Plats: Borgholms Slottsruin 2002
Läste igenom alla roliga möten med Uffe, och jag får väl berättade om mitt:
Såg som vanligt Uffes konsert i Borgholms Slottsruin 2002, efter denna underbara
konsert bestämde vi oss för att köpa varsin souvenir. Det blev varsin turnéaffisch!
Efter att jag och min kompis Samuel äntligen kommit ut från parkeringen med bilen
så svänger en stor gul buss (har jag för mig). Vi tittade på varandra och tänkte samma
sak; "Det kanske är Uffe och bandet!!!".
Vi följde efter bussen i riktning mot Strand Hotell och den stannade precis utanför
entrén. Vi fick ökad puls båda två och parkerade bilen precis bakom (Samuel tänkte
inte på att ens stänga av bilen, utan lät den stå på med nyckeln i).
Vi tog med oss våra affischer ut samt en tuschpenna och gick mot bussen/entrén.
Uffe kom till slut ut ur bussen och gick sedan mot receptionen. Vi följde efter och
lyckades övertala en vakt som ej ville släppa in oss att gå fram till Uffe.
Vi gick då fram och jag sade nåt i stil med "Kanonspelning" och han tackade, sedan frågade
Samuel om autografen varpå han tappade pennan. Uffe böjde sig då ned och plockade upp pennan
och skrev sin autograf på våra planscher medan han samtidigt pratade med receptionisten.
Han gav oss pennan och vi sade tack och hej då och han likaså!
Väl ute var Samuel skitnöjd och gick mot bilen medan jag stannade upp och såg att
Norpan och David kommit ut ur bussen. Stannade och pratade med dem och fick deras autograf.
Vet att jag då nämnde att enda missen var under Ryggen Fri då någon spelade fel, varpå herrarna
skrattade och skyllde på varandra.
Ett trevligt minne och vi åkte lyckliga hemåt mot Mönsterås där vi båda då bodde!
Bifogar bildbevis, se nedan.
|
Peter Nilssons signerade turnéaffish.
|
Peter Nilsson, Oskarshamn.
Plats: Söder i Stockholm
Hur jag träffade Uffe.
Det kan ha varit 2003-3004 på sommaren. Jag jobbar på Söder i Stockholm bland alla kvarter som Uffe sjunger om.
Jobbar som Mc-polis och min station ligger på TorkelKnutssonsgatan.
På Rosenlundsgatan strax intill skulle jag en sommardag inhandla en Pizza på "ANGELOS". (Det skall tilläggas att
jag skilt mig ganska nyligen och befann mig i min egen "Vassa Eggen". Lyssnade mkt på Uffe och drog många paralleller
som så många andra gjort förmodar jag, mellan mitt eget liv o det uffe skriver om i sina texter.
Hade flera ggr tänkt att om jag nån gång skulle ramla på herr Lundell skulle jag bjuda honom på en kopp kaffe
uppe på Skinnarviksbergen o fråga om lite råd o få vädra lite..).
HURSOMHELST.. När jag stod med min hämtpizza i handen och på väg upp för den lilla trappan ut ur pizzerian,
stod Uffe där och frågade om dom hade goda pizzor där? Minns knappt vad jag svarade men det blev säker nåt i
stil med - uuueehaaa.
Jag ångrar ännu idag att jag inte ställde frågan om koppen på Skinnarviksberget.
Erbjudandet står kvar.
Stefan Andén.
Plats: Systembolaget på Regeringsgatan, Stockholm
Allt började med att jag jobbade på Systembolaget på Regeringsgatan. Flera kändisar brukar komma in och handla
sina viner på just den butiken. Det var precis innan julen 2006 och det var lagom kaotiskt i butiken.
Folk väntade otåligt på sin tur i vinkällaren. Var på jag ser en man komma älgande med en kundvagn fram för sig,
viftande med en liten lapp i näven.
"Hallå där, lilla fröken, lilla fröken! Jag behöver hjälp!"
Folk som stod och väntade vände sig om för att se Uffe Lundell småsvettig med en kundvagn. Hade han börjat
supa igen, var min egen spontana första tanke. Jag förstod att Uffe tänkte använda sig av sin kändisstatus
för att komma före i kön (och de andra köande personernas hets kändes påtaglig). Skulle den lilla flicksnärtan
ta Uffe Lundell före dem?!
Jag tittade på Uffe, visade med handen vart kölapparna fanns och sa "Ja visst kan jag hjälpa dig, det går bra
att ta en nummerlapp så hjälper jag dig när det är din tur...".
Dock kommer jag inte ihåg om han stannade eller inte, men synen av en Lundell komma älgande med en kundvagn
på Systembolaget har etsat sig fast.
Plats: Hotell Hasselbacken bredvid Skansen, Stockholm
Någon gång under åren 95-96 har jag för mig att det var, var jag och
min fru på en liten weekendresa i Stockholm. Vi bodde på Hotell
Hasselbacken bredvid Skansen.
Den ena kvällen hade vi köpt biljetter
till Uffes konsert. Jag har för mig att det var något sorts
publikrekord. En så där 22 000 pers. Vet inte om jag minns rätt.
När så en fantastisk konsert var över och vi vandrade hemåt till hotellet för
att sova så ser vi helt plötsligt att framför oss, för att också hämta
ut hotellnyckel, står Uffe med tillhörande band och checkar in. 30
minuter efter showen.
