kvällen har Ulf Lundells konserter, böcker och texter följt mig, jag har aldrig slutat läsa, lyssna.

Jag äger numera en ganska imponerande skivsamling som innehåller allt annat än skvalet från radion.

Vet inte hur mycket av det jag vet om män, jag lärt från Ulf Lundell men jag har en tendens att tro på det hopplösa i ett förhållande mellan kvinna och man. Men som för så många andra är han min tröst, min glädje och inspirationskälla.

Publicerad 23/5-1999

Lars Jonsson (Jonte)
E-post: lars.jonson@mbox301.swipnet.se

Min Början...

Sen lördag kväll omkring januari 76..sittandes i ett baksäte på en chevrolet 63...
mitt i öldimman strömmade orden "E ja dö så e ja dö med stövlarna på"
...ut ur bandspelaren..."tog en årgång kalle duck"...jag var fast !
Jag följde honom och köpte hans skivor...och sen 79 slår han undan benen fullständigt på mig med "Ripp Rapp"...

Hej
Jonte

Publicerad 25/4-1999

Peter Bäckström

Själv "fann" jag Lundells musik under gymnasietiden. Satt och lyssnade på
våran lokala "turist" radio på jobbet då dom helt plötsligt sa att dom
ville bli av med en signerad CD..."...nå'n liveplatta med Ulf Lundell."
Så vad gör man? Nyfiken som jag var så ringde jag och fick ta CD:n.
Och sen har det bara lixom rullat på. Läser även böckerna som faktiskt är
mycket bra....

Publicerad 5/8-1998