Snacka om att man blev knäsvag. Tyvärr så han helt
vettskrämd ut då han tittade på oss så vi vågade varken be om autograf
eller tacka för en bra konsert.
Hälsningar
John Wallberg
E-post: ?
Plats: Norra toppen av Stenhuvud (rockhead) på Österlen
På midsommardagen 2007 var jag på väg nerför stigen som leder upp till
den norra toppen av Stenhuvud (rockhead) på Österlen
då en rask man i vandrarkängor och en stav gick om mig med rätt
så imponerande takt.
Det var Uffe som var ute och på sin förmiddagvandring.
Senare fick jag reda på att han har sin gård i närheten av detta
naturområde.
Plats: Norra toppen av Stenhuvud (rockhead) på Österlen
Det var i mitten av 90-talet, jag bodde i Orminge liksom Uffe på
den tiden.
Jag såg honom ibland på Konsum. Han var ofta där på kvällen och
handlade. Det här var under en period då man såg på honom att han
inte mådde så särskilt bra.
En gång stötte han på Clabbe af Geijerstam där inne vid köttdisken.
Jag stod där och tjyvlyssnade, tänkte att det här är verkligen
två motpoler som möts, konstnären och pop-/discokillen.
Clabbe med sitt kända hurtfriska sätt hälsar på honom: "Tjena, bor
du här? Var bor du nånstans?" Uffe svarar på sitt på den tiden
lite buttra sätt, verkar känna sig obekväm i det här mötet...
"Ja, jag bor i Gustavsvik." Samtalet fortsätter en kort stund
och dör sedan ut.
E-post: henrychinaski@hotmail.com
Plats: Café Opera
Vi har just ställt oss och börjat pissa på väggen bredvid
Café Opera när jag vänder mig om och börjar pissa på en sån
där jävla stadsjeep. Jag säger till Jocke och han vänder sig
också om och börjar pissa rakt ner i grillen på jeepen. Vi
är rätt fulla och rätt pissnödiga.
Jag pissar rätt ner i radiatorn. Säger han.
Det är typ där som ventilationen tar in luft. Han skrattar.
Kan dom fanimej ha dom där bögjävlarna. Säger jag.
Ja det kan dom fan. Säger han.
Jag tänker mig en käring med päls och handskar som startar
bilen och håller för näsan när hon märker att det börjar
lukta piss. Eller nåt backslickad tjugoåring med lite
plufsiga drag och blänk i pannan som börjar svära på bred
stockholmska om dom där jävla uteliggarna när han känner
lukten av mitt piss. Jag skrattar.
Jag tänkte precis på vad som kommer hända när den
kostymjävel som äger bilen säger när han sätter på sin AC.
Säger han.
Vi skrattar. Det skvätter in i grillen på bilen.
Han kommer väl att svära nånting om jävla uteliggare
säkert. Säger jag.
Det kommer nån gåendes från krogen. Vi fortsätter pissa.
Och vad i helvete håller ni på med? Säger nån.
Det där är min jävla bil. Säger nån.
Vi pissar bara. Säger jag.
Jag vänder mig och pissar mot väggen istället. Jag pissar
färdigt och drar upp gylfen. Jag vänder mig och kollar vem
det är som snackar med oss. Jag känner igen honom, det är
Ulf Lundell.
Är det du? Säger jag.
Håll käften din jävla snorunge. Säger han.
Varför i helvete står ni och pissar på min bil? Säger han.
Vi var jävligt pissnödiga. Säger jag.
Ni var jävligt pissnödiga säger du. Det var ta mig fan det
dummaste jävla skiten jag hört. Säger han.
Han ser verkligen asförbannad ut. Ögonen lyser på honom.
Så du hänger på Café Opera nuförtiden? Säger jag.
Vad fan har du med det att göra. Vart jag hänger. Säger han.
Nej du får väl för fan hänga vart du vill. Säger jag.
Men det är ett jävla brackigt ställe. Säger jag.
Enda jävla stället med lite klass i den här stan. Säger han.
Visst. Säger jag.
Old Hem skulle nog ha slagit ner mig vid det här laget. Säger jag.
Jag är inte Old Hem. Säger han.
Nej visst. Han sköt sig ju för längesen den jäveln. Förtärd
av sin egen myt. För att använda dina egna ord. Säger jag.
Han ser lite förvånad ut. Han spänner blicken i mig,
fortfarande förbannad.
Ok. Jag ber om ursäkt för att vi pissade på din bil. Jag
visste inte att det var din. Säger jag.
Jaha. Vems jävla bil trodde du att det var då? Säger han.
Det vet jag inte. Nån annans. Nåt rikemansbarn med
backslick och blank panna kanske. Säger jag.
Jag står på barrikaderna. Säger jag.
Nu ska du passa dig jävligt noga. Säger han.
Vi står tysta i några sekunder. Jag vet inte riktigt vad jag
ska säga.
Dom flesta i min generation bryr sig inte ett skit om nåra
barrikader. Vi vill bli kändisar. Säger jag.
Ulf Lundell säger ingenting. Han bara kollar lite skumt på
mig. Vi står tysta några sekunder till.
Jag har läst dina böcker i alla fall. Hela skiten. Säger jag.
Jaha. Säger han.
Jag gillar dom flesta av dom skarpt. Säger jag.
Jaha. Tack. Säger han.
Vi står och blänger på varandra.
Tror du jag ska bli mindre förbannad för att du står och
försöker glänsa och tror att du vet vem jag är. Säger han.
Jag får höra sånt hela jävla tiden som du kanske förstår.
Alla som tror dom vet precis vem fan man är. Men dom har
inte en jävla aning. Säger han.
Nej. Jag försöker väl bara säger vad jag tycker. Säger jag.
Jag brukar försöka skilja på dikt och verklighet. Men
verkligheten är så mycket tråkigare. Säger jag.
Självklart. Säger han.
Jag håller i alla fall med dig när det gäller
kvällspressen. Säger jag.
Kvällspressen är horor. Säger han.
Jag vet. Säger jag.
Vi står tysta igen. Det ser ut som om han står och väntar på
att jag ska gå. Det gör jag inte. Han väntar nog på någon.
Jaha. Håller du på med nåt nytt Din senaste var bra. Lite
ledsen i början kanske. Säger jag.
Och vad fan menar du med det?? Säger han.
Jag vet inte. Säger jag.
Jag vet inte riktigt. Den var lite ledsen bara. Han verkade
jagad på nåt sätt. Säger jag.
Var det den här jeepen som du åkte runt i Europa med? Säger jag.
Jag skriver romaner, inte dagböcker. Säger han.
Nä just det ja. Säger jag och ler. Han ler inte tillbaka.
Jocke kollar på mig, han verkar vilja gå därifrån. Jag vill
inte gå riktigt än, jag vill se vem det är som Ulf Lundell
står och väntar på. Det är antagligen en brud, jag vill se
hur hon ser ut. Jag försöker fundera ut nånting att säga
utan att gå in på den minerade marken. Som är jävligt stor.
Ska vi gå? Frågar Jocke lite tyst.
Ni ska ta mig fan inte gå nånstans innan ni förklarat för
mig varför i helvete ni har pissat på min bil. Säger Ulf
Lundell. Jag vänder mig mot honom.
Jag sa ju det förut. Vi var pissnödiga och ville pissa på
nån jävels bil. Säger jag.
Det var inte direkt uträknat. Säger jag.
Man blir ju pissnödig när man dricker menar jag. Säger jag.
Det är sant. Säger han. Jag tycker att han ser lite
nostalgisk ut. Han dricker ju inte längre. Men jag tar nog fel.
Jag måste fråga. Säger jag.
Inte för att vara otrevlig. Men varför hänger du på ett
sånt här jävla ställe. För du kom väl från den där krogen?
Frågar jag och pekar på Café Opera.
Han svarar inte.
Håll käften nu. Säger han.
Dra nu för helvete. Säger han.
Jag vill inte se er. Säger han.
Jaha. Säger jag.
Jag är på väg att gå. Bruden som han stått och väntat på
kommer. Hon är magnifik ta mig fan. Vajar fram i ett par
svarta pumps och vit sommarklänning. Hon flyter fram. Ett
kvinnoskepp. Måste vara modell. Hon ler när hon kommer fram
till Ulf Lundell.
Hej älskling. Säger hon till honom.
Nu måste han le. Jag blir smått avundsjuk. Den jäveln. Hon
kysser honom lätt och lägger armen om honom.
Vilka är det som står där? Säger hon och pekar på oss.
Ett par jävla idioter som pissat på bilen. Säger han.
Jaså. Säger hon och ser på oss. Nu känner jag mig
plötsligt skyldig, som när man blev påkommen med att palla
äpplen.
Och varför gjorde ni det? Frågar hon.
Äh, jag vet inte. Säger jag.
Vad är det man brukar säga, det bara hände. Vi bara gick
här och så blev vi pissnödiga Säger jag.
Jaha. Säger hon. Jag tror hon tycker det är lite roligt,
men hon försöker dölja det.
Ni får ursäkta oss. Vi är lite fulla. Säger jag.
Äh, håll käften nu. Säger Ulf Lundell.
Du snackar en massa skit. Säger han också.
Kanske det. Säger jag.
Men jag snackar inte skit på Café Opera. Säger jag.
Men vad fan. Dra nu. Innan jag nitar dig. Säger han.
Jag säger bara. Säger jag.
Ta det lite lugnt vännen. Säger hon till Ulf Lundell.
Lite svårt när man står och snackar med två lodare som
pissat på bilen. Säger han.
Dom visste ju i alla fall inte att det var vår bil. Säger hon.
Ok, säger han. Jag förstår att du läser mina böcker. Det är
ok. Men var jävligt noga hädanefter med vilka bilar som du
ställer dig och pissar på grabben. Säger han.
Och du också. Säger han och spänner blicken i Jocke som
ser vettskrämd ut.
Det ska vi. Säger jag.
Lycka till med nästa bok. Säger jag.
Eller skiva. Säger jag.
Tack för fan. Säger han.
Han slänger på sig sin svarta skinnjacka och sätter sig
bakom ratten. Jag tänker på Vinter i paradiset. Och alla
andra av hans böcker som jag läst.
Hej då. Säger hon och hoppar in.
Jag tycker att hon ler lite men jag fattar inte varför.
Hej då. Säger jag.
Jag tycker nästan att det lyser om bruden. Jag undrar vad
hon heter. Dom öppnar bildörrarna och hoppar in i jeepen.
Jag undrar om det luktar piss i den nu. Jag ångrar att jag
ställde mig och pissade i den. Men vad fan. Hur skulle vi
kunna vet att det var hans jävla bil. Vi går vidare över
bron till gamla stan. Det är alldeles mörkt och folk börjar
fylla barerna. Vi sätter oss på krogen och fortsätter dricka.
E-post: ?
Plats: Göteborg
Jag har också en berättelse att berätta... ungefär i samma
anda som alla andras här. Inte så märkvärdig, men vittnar på
samma tafatthet man får när man träffar gubben...
Jag hade varit på en skivsignering på Bengans i Göteborg
1996 och fått dubbelskivan signerad. Min syster var med och
fick ett av kort signerat som hon hade tagit på Ulf på en
konsert tidigare det året.
Det var det första mötet jag hade
med människan och inga ord utdelades. Vad skall man säga
lixom? "Fan vad bra du är", det är ungefär som att säga till en
vacker kvinna att hon är vacker. Hon har hört det så många
gånger innan och det inte är speciellt originellt.
Något år eller två senare i brunnsparken ser jag ett bekant
ansikte. Det tar ett par sekunder innan jag fattar vem det är.
Ett snabbt beslut och jag bestämmer mig för att vända mig om
och gå efter honom och be om en autograf.
Jag hinner i kapp honom och ställer frågan:
"-Ursäkta, kan jag få en autograf?".
"-Om du har penna och papper" :svarar han
ganska buttert och vilket jag givetvis inte har.
Han fortsätter gå med nedböjt huvud och jag står där som ett
fån.
I min iver över få att tillbedja honom och visa min respekt
glömde jag helt av att för att få en autograf krävs minst en
penna och kanske även ett papper...
Så var det med den historien...
E-post: fredrikwidgren@hotmail.com
Plats: Örebro
På en spelning under Club Zebra turnen som jag och min
sambo var på, blev jag ett offer för Lundells uppmärksamhet.
Jag hade öronproppar som var för små, så jag fick knöla till
dem då och då för att de skulle fylla sin funktion. När jag
pysslade med detta under ett mellansnack så upptäcker jag
att han står och pekar på mig och säger "Så högt pratar jag
inte, du kan ta ut fingrarna ur öronen."
Kul grej även om det inte var ett möte!
Detta utspelades under en mastodont lång
konsert i Örebro. Lundell var Lycklig och grym som vanligt.
E-post: gunilla@fredriksson.se
Plats: Bergbanan, Fjällängen, Åre
När jag mötte Uffe var det vintern 1983. Jag kom upp med
Bergbanan till Fjällängen i Åre. Snön hängde tungt över
granarna, det var alldels tyst när jag klev av. Alla var redan
uppe och åkte skidor. Jag kom lite senare och det vara bara
jag. Plötsligt kom det en mycket välkänd person gående på
stigen: Ulf Lundell, jag bara tittade, nickade lite och gick.
Såg honom flera gånger sedan under veckan när han höll på
att lära sin son Calle att åka skidor. Men det speciella var att
möta honom ensam i en tyst snöig skog.
E-post: ?
Plats: NK
Jag mötte Ulf på en NK en dag i vintras. Gjorde dock bort mig
totalt... Ibland när man ser kända människor brukar man ju tro
att man känner dom...
Så när jag ser Ulf tänker jag självklart
att honom känner jag och säger därför "Hej, hur är läget?"
Fick dock inget svar, han bara log och gick vidare.
E-post: rebella71@hotmail.com
Plats: Mosebacke
Jag var ute med hunden och stod tydligen lite i vägen för
den döende dandyn som kom flåsandes på sin joggingrunda.
Tyvärr fanns ingen röd matta utrullad till Uffe och han skrek
KAN MAN FÅ KOMMA FÖRBI HÄR?? eh... ja... jag hann inte
ens svara förrän nästa vrål kom ÄR DET SVÅRT??
Sån kan han också vara... er lille Uffebuff. Som tur är är jag
snabbkäftad så han fick ett najs svar: JA, OM DU SKRIVER
LITE BÄTTRE LÅTAR I FORTSÄTTNINGEN! Ha!
E-post: winnerback_lundell@hotmail.com
Plats: Borgholm
Pappa (Mattias Petersson) och jag var i ruinen, Borgholm 26
Juli 2005 Jättebra konsert. Vi väntade utanför efteråt och
efter ca 1 timme strömmade bandet ut bland de Uffe. Vi gick
fram och fick hastigt tre affischer signerade.
Han sa inte så mycket. Det stod en annan kille där också som frågade om
han fick skaka hand med Uffe och fick som svar ett
bestämt "nej!".
E-post: jonas-dahlgren@telia.com
Plats: Hagalunds rangerbangård
Hej!
Tänkte bara tipsa er om att det i Göteborgs-Posten 2005-04-04
fanns en insändare från en läsare under rubriken
"När jag räddade romanen Jack...".
Jag tror berättelsen kan vara av intresse för fler Lundell-diggare.
Hälsningar
Jonas Dahlgren, Sävedalen
Från GP 2005-04-04:
När jag räddade romanen Jack...
Jag kom och tänka på en episod som inträffade på ett fullsatt
kvällståg mellan Göteborg och Stockholm i mitten av 70-talet.
Jag och min dåvarande flickvän var 19 år och hon arbetade i
restaurangvagnen, jag reste med.
In i restaurangvagnen kom en okänd och berusad man,
cirka 25 år, och satte sig ner, han beställde öl ett
flertal gånger. Efter någon timme stapplade denne man
in i köket på restaurangvagnen. Han var upprörd och nästan
förtvivlad. Han undrade om vi tagit hand om eller sett en
plastpåse full med skrivna A4-ark och påstod att hela hans
liv hängde på dessa papper.
Vi försökte lugna honom och sa att vi skulle fråga
konduktören om han tagit tillvara påsen och att vi skulle
gå ut i tåget och leta efter den. Vi tänkte inte då på att
påsen med de maskinskrivna A4-arken var speciellt värdefulla.
Vi fick någorlunda klart för oss i vilken vagn han suttit
och gick dit, vi hittade platsen och frågade en gammal
tant på platsen bredvid om en man på cirka 25 år suttit där.
Tanten bekräftade att så var fallet. Vi frågade om hon
sett en plastpåse full med papper, vi letade tillsammans
och hittade påsen under stolarna.
Väl tillbaka i restaurangvagnen gav vi påsen till den
förtvivlade mannen. Han tackade oss högljutt med stora
gester medan han berättade att det var ett bokmanus,
hans första riktiga bokmanus, och att han skulle träffa
en förläggare. Han firade upphittandet av plastpåsen
med ytterligare ett antal öl.
Några månader senare kom romanen Jack ut i bokhandeln,
vi köpte och läste den utan att tänka på att senare
hälften av 1900-talets stora generationsroman kunde
ha städats bort för all framtid ute på Hagalunds
rangerbangård. I dag vet alla vem denne man är.
C G Viklund
E-post: matper41@hotmail.com
Plats: Borgholm
Träffade Lundell efter konserten i Borgholm den 26 Juli 2005. Det var
bara vi (min son och jag) och Ulf Lundell, bandet och en kille till
som var kvar där då, när Ulf kom ut.
Han signerade ett antal affischer åt oss. Han sa inte
så mycket , men höll med mig om att det var en kanonkonsert,
samt hejdå när han gick.
Har ju träffat honom ett antal gånger nu men det är ju alltid
kul att träffa KUNGEN.
/Mattias
E-post: ?
Plats: Sthlm
Tjenare. Jag har tre små stories.
Vid sommarens (typ 1995-98) Sthlmskonsert på skansen
stod vi & diggade som vanligt. Kungen (Uffe! - inte
Barktönten) kastar ut sitt plektrum & min polare fångar det.
Han ger det omgående till mig eftersom han vet att jag är ett
större fan - vilken polare va?
Ngn minut senare lägger sig
Uffe på rygg över staketet, rakt ut bland publiken & då passar
jag på att dra ett par riff med hans eget plektrum (med han
själv som ackordtagare) - Helt sjukt ju!
Nästa story är inte ett möte men nästan ändå.. En god väns
mor dog helt oväntat härom året & ibland lådor & skräp hittade
hon ett par orginal pressfoton från en konsert 1993.
Mamman var vid den tiden reporter på ngn av dagstidningarna. Jag fick
dem & ramade in dem tillsammans med plektrumet (se ovan)
det blev väldigt nice...
Story tre är inte så speciell. Jag gick i samma klass som
Sanna Lundell i Uppsala våren -99 (tror jag att det var). Hon
var inte överdrivet rolig.
E-post: Jenkan_1222@hotmail.com
Plats: Västerås
Egentligen har jag ju inte träffat honom på riktigt men det
kändes verkligen som att man kände honom när jag o min
kompis var på konsert det här året.
Det var nästan bara jag o min kompis som hoppade runt och
sjung med längst fram. Det var i låten St monica det hände.
Janne bark kastade ut en handduk och min kompis fick den
såklart...:( Jag vart såå avunssjuk. Men då kom Ulf Lundell
fram precis efter den hon hade fått handduken och frågade
inför alla om jag ville ha hans handduk. Gissa vad jag svara...
Jag vart jätte glad å började nästan att tjura. Han kastade den
och sen efter 20 minuter en halvtimme så kastade han ut en
vattenflaska till mej. Så jag är jätteglad just nu.
Har en hel vägg med Ulf Lundell prylar där bla dem sakerna sitter. Ser
dem vare dag när jag vaknar o tänker tillbaka till den
koserten. Det är klart den bästa konserten.:) Skulle bara
säga det! Hare bra alla!
E-post: svenpt@hotmail.com
Plats: Lund
Hej alla Fans och vänner!
Jag måste dela med mig av en märkvädrig händelse som jag
var med om för snart 14 år sedan.
Jag stod i kön på posten här nere i Lund, när jag såg att någon framför mig tappade
en liten svart bok. Jag tog upp den, tittade på den, det var en
naggad liten anteckningsbok som var bucklig från vätska.
Jag vände mig om för att se vem det var som tappat den och
skulle precis springa efter personen, då jag lade märde till att
det precis såg ut som den store Lundell.
Jag såg honom visserligen bara bakifrån men vem känner inte igen det håret.
Han försvann i en faslig broska och jag insåg att jag inte
skulle hinna ikapp.
När jag sedan öppnade boken för att se
vad de innehöll så blev jag förstummad, jag kunde inte andas,
på första sidan stod "Kvinnor", jag bräddrade igenom boken
och insåg att det var ett utkast till ett album, 22 låtar, texter
och ackord, låtordning, arrangemang mm.
Lämnade jag igen boken kanske Ni undrar? Well, har Lundell någonsin släppt en
skiva med den titeln?
E-post: ?
Plats: Kristianstad
En regnig dag...
Förra sommaren var vi på en studentskiva i Kristianstad.
Efter att studenterna sprungit ut var vi tvungna att
spendera några timmar innan studenten i fråga skulle komma
hem.
Efter att ha fikat och börjat gå mot bilen öppnar sig
himlen och regnet öser ner. Vi tar skydd under en markis och
står av ngn anledning och snackar om Uffe när min svärfar
drar mig lite i armen och ber mig titta tvärs över gatan.
Vem går där? Uffe i egen hör person! Jag fick panik
eftersom jag inte hade ngt att få en autograf skriven på.
Men jag fick ändå uppleva mannen, myten, legenden på nära
håll. Stort, mycket stort...
/Daniel
E-post: hounddog92@hotmail.com
Plats: Kalmar
Hej. Mitt namn är Robin. Jag är 13 år och ett ganska stort
Uffe-fan (Favoritlåt: Danielas Hus) men jag tycker egentligen
att Lars Winnerbäck är åtminstone lika bra. Men iallafall.
En av de största Lundell-samlarna jag känner till och känd på både
denna sajten och t.ex ulflundell.just.nu är Mattias Petersson.
Det är min pappa. Så därför ligger det väl lite i släkten.
Jag har varit på en konsert med Lundell. Tillsammans med min
pappa. Jag finns med på en del bilder på sajten från Pappa
(Jag har svart och gul mössa :P.) Vi står och pratar med Uffe.
Det var konserten i Kalmar 2003 Club Zebra-turnen. (Club
Zebra är min favorit-skiva). Så vi träffade honom efter
konserten för att få lite grejer signerade. Jag fick en autograf
på en affisch som jag köpt på konserten. Jag hade även köpt
en grön tröja på konserten som jag bad om att få signerad.
Jag frågade honom varpå han svarade typ: "visst". Han och
Janne Bark höll i tröjan (medan jag hade den på mig :) ) och
så sa han något i stil med: "Det går ju knappt, den är ju så
jäv*a mörkt) men han signerade iallafall och det syntes rätt
bra.
Tyvärr så har vi råkat tvätta tröjan en gång men det
syns lite svagt. Numera sitter den på min vägg... Ska även på
Lundell i slottsruinen 26 Juli... (och Winnerbäck 12 Juli)
/Robin
E-post: ebt@comhem.se
Plats: Lund
Minnet av "mötet" med Ulf Lundell i början på 80-talet vid bardisken på AF
i Lund aktualiserades för en mamma häromdagen då dottern genom sin
journalistutbildning var på Konstrundan i Skåne och intervjuade
konstnärer.
Hon berättade, som inom parantes, att det på ovanvåningen på ett ställe
hon varit fanns en utställning av Ulf Lundell. "Vad?", undrade hennes
mamma. "Vad gör han nu? Målar? Fotar? Eller vad?"
Dottern hade aldrig gått upp på ovanvåningen. En förfärad mamma berättar
för dottern om Lundells storhet i mångfald och "anklagade" dottern för
att inte ens ha gått upp och kollat!
Ja, dottern vet inte mycket om Ulf Lundell, 24 år ung. Sa eftertänksamt
att hon kanske borde ha kollat.
Mamman berättade för dottern om hur det var den där gången när hon mötte
Ulf Lundell, att det börjat med att ett sus som gick genom AF-lokalen
i Lund. Vad? Var det Ulf Lundell som gick förbi?
Själv satt mamman i ett sällskap med tio damer. Efter en tenta i
litteratur kände sig modern ganska modig. Sa till gruppen att hon
skulle gå och fråga om Lundell ville sitta vid deras bord.
Endast den närmsta väninnan trodde henne. "Hon gör det", sa väninnan.
Jodå, den yra tentamenslyckliga kvinnan, som moder berättar för sin
dotter tjugofem år senare, går fram till Lundell och frågar honom
hur det känns att vara så uppstyckad/instoppad i en massa bokhyllor
bland en massa andra författare och hur känslan var kring det.
Det var nog ingen fråga Lundell fått tidigare.
Så blev han nerbjuden till vårt bord. Visst. Det var verkligen en
slags "triumf" att gå armkrok med Lundell ner mot tio väninnor.
De gapade stort, tappade andan. Min väninna vände sig inte om.
Hört efteråt att någon sagt: "Nu kommer de". Visste min väninna
redan innan.
Så hade vi det trevligt vid bordet. Tills en yngling som saknade
respekten för en kändis kom och tjatade...
I vilket fall fick modern berätta historien om då hon "träffade"
Lundell på AF i Lund i början av 80-talet.
/Eva
E-post: johnny_karlsson74@spray.se
Plats: Luleå
Tjena!
Sett Uffe live 6 gånger ungefär och stötte faktiskt ihop med
honom på gatan i Luleå under Sjöslaget -93. Under
marknaden på stan rådde stor trängsel och jag råkade stöta i
hop med en kille som hade en kamera med stort objektiv runt
halsen.
Jag vände mej om för att mer eller mindre be om ursäkt
men fick inte fram ett ord till killen utan ropade istället till min
polare: Kolla det var ju Uffe! Lundell hade redan tagit dej
vidare i trängsel men vände sej om och smajlade.
Såg Måne över haväng konserten senare på kvällen. Den var så jävla
bra!!!
/Johnny
E-post: ?
Plats: Krukmakargatan
Jag kunde inte följa med på konserten på Skansen för vår
son var så liten. Bestämde mig för att försöka få tag på Uffe
och be honom säga några ord till min pojkvän som skulle gå
med några vänner istället.
Först var jag inne i portar runt Zinken och
letade... hmmm... med barnvagn och i 30 graders hetta... vet ju
att han ska finnas nånstans där. Vi hade ju sett honom några
gånger tidigare.
När jag mer eller mindre gett upp, står han brevid mig! På
övergångsstället på Hornsgatan.
Han e snabb den lille rackarn, hann ifatt honom på
Krukmakargatan och bad honom faktiskt att hjälpa mig och fria.
Först blev han generad och sa Nej och gick iväg, slängde ur
sig över axeln. - Det vågar jag inte, det måste du göra själv.
Jag ylade längs gatan att jag måste vara hemma och passa
sonen ;) Gav upp och traskade hemåt.
Plötsligt är det någon som ropar efter mig... och frågar vad
min pojkvän heter... och lovar att göra det om han kommer
ihåg. Han gjorde det! Theresia friade till Kristian på konserten
på Skansen... och han svarade JA!!!
/Theresia
E-post: johan.nilsson_7@mail.kalmar.se
Plats: Club Zebra turnén 2003, Kalmar sporthall
Uffe å grababrna spelade St. Monica, och direkt efter ett
"uh uh, uh uh, du ser ut som jag vill kyssa dig..." så
börjar han prata, vad jag har hört efteråt så sa han
ungefär: "Nu vill jag att alla damer här inne ska sjunga,
killarna håller käft!"
Men givetvis så hör inte jag och mina
polare det, så vi fortsätter att skråla. Ulf blir vansinng!
Peckar på mig och skäller ut mig inför hela hallen! Han sa
nått i stil med "har du inte lärt dig i skolan att man ska
hålla käft!" Jag tystnar givetvis och låter honom fortsätta.
Jag blev väldigt skärrad så jag håller låg profil under
resten av konserten. Men när konserten är slut så tackar Ulf
och bandet, Uffe tar då fram ett munspel, folkmassorna
framme vid scenen trängs för att få tag på det, men Uffe
pekar på mig och jag, som i slowmotion, klänger mig över
dom som står längst fram och får tag på munspelet, han ger
mig det och tar mig sedan i hand och blinkar med ena ögat!
Hur stort som helst. Endast 10 minuter senare blir jag
erbjuden 2000 kr av en gubbe, men jag tackade nej.
Denna berättlese finns även beskriven lite kort på en recension
på denna siten.
Mvh Johan
E-post: ann-charlott.sigge@telia.com
Plats: Eskilstuna, Stockholm
Hej
Jag har träffat Ulf tre gånger, första gången var i Eskilstuna
7 juli -96 då jag vid frukosten på det hotell vi hade tagit in
på, efter att ha varit på en Lundellkonsert, till min stora
lycka upptäckta att han hade bott på samma hotell.
Efter att jag hade samlat mig lite, gick jag fram till honom
för att be om en autograf och prata lite, men jag vågade inte
stanna länge av rädsla för att störa honom så tidigt på
morgonen.
Andra gången var då jag vid ett besök i Stockholm 7 dec. -96
fick höra genom högtalarna på NK att han om en timme skulle
signera sin nya bok (texter och noter) som han gav ut 1996.
Tredje gånger var åter vid ett besök i Stockholm 31aug. - 04.
Jag blev så väldigt överaskad av att möta honom då jag gick
på Gallerian, reagerade så inpulsivt och sträckte ut armen
för att hejda honom, då drog han sig kvickt undan och nästan
sprang iväg kändes det som, jag ångrade mig så väldigt efteråt
att jag inte bara hade sagt hans namn.
Jag mailade till honom om det och förklarade varför jag hade
reagerat så häftigt, då svarade han så väldigt fort och
förklarade sitt handlande, jag förstår ju också så väl, att
han blev skrämd då jag sträckte ut armen och försökt ta på
honom, (det får bara hans nära och kära göra) hade jag bara
sagt hans namn hade han stannat och skrivit en autograf och
pratat lite.
/Ann-Charlott Sigge
E-post: Tess_eriksson@hotmail.se
Plats: Orminge
För ca 25 år sedan var jag ute och promenerade runt
sjökanten i skogen bakom Orminge med min Farmor. Jag såg
en "farbror" (jag var 10 år) som kom gående mot oss. Han
hade svart rock på sig. När han var tillräckligt nära oss
hälsade han och gick vidare.
Jag talade om för farmor vem
det var. Hon visste inte hur han såg ut, bara vem
Lundellskans son var till namn. Hon bodde nära hans
föräldrar och umgicks med dom.
/Therese
E-post: nordin_karl@hotmail.com
Plats: Göteborg
Det var sommaren 1986 och jag hade just avslutat
ett orkesterrep med några klasspolare när jag gick i sjuan. Det uppstod
meningsskiljaktigheter kring vem som egentligen skrivit Sextisju, sextisju.
Alla andra trodde att det var Pugh Rogefeldt.
Då får vi se självaste Uffe komma gående längs gatan, helt cool ätandes en
korv med bröd. Kolla, där är ju Uffe, skrek en av killarna. Vi går fram och
frågar han...
Uffe förklarade lugnt och stilla hur låten kommit till. Gissa om killarna
blev förstummade av beundran när de fick höra detta ur hans mun. Min stora
hjälte!!! Vi bjöd in honom till kvällens spelning i matsalen men Uffe dök
dessvärre inte upp.
/Karl
E-post: ulrika.nerd@telia.com
Plats: Malmö
Det var igår. Jag hade varit som ett
åskmoln i två veckor tills jag kom in på
Hansacompagniet i Malmö och såg Uffe där.
Han satte sig och åt i restauranten och jag
stod och tittade på honom i tjugo minuter
tills han gick därifrån. Då gick jag fram
och frågade om jag kunde få en autograf.
Uffe ville nog inte bli igenkänd och skrev
snabbt, mumlade "tack, tack" och försvann,
men log mot mig när han lämnade köpcentrat
en liten stund senare.
Jag trodde inte att man kunde bli lyckligare än vad jag var då,
tills jag såg honom på Folk å rock idag...
Han såg lycklig ut, och det är inget mot
vad jag är...
/Ulrika
E-post: conny.h@telia.com
Plats: Norrlandståget
Gjorde lumpen 1980-81 i Falun & skulle under permis åka tåg till Ö-vik.
Läser "Sömnen" för att få tiden att gå. Byte i Gävle, och i nya kupén sitter UFFE.
Gissa om jag blir glad och upprymd, passar ju utmärkt att få boken signerad.
Han verkar trött och sliten, så jag låter honom sitta ifred, utan att prata eller
fråga eller bedyra hans förträfflighet. Han verkar uppskatta tystnaden.
När jag sen skall kliva av säger han helt kort "Vi kanske ses" och jag svarar att "Till
sommaren blir det i så fall min 4:e konsert med dig". Då ler han och säger "Kul, tack
ska du ha".
/Conny
E-post: dan.alvarson@riksdagen.se
Plats: Ritz, Stockholm
Hej.
1986 befann jag mig en kväll på den numera insomnade rockklubben Ritz i
Stockholm.
Nöden styrde mina steg mot herrmuggen och väl därinne stod en
överförfriskad Lundell vid rännan och sjöng Springsteens "Hungry Heart" för
full hals.
Jag stämde in i sången och tillsammans nådde vi oanade musikaliska höjder.
När skrålandet var över frågade jag om vi skulle ta "The River" också, men
han bara tittade på mig med ett snett leende och sa:
"Så djävla kul ska vi inte ha i kväll".
"Nej, det har du nog rätt i", sa jag.
"Just det", sa han och försvann ut i vimlet igen.
Själv stod jag kvar och kände mig både upprymd och en smula snopen...
/Danne
E-post: oppnalandskap@spray.se
Plats: Göteborg
Mitt korta möte med kungen inträffade på en
skivsignering i Göteborg julen 2000, när
han hade släppt I ett vinterland.
Jag hade ingen aning att han var i stan för att
signera skivor men när jag gick förbi
skivaffären så såg jag att han satt där
inne, så det var en självklarhet att snällt
ställa sig i kön.
Nu var det så att jag visste att jag redan skulle få skivan i
julklapp, men detta tillfälle tänkte jag inte gå miste om (exemplaret som mina
föräldrar hade köpt fick min dåvarande flickväns föräldrar i julklapp, även dem
stora Lundell fantaster).
Jag låg i lumpen vid denna tid och bad honom signera skivan
"till den ensamme soldaten". Han gjorde det och gav tillbaka den med ett leende. Jag
gick på svaga ben ut från affären, jag hade möt kungen!
I ett vinterland skivan (med flera av hans skivor) spelades ofta och
mycket på logementet efter det...
/Martin
E-post: k_sternerwallin@hotmail.com
Plats: Söder, Stockholm
Hej,
Jag träffade Ulf för ungefär 3 år sedan. Vi hade brevväxlat i några månader
och en eftermiddag i februari träffades vi och tog en fika på ett café på
Söder.
Jag var otroligt nervös vid tillfället och minns ärligt talat inte så mycket.
Jag minns dock att vi gick till kodak-butiken mittemot efteråt där han köpte en
engångskamera och bad expediterna ta foton på oss.
Kul minne minst sagt, minne för livet!
Ha en fortsatt trevlig dag!
/Katarina
E-post: jocke.nilsson@post.se
Plats: Malmö
En gång så var jag på 7/11 i Malmö. Då kom
det fram en man och sa till mig:
"Har du sett den där skiten?" och pekade på numret
av Café där en journalist skriver om hur
Ulf Lundell "stal" hans flickvän.
Då såg jag - till min stora glädje- att det ju
var Uffe själv. Jag blev så till mig att
jag glömde be om autograf.
'
Jag svarade något lamt om att Slitz var bättre, det
höll han med om. Sen tog han ett bett på
sin rullbandskorv och gick ut ur butiken.
Det berättar jag om ofta för alla som vill
höra.
/Jocke
E-post: ?
Plats: Stockholm
02.10.07 Club Zebra
Lundell signerar nya skivan på Åhléns. Jag får mitt exemplar med texten:
"Gå ut och var glad din djävel". Lundell på toppenhumör, har ett ord över
till alla.
Jag frågar om jag får ta en "kompisbild" med båda på kortet och han svarar
"Tror inte det grabben". Kändes ganska bra, jag menar lite rockstar måste
han vara. Ledin hade säkert gått med på det...
Berättar: Magnus
|
Lundell signerar Club Zebra på Åhléns City Stockholm.
|
|
Lundell signerar Club Zebra på Åhléns City Stockholm.
|
|
Lundell signerar Club Zebra på Åhléns City Stockholm.
|
|
|